En knapp tredjedel av arbetsplatserna finns längre inom den tung industrin. Servicesektorn har vuxit till 60 procent, medan basnäringarna har krympt till 2 procent.

–Strukturomvandlingen slog hårt mot industritäta Baskien men krisen börjar nu vara bakom oss. Arbetslöshetsgraden har gått ned till omkring 6 procent. Ett problem är dock att nästan vart tredje nytt jobb, oftast inom servicesektorn, är tillfälligt och lågavlönat, säger Laura Gonzalez de Txabarri, internationell sekreterare på baskiska fackcentralen Euskal Sindikatua ELA.

ELA har fokuserat på de mest utsatta grupperna, på kvinnor och ungdomar, och tagit till krafttag där så behövs. Genom strejk lyckades städarna få högre lön och kortare arbetstid. – Med resultat att visa upp har kvinnor och ungdomar börjat strömma in i ELA. Tvärs emot den alleuropeiska trenden har vi lyckats höja vårt medlemstal, med 16 procent på fyra år, säger Gonzalez.

Inte ens medlemsavgiften på 14 euro i månaden för alla — och hög för ett affärsbiträde som förtjänar under 1000 euro i månaden — har avskräckt. Ändå är livet dyrt i Baskien, inte minst boendet: hyrorna är höga och hyresbostäderna tunnsådda. Och inte heller här har talet om likalön gett resultat: kvinnorna förtjänar ca 30 procent mindre än männen.

Dagens unga basker har dock en trumf på hand. De är den första generation med gedigen utbildning, påpekar Gonzalez.

Laura Gonzalez är själv en av två kvinnor i fackcentralens styrelse. ELA satsar på att få in både kvinnor och ungdomar på alla nivåer i administrationen. Som sin assistent i den internationella enheten har hon en ung kvinna, Saioa Igeregi.

En annan lågavlönad grupp är invandrarna, som tillsvidare är rätt få här i det i nordvästra hörnet av den iberiska halvön. Främst jobber de inom jordbruk, fiske och bygg,. Här har ELA inte lyckats lika väl med organiseringen.

Verkade under jorden under Franco

I Baskien ligger organiseringsgraden på drygt 20 procent, d.v.s. den är dubbelt så hög som i Spanien. Fackorganisationerna är företrädda på arbetsplatser med minst fem arbetstagare. Förtroendemän finns där de anställda är färre än 50, är de fler finns arbetarråd.

Fackcentralernas representativitet mäts genom val vart fjärde år. Resultatet av valet som skedde kring årsskiftet visar att ELA har 40,7 procent av förtroendemännen om man ser endast till det autonoma Baskien. Men Navarra inräknat är ELA:s procent 36. Allspanska CCOO kom tvåa med 21 och dito UGT trea med drygt 17 procent. Fjärde plats belade baskiska LAB med 15,6 procent.

ELA bygger på fyra fackliga federationer: metall, offentligt anställda, privata sektorn med bla handel, och en blandad federation för arbetar inom pappers, bygg, transport med flera områden. Ovanpå det finns regionala yrkesbaserade fackförbund. Totalt är medlemmarna kring 109 000.

– Vi är en gammal organisation, grundad redan 1911, men under Francoregimen, från inbördeskriget på 1930-talet in på 1970-talet tvangs ELA verka under jorden. Därför har de internationella kontakterna alltid varit mycket viktiga för oss, så också i dag då vi är en baskisk fackcentral, en fackorganisation utan stat, påpekar Gonzalez.

Från början var ELA en kristen fackorganisation, men blev socialistisk vid första kongressen efter diktaturens fall. Vid sidan av polska Solidaritet var ELA den enda organisation som var medlem både i det kristliga världsfacket och FFI, som gick samman i höstas till Internationella Fackorganisationen IFS.

ELA är också medlem i Europafacket EFS, och kämpar liksom sina systerorganisationer runtom i Europa mot ekonomisk nyliberalism.

– Till skillnad från de spanska fackcentralerna godkände vi inte reformen att sänka arbetslöshetsgraden genom att göra det billigare att säga upp folk, säger Laura Gonzalez.

Praxis i dag är att en arbetslös får lön för 45 dagar multiplicerat det antal år han eller hon varit anställd.

INGEGERD EKSTRAND