Beslutet fick servicesektorns löntagare att ställa sig på bakhasorna: Servicefacket misstänker att EK genom sitt beslut amputerar en stor del av den förhandlingsapparat som med framgång har kunnat lösa arbetskonflikter på lokalplanet.

I synnerhet Servicefackets vice ordförande Anssi Vuorio och Kalle Julkunen har kritiserat arbetsgivarcentralen ljudligt. Under FFC:s kampanjvecka i februari krävde Vuorio att EK drar upp nya riktlinjer för de resurser centralen fördelar sin regionala intressebevakning.

EK:s nya regionstruktur står enligt Vuorio inför ett hopplöst uppdrag. Enbart Servicefackets distriktskontor hade i början av året nästan 500 öppna konflikter, varnade han.

– Ur vårt perspektiv är det inte vettigt att våra funktionärer reser hundratals kilometer för att träffa motparten på ett av EK:s regionkontor. Hittills har vi kunnat lösa de flesta avtalskonflikter utan dyra tingshus och tidsslöseri, men i framtiden är det knappast möjligt.

– Redan i dagens läge drar rättsprocesserna alltför långt ut på tiden, säger Vuorio och berättar om ett färskt fall, som tog hela sju år att lösa.

– Det är ju heller inte bara Servicefacket som nu är missnöjt med EK:s resursomläggning, utan också bland servicebranschens arbetsgivare hörs bittra kommentarer där man delar vår åsikt. Man har bl.a. undrat vad man betalar EK för, om det ska bli så här svårt att lösa avtalskonflikter.

Det som förvånar Vuorio i EK:s nya regionstruktur är att arbetsgivarna skär ner sin lokala verksamhet till ett minimum, samtidigt som de i alla andra sammanhang betonar vikten av lokal verksamhet.

Kortleken blandas

Vuorio harmar sig också över att EK:s beslut drar mattan under Servicefackets pågående utveckling av metoderna för hur arbetskonflikter ska behandlas.

– Vi har redan nu en modell med vars hjälp vi kan följa med konfliktlösning i realtid. Vi strävar till att få till stånd maxtider för hur lång tid olika behandlingsskeden får ta och att man kunde få konflikter lösta på i genomsnitt på fyra månader.

I sitt utvecklingsarbete strävar Servicefacket till en modell enligt vilken man löser konflikterna lokalt så långt det är möjligt.

– Om ärendena ändå hamnar i Helsingfors till slut borde de kunna föras till rätten direkt. Utvecklingsprogrammet är för oss en större satsning på utbildning, eftersom vi t.ex. kommer att öka distriktsfunktionärernas kompetens att fungera som föredragande i ett mål.

EK:s regionreform syftar uppenbarligen snarare till att förskjuta tyngdpunkten mot näringslivet och EU än på att kunna hantera arbetsmarknadsfrågor på ett sakligt och snabbt sätt, menar Vuorio.

Fyra kontor kvar

I EK:s nya modell har de regionala kontoren placerats i Åbo, Tammerfors, Kuopio och Uleåborg. De har tre funktionärer var. Förbundet sköter Kymmene, Tavastland och Nyland från Helsingfors.

Utöver dessa fyra hade det gamla TT varsin industriombudsman i Vasa, Jyväskylä, Lahtis och Villmanstrand som skötte näringslivspolitik och handelskammarfrågor.

Servicearbetsgivarna hade sju regionala kontor, av vilka kontoren i Seinäjoki, Jyväskylä och Kouvola stängdes. De två funktionärer som arbetade på de här kontoren hade vid sidan om näringslivspolitik också hand om arbetskonflikter i regionen.

EK sköter nu Seinäjokiregionen från Tammerfors, Jyväskyläregionen från Kuopio och Kouvolaregionen från Helsingfors.

Avtalsjurist på varje kontor

Planeringschefen för EK:s regionala verksamhet, Annaleena Mäkilä medger att den nya organisationens regionala verksamhet skars ner om man räknar det sammanlagda antalet kontor, men hon intygar att de kvarblivande kontorens arbetsmarknadskompetens ökade.

– Nu har varje kontor en egen arbetsmarknadsjurist, vars uppgift är att på heltid sköta avtalsrådgivning och arbetskonflikter. De tidigare ombudsmännen delade sin tid mellan näringslivs- och anställningsfrågor.

Mäkilä säger att hon tror att de regionala frågorna kan skötas väl i framtiden, precis som de har gjort också hittills.

– Vi på EK har ingen känsla av att den regionala verksamheten vore på väg mot någon katastrof. Åtminstone har våra jurister vid de utvecklingssamtal vi har fört sett med tillförsikt på framtiden.

Mäkilä bestrider antagandena om att EK planerar att köpa tjänster utifrån för att sköta anställningsfrågor.

– Det finns det inte en tanke på. Arbets- och anställningsvillkor är det organisationens sak att handha, säger hon.

EERO KOSONEN