Tysklands regering och arbetsgivare tuktar de arbetslösa med hård hand. De vill tvinga ut dem i jobb för en euro, samtidigt som östeuropeiska hyresarbetare och privatföretagare marscherar in i landet.

Tyskamerikanska Daimler–Chrysler, som tillverkar Mercedes, tillkännagav som sitt mål att skära ner lönekostnaderna med 500 miljoner euro. Bolaget lyckades, efter att ha hotat flytta 6 000 arbetsplatser till Sydafrika.

Tyske förbundskanslern Gerhard Schröders rådgivare Roland Berger och arbetsgivarna säger att arbetets pris måste sänkas, genom att förlänga arbetstiden till 42 timmar i veckan utan löneförhöjning.

Om lönerna höjs måste förhöjningarna hållas under nivån för tillväxt i produktiviteten, menar Berger. Kanslerns favoritkonsult rekommenderar nollinje för den offentliga sektorn.

Bankkonto av glas

Den arbetslöshetslag som trädde i kraft vid årsskiftet skar ner ersättningarna med hälften. Bidraget är nu 345 euro i månaden i Västtyskland och 331 i Öst. Ett arbetslöst äkta par får ungefär 600 euro. Barnförhöjningen är 180–270 euro, beroende på barnets ålder.

En långtidsarbetslös ska, innan han får sitt bidrag, kunna bevisa att inte han eller barn och make som bor i samma hushåll har mer besparingar än tillåtet, pensionsförsäkringar som kan förvandlas till pengar eller värdefull egendom.

Det lönar sig inte att ge falska uppgifter. Arbetskraftsmyndigheterna kan med stöd av en lag som träder i kraft i april granska de arbetslösas bankkonton direkt via sina egna datorer, utan att kontoinnehavaren vet om det.

Bidraget tillbaka efter död

Tvångsflyttning drabbar också om den nuvarande bostaden är för stor eller för dyr. Staten betalar utöver hyran bara uppvärmningen. Vatten och el ska man bekosta själv. En ensam arbetslös i Berlin bor rimligt om hans bostad är mindre än 50 kvadratmeter och hyran är högst 250 euro i månaden. Gränserna varierar beroende på ort.

För att få bidrag måste en arbetslös sälja sin bil och sina värdeföremål om de är värda mer än 5 000 euro. Om det inte går att förvandla egendom till pengar mäter staten ut bidraget från det arv som den arbetslöse lämnar efter sig vid sin död.

Tyskland har 5,2 miljoner arbetslösa. Om man ytterligare beaktar dem som är med i sysselsättningsutbildning och stödåtgärder stiger antalet till över sju miljoner.

Europerspektiv

Regeringen vill ge de långtidsarbetslösa ett perspektiv och röja vägen till arbetsmarknaden med hjälp av jobb som ger en euro i lön.

Arbetsministeriets målsättning är att med en timlön på en euro sysselsätta 600 000 långtidsarbetslösa i offentliga eller allmännyttiga branscher.

Man menar att skolor, daghem, vårdhem för gamla eller handikappade, kommunala byggnadsprojekt, renhållning, arkiv och bibliotek, museer och idrotts- och simhallar är lämpliga platser för den här typens jobb. Euron betalas ut ograverad av skatt och den minskar inte arbetslöshetsersättningen. Euroarbetarna stryks ur arbetslöshetsstatistiken. Om man vägrar ta emot jobb, om det så är för en euro i timmen, skärs bidraget ner med 30 procent.

Fackförbunden befarar att eurojobbarna ska ersätta heltidsanställningarna. Försmak fick man i Berlin där vissa stiftelser inom den sociala sektorn skar ner sin personal i slutet av året i väntan på europersonalen.

De framgångsrika sparkar mest

Regeringen, facket och de ekonomiska forskningsanstalterna intygar med en mun att sysselsättningen stiger när företagen är konkurrenskraftiga och ekonomin i tillväxt.

För att stimulera det ekonomiska livet har regeringen och förbundsdagen spottat fram lagar som har sänkt arbetsgivarnas sidokostnader för de löner de betalar och istället påfört dem på arbetstagarna. Samtidigt har regeringen gjort det lättare att säga upp.

Modellen fungerar ändå inte. Fjolårsboksluten avslöjar att de företag som har gjort mest vinst har sagt upp mer folk än de företag som det har gått sämre för.

Arbets- och finansminister Wolfgang Clement och fackföreningsrörelsen beskyller nu företagen för social ansvarslöshet och bristande fosterlandskänsla.

Företagen knycker sig inte. Siemens och andra stora börsbolag har meddelat att de bär ansvar bara gentemot sina ägare. De drar sig inte för att berätta att företagsledningens främsta uppgift är att producera maximala vinster.

Billigkraft från öst

EU:s utvidgning har medfört mer hot mot den tyska arbetsmarknaden än utlovad stimulans. Fastän Tysklands regering har infört en övergångsperiod på fem år för arbetskraftens fria rörlighet så väller det in folk från de nya medlemsländerna fullt lagligt som hyresarbetare eller privatföretagare.

Enbart i år har 27 000 tyska köttarbetare förlorat sina jobb till förmån för inhyrda arbetare från Polen och Tjeckien.

Den danska köttjätten Danish Crown sänkte sina lönekostnader genom att flytta ut sin produktion från det "dyra" Danmark över gränsen till det "billiga" Tyskland. Företaget anställde emellertid inte arbetslösa tyskar utan förde in ännu billigare hyresarbetare från Polen.

Deras lön varierar mellan två och fem euro i timmen och de arbetar 14 timmar per dag. Livsmedelsförbundet NGG kräver att branschen betalar en minimilön på 1 500 euro.

I handelskammaren i Köln liksom i många andra tyska städer förundrar man sig över tillströmningen av polska kakelmurare och andra byggnadsbranschens yrkesmän till det tyska företagarregistret.

Vid stickprov som Byggnadsförbundet och tullens experter har gjort i jakten på svartjobbare har man lagt märke till att flera av de polska företagarna saknar både telefon och adress i Tyskland, däremot arbetar de för låga löner i de tyska entreprenörernas tjänst.

Finskt företag flaggar ut

Tyska företag flyttar varje dag omkring tusen arbetsplatser till Östeuropa eller Kina. Fackförbunden har räknat ut att en tysk arbetare borde göra 16 timmars arbetsdagar för att klara konkurrensen med ungrare och polacker, för att inte tala om kineser.

Också finska Kone har nu sällat sig till dem som flaggar ut arbetsplatser. Koncernens ledning har tillkännagett att bolaget flyttar tillverkningen av rulltrappor från Hattingen i Ruhrområdet till Kina och England. Kone anför kostnadsskäl. Över 300 tyskar förlorar sina jobb.

Tyska metallarbetarförbundet förbereder motdrag och anklagar det finska företaget för ansvarslös vulgärkapitalism, som maximerar vinsterna på bekostnad av hundratals familjers framtid.