– Förbundet har ansett att det är bättre att förhandla fram ett avtal om hyresarbetet innan det tränger in med våld. Arbetsgivaren blir allt mer begeistrad över möjligheten att använda hyresarbetare, så vi ämnar ta kontroll över läget innan det är för sent, säger förbundets ordförande Rainer Hakala.

Branschen är i gungning. Konkurrensen är fri, den 11 september spökar liksom SARS, bränslepriset stiger, kriget i Irak ... Alla de här faktorerna har påverkat flygtrafiken kraftigt och därmed också den markservice som Luftfartsunionens medlemmar sköter. När enhetspriset har sjunkit med 30 procent är också trycket på personalen mycket hårt.

– Arbetsgivaren hemföll i rena paniken åt vissa överdrifter. T.ex. lade de fram helt överdimensionerade permitteringsförslag. Visst fanns det kanske ett behov, men inte till så massiva åtgärder som arbetsgivaren gjorde gällande. De sköt helt klart över målet.

– Arbetsgivaren försöker ständigt effektivera arbetet, men vårt jobb är ännu ett utpräglat handarbete, vi behöver alla händer vi kan tillgå när vi hanterar både frakter och resgods. Det här är en arbetsintensiv bransch.

Lågprisflygen har kommit till vårt land och rört till marknaden en del. Hakala menar att de nog inte kommer att trivas här särskilt länge, men ändå tillräckligt länge för att ställa till oreda.

– Markservicen behövs så länge vi har flygtrafik i Finland. Någon ska sköta den hur som helst. Det tekniska arbetet är mer förbundet vid flygbolagen. Visserligen har vi ju Kinasyndromet här, men omvänt, för Kinas flygbolag reparerar och ser över sina maskiner på Helsingfors-Vanda flygstation.

– De har inte kommit hit i jakt på billig arbetskraft, utan för att få del av vår höga yrkeskunskap. Kompetens och kvalitet är på toppnivå i Finland, konstaterar Hakala.

Små bolag undviker avtal

Luftfartsunionen förhandlade ännu för tio år sedan med 15-20 arbetsgivare, nu är de uppe i över 50. Under samma tid har förbundets rättegångskostnader tiofaldigats.

– Många nya i branscher erkänner inte Unionens avtal fastän det är allmänbindande. Vi för den här kampen jämnt och ständigt. Visserligen är det lätt att gå igenom arbetena i vår bransch, för företagen föds kring flygplatserna och branschen identifieras lätt när man ser över vad arbetet består av. Därför är det av största vikt för oss att kollektivavtalet är allmänbindande, säger ordförande Hakala.

Också arbetsgivarsidan är tillfreds med att avtalet är allmänbindande, menar Hakala. Det betyder att det blir svårare att konkurrera med lägre löner. Också i underentreprenadavtalen finns skrivet att beställaren övervakar att underleverantörerna följer branschens allmänbindande avtal.

Småfirmor accepterar inte alltid att följa avtalet, men då söker man rätt via domstolen.

– Det förefaller nu som att vi kommer att dra Copterline inför rätta, för de vägrar följa branschens kollektivavtal. Vi har uppriktigt försökt förklara att avtalet gäller alla företag som bedriver reguljär ruttrafik i luften, inte gör avtalet skillnad på flygplan och helikoptrar. Också arbetsgivarorganisationen delar vår uppfattning.

Rainer Hakala är nöjd med myndighetsövervakningen i branschen. Han säger att om ett företag organiserar sig hos branschens arbetsgivarförbund och arbetstagarna i fackförbundet, så är saken i sin ordning också i myndigheternas ögon. Men om det t.ex. blir problem med luftfartsmyndigheterna, så uppstår de nog också på annat håll. Därför agerar branschens förbund i samarbete med myndigheterna.

Också ett internationellt fraktflygbolag har hittat hit, och det rekryterar sin personal via rekryteringsfirmor, men bolaget tillämpar Luftfartsunionens avtal på sina arbetstagare.

I och med att branschen växer kommer det troligen att ske mest förändringar inom frakttrafiken, tror Hakala. Det finns ett tryck på att öka andelen inhyrd arbetskraft och därför försöker förbundet nu få till stånd ett avtal om saken.

Luftfartsarbetarna tar stöten

Ordförande Rainer Hakala är tillfreds med den lokala avtalsverksamheten. Den är nödvändig när det t.ex. gäller att komma överens om arbetstider, för bara tjugo procent av medlemmarna har arbetstider som motsvarar kollektivavtalet. Också i övrigt försöker man utveckla arbetet lokalt.

Hakala erkänner att branschen måste förändras, men han är inte helt nöjd med sättet på vilket reformerna genomförs. Finnair och dess dotterbolag har en hel del arbetstagare som har varit länge i branschen och motståndet mot förändringar syns också här.

– Ofta har man försökt genomdriva förändringar på ett sätt som verkligen retar upp vårt folk. Jag vet inte om det är medvetet, men ibland känns det som om ledningen försöker kanalisera motståndet mot förändringar via Luftfartsunionens medlemmar.

– Reformer ska genomföras skickligt. I omställningar är det inte alltid av ondo att anlita en utomstående ansvarsperson. Då kunde förändringarna drivas smidigare och med mindre motstånd.

Som exempel nämner Hakala Catering, där situationen var inflammerad ett tag, men där det nu finns allra minst problem.

AINO PIETARINEN