Det är helt uppenbart att partierna till höger, uppmuntrade av nästan framgången i presidentvalet och med valsegern i Sverige som förebild, försöker lägga sig så nära klassiska löntagarteman som möjligt. Åtminstone vad den allmänna partilinjen och valprogrammet ankommer. Sen har man ju sina "utbrytarkandidater" på yttersta högerflanken, som samlingspartiets Eero Lehti och sfp's Jan D. Oker-Blom, vilka öppet kör en mer eller mindre löntagarfientlig linje. Men annars har vi fått uppleva märkvärdigheten att samlingspartiets ordförande offentligt talar sig varm för snuttarbetarnas sak och kräver högre kvinnolöner. Hur snacket går i kabinetten är en annan sak.

För oss löntagare är det nog säkrast att strö en nypa salt över utsagorna innan vi sväljer dem. Det är, för att anknyta till Löntagarens finurliga karikatyrtecknare, skäl att akta sig för kroken som är dold i valfiskens käft. Högern vill ha regeringsmakten. Då passar det att krusa den största väljarkåren. Vad man sen skulle använda makten till är en annan sak.

Det lönar sig att tänka efter innan. Genom stora uppoffringar, inte minst från löntagarnas sida, har vi fått ordning på Finlands ekonomi. Det finns stora utmaningar på agendan; i arbetslivet, inom vården, på miljöområdet. Gemensamt för dem alla är att de kräver genomtänkt och långsiktig reformpolitik för att bli lösta.

Vi behöver alltså skickliga reformpolitiker vid rodret också efter valet. Politiker som är beredda att använda våra gemensamma tillgångar till att lappa bristerna i och förbättra välfärden för de breda folklagren. Populism och skattereor är ingenting att bygga framtiden på.

HANS JERN