Systemet fungerar tillfredsställande så länge parterna på alla nivåer respekterar varandra. Det finns otaliga exempel på arbetsplatser där man utvecklat den lokala avtalskulturen på ett fruktbringande sätt. Ofta handlar det konkret om arbetstidsarrangemang och vanligen inom industrin och på större arbetsplatser. Också inom den kommunala sektorn har man kommit en god bit på väg, företrädesvis i kommuner där det finns rum för progressivt tänkande. I många kommuner är de lokala avtalen framtvingade av sparpolitiken, vilket inte nödvändigtvis är så lyckligt på längre sikt. Inom servicesektorn förekommer lokala avtal i rätt blygsam omfattning.

Centralt pressar arbetsgivarna på för att flytta en större del av avtalsverksamheten ner till lokal nivå. En facklig iakttagelse är dock att arbetsgivarintresset inte alltid är så stort på lokal nivå om facket lokalt är starkt och välorganiserat. Då uppstår frågan vad arbetsgivarna egentligen vill med de lokala avtalen.

Det är skäl att göra klart att också ett lokalt avtal är en kollektiv överenskommelse mellan två möjligast jämbördiga parter. Den lokala arbetsgivaren och det lokala facket. Då enskilda arbetsgivare i anställningsögonblicket påtvingar en arbetstagare villkor som strider mot allmänna regler har det ingenting med avtal att göra.

Facket har inget i sak att frukta i utvecklandet av den lokala avtalsverksamheten. Det är både en nödvändighet och en möjlighet. När arbetslivet förändras och i många fall kompliceras, rycken blir snabbare, är det smidigast att lösa problemen när och där de uppstår. Om detta kan öka effektiviteten och produktiviteten är det ingen orsak för facket att ställa sig på tvären, blott frukterna fördelas rättvist.

Möjligheten ligger i att ökad lokal avtalsverksamhet, rätt utformad, kan höja den fackliga aktivitetsnivån. Att i högre grad ha hand om sina egna angelägenheter är en meningsfull och sporrande uppgift. Det gäller dock att inte vara blåögd. Vi lever i en tuff värld. Ökad lokal avtalsverksamhet kommer också att leda till flera lokala konflikter. Det hör till sakens natur att motsättningar finns. Avtal är ett sätt att lösa dem civiliserat. Ibland måste aktivitetsnivån höjas när briseringspunkten för den minsta gemensamma nämnaren skall hittas. Så fungerar systemet också centralt och på förbundsnivå.

För facket blir den stora utmaningen att utveckla användbara påtryckningsmetoder för den lokala nivån. Det kommer att kräva en hel del kreativitet och nytänkande. För arbetsgivarna gäller att lära sig den sanna innebörden av ord som respekt, jämbördighet och avtal. Lycka till!

HANS JERN