Taxell tar undantagsvis emot i kabinettet i
arbetsgivarborgens operativa våning. Normalt sitter han två våningar upp. Han
insisterar på att sitta i soffgruppen där många inflytelserika män (företrädesvis) i
samhällstoppen suttit genom åren inte minst fackliga ledare.
Finland är ett land där avståndet mellan människorna är kort. Fast det
finns olika uppfattningar kan man alltid tala med varandra.
Finlands Näringsliv har i Christoffer Taxell fått en jovialisk styrelseordförande,
välskickad att ge organisationens hårda budskap en mjuk framtoning. Han har den borne
politikerns förmåga att i svaret forma om frågan så den passar det budskap han vill ha
fram.
Flexibla avtal nödvändighet
Taxell sällar sig till dem som erkänner inkomstpolitikens förtjänster.
Jag hör till dem som tror att en viktig del av den positiva ekonomiska
utvecklingen de senaste 2030 åren beror på att vi haft ett välfungerande
samarbete mellan arbetsmarknadens parter.
Men han undviker förbindelser för framtiden.
Det som har varit bra i en sluten ekonomi, är inte nödvändigtvis bra till
alla delar i ett läge där vi har totalt öppen konkurrens. Risken är att vi har ett
för stelbent system, som inte har tillräcklig flexibilitet.
Förhoppningen står till överenskommelsen i höstens inkomstavtal om att parterna
skall utveckla avtalen både på branschnivå och lokalt. Större flexibilitet är en
nödvändighet och Taxell hoppas att alla skall visa god vilja och använda sin
kreativitet till att utveckla avtalssystemet. Han sticker inte under stol med att steg i
riktning mot mer branschvisa och företagsvisa avtal också kan innebära ökade
löneskillnader.
Det finns stora skillnader i produktiviteten och löneutvecklingen kan inte vara
totalt frikopplad från detta. För har du högre kostnader än konkurrenten klarar du dig
inte. Så enkelt är det fastän det inte är trevligt.
När han kommer in på temat vilda strejker skärps tonläget.
Det bekymrar oss djupt att strejk kan utbryta under pågående avtalsperiod. Det
är mot de grundläggande strukturerna. Alla som vill försvara dessa borde aktivt
motarbeta vilda strejker.
Att en skärpning av åtgärderna mot vilda strejker skulle ha något med strejkrätten
att göra tillbakavisar Taxell bestämt.
Det har ju inget med saken att göra.
Ändå arbetsgivare som bryter mot ingångna avtal?
De får ta konsekvenserna, så fungerar systemet.
Den globala ekonomin är här
Konkurrenskraft är ett ofta återkommande ord i Taxells vokabulär. Det är bara genom
att slå vakt om vår konkurrenskraft vi kan klara oss i den globala ekonomin. Med den
sysselsättningsgrad vi har idag, under 67 procent, är vi som nation inte tillräckligt
konkurrenskraftiga. Den låga sysselsättningsgraden i kombination med en ofördelaktig
åldersstruktur gör att den ekonomiska ekvationen inte går ut, vi klarar inte av att
upprätthålla välfärden om vi inte lyckas höja sysselsättningsgraden kännbart. Det
är den stora utmaningen. I Sverige är sysselsättningsgraden 75 och målet är satt till
80 procent.
Hur skall sysselsättningen kunna öka när också vinstgivande företag säger upp
personal på löpande band?
Avkastning är inte nog, avkastningen måste vara konkurrenskraftig, i ägarnas ögon,
påpekar Taxell.
Det som oroar mig är den bristande insikten i att vi redan lever i en helt
global ekonomi där vi inte konkurrerar enbart om kunder utan också om kapital och
arbetskraft. Då måste vi se till att varje företag är konkurrenskraftigt inom sitt
område.
Det finns en uppfattning att den globala konkurrensen gäller bara
exportföretag och företag som verkar utomlands. Men den gäller alla börjande
från bybutiken i Sibbo.
Så är det ju bra att komma ihåg att industrin också anställer folk, och att
de företag som expanderar utomlands också sysselsätter folk här hemma.
Tesen att arbetslivet i Finland blivit så hårt att folk inte orkar i jobbet är
Taxell inte beredd att svälja helt otuggad.
Jag påstår att om man tar ett perspektiv 4050 år tillbaka i tiden så
jobbade folk mycket mera då.
Men han medger att frågan har en koppling till sysselsättningsgraden.
Absolut. En orsak till vår låga sysselsättningsgrad är att folk går sent ut
i arbetslivet och lämnar arbetslivet rätt tidigt.
Det finns individuella och arbetsplatsrelaterade orsaker till detta, och de borde få
större uppmärksamhet. En ingående undersökning av orsakssambanden kunde vara
motiverad.
Här slår Taxell ett slag för, som han säger, "respekten för senioritet";
vikten av att utnyttja det kunnande som finns
Yrkesskickligheten och -stoltheten är en viktig drivkraft i arbetslivet. Gå
till nästan vilken fabrik som helst så påträffar du människor som är mycket
välmotiverade och kan sin sak.
Utan utbildning inget jobb
Med en bakgrund som undervisningsminister och idag kansler för Åbo Akademi kommer
Taxell lätt in på utbildningsfrågorna. Det är på det området vägen till bättre
sysselsättning skall sökas.
Att inte ha utbildning är en viktig grund för arbetslöshet.
Två saker är viktiga:
Att inspirera unga att vidareutbilda sig efter grundskolan. Nu avbryter allt
för många utbildningen både i grundskolan och yrkesskolan.
Att medge att den som inte har utbildning inte heller får jobb. I Finland finns
inte efterfrågan på service som ges av folk som saknar utbildning. Kostnaderna blir så
höga eftersom skattenivån är så hög.
Detta är en fråga man inte vill diskutera i vårt samhälle, menar Taxell och frågar
retoriskt om det är bättre att folk är arbetslösa och har dålig inkomst än att de
har arbete och dålig inkomst, men möjlighet att ta steget vidare.
Den allmänna utbildningsnivån måste höjas, påpekar han, men samtidigt skall vi
akta oss för att göra utbildningen allt för statusorienterad.
Jag har kallats radikal när jag sagt att vi måste sänka tröskeln mellan
allmän utbildning och yrkesutbildning. Men det är i den riktningen vi skall gå.
Attraktionskraften bör höjas i all utbildning, det är inte finare att bli student än
att gå i yrkesskola.
En arbetslös som gått kurs efter kurs utan att få jobb förlorar kanske tilltron
till utbildningen?
Det kan jag förstå. Men då har den utbildningen kanske haft nån annan
funktion. Det jag försöker säga är att det inte finns något enkelt sätt att komma in
i arbetslivet.
Taxell medger att det också kan finnas barriärer i företagens rekrytering. De som
utbildade sig under krisens värsta år kunde bli utan jobb även om de var bra på sitt
område.
Har den som anställer att välja mellan två som är utbildade och den ena har
varit utan jobb en tid kan det hända att han har i bakhuvudet att det kanske är något
som inte stämmer.
Men det är ju inte rättvist! Jag tror att både de som söker jobb och de som
anställer borde ha en flexiblare inställning.
Solidaritet vacker tanke
Att det skall gå att leva på sin lön, det säger sig Taxell själv ha deklarerat i
ett politiskt program i tiden. Idag är han mer svävande på målet.
Det skall vara det grundläggande målet, men det kan finnas perioder och fall
då det behövs kompletterande insatser.
Jag förstår nog alla som talar för den solidariska lönepolitiken men
den ger inte fler jobb.
Det är ett gemensamt intresse att öka insikten om den ekonomiska verklighet vi lever
i, poängterar han.
Jag tror att synen inte är så väldigt olika, men ibland märker man att
optimismen är större än verkligheten ger grund för. Vi lever i en tuff värld.
Det är Finlands Näringslivs uppgift att hjälpa företagen att klara sig bra här
hemma och i världen.
Framgångsrika företag både hemma och utomlands är en
förutsättning för tillväxt, sysselsättning och välfärd, förkunnar näringslivets
styrelseordförande Christoffer Taxell.