Det medelstora företaget sysselsätter sjuttiotalet metallproffs och har inga planer på att lämna sin hemort eller att försöka svara mot Kinafenomenet med bulkvara eller genom dumpade arbetskraftskostnader. Nej det är kunnandet som gäller, att ständigt bli bättre.

Ändå kämpar SacoTec med sina femtio år på nacken och sina djupa rötter i den industriella kulturtraditionen i Riihimäki mot Kinafenomenet. Som vapen använder företaget omsorgen om sina skickliga men åldrande arbetare och deras ork.

– Alla arbeten lärs in på golvnivån. De här kunskaperna kan man inte inhämta på skolbänken eller på någon kurs, förklarar förtroendemannen Pertti Mäntymäki som sedan länge är montör inom efterbehandlingen.

Ägarföretagaren Antti Zitting vaknade redan vid millennieskiftet upp och insåg att det inte går att få ökad produktivitet, tillväxt och konkurrenskraft utan särskilda ansträngningar. Av arbetsministeriets projekt Tykes har Zitting fått hjälp också till de nuvarande utvecklingsbehoven.

– I början av årtusendet drev vi ett projekt som hette Fungerande team, och vi omskapade hela arbetet på fabriksgolvet. Efter det projektet hämtade vi andan ett tag, dvs. vi genomförde i praktiken de förändringar vi hade kommit överens om. Nu söker vi bättre konkurrenskraft och produktivitet genom att stöda personalens ork och genom att förädla den tysta kunskap som går från man till man och genom att förbättra arbetsförhållandena, berättar Antti Zitting.

Produktiviteten blir inte bättre av att man piskar de anställda, utan genom att förnya arbetsmetoderna. Därom är företagets chef, förtroendeman, arbetarskyddsfullmäktige Ilari Luoto och vice förtroendeman Anne Kingelin helt ense.

SacoTecs personal inser också helt realistiskt att produktionen kan flyttas till Estland eller Kina om man inte lyckas finna en unik kompetens på Riihimäkienheten.

– Precisionsgjutningstekniken kom hit från USA för femtio år sedan och vi har vidareutvecklat den här. Ändå måste vi medge att också kineserna behärskar den här produktionen som kräver mycket stora yrkesfärdigheter. Vi stannar i Riihimäki så länge vi kan konkurrera med vår kompetens och förändras i takt med omgivningen, säger Antti Zitting.

– Gänget här vet nog att produktionen kan flyttas bort härifrån. Därför är var och en motiverad att göra sitt bästa. Det måste vara tillräckligt, säger Pertti Mäntymäki.

Kunnandet filmas

Anne Kingelin monterar en modell som i produktionens slutända skall bli en metalldel, i storleken sockerbit eller fotboll, beroende på om den skall användas i bil- eller nyckelindustrin eller för något helt annat ändamål. På SacoTec finns det minst sextio olika arbetsskeden, över tusen produkter och nästan 20 000 olika manualer.

I denna metallverkstadsboutique tillverkar man en sak i en veckas tid. Nästa gång man återkommer till samma tingest är kanske om ett år. Det går långsamt att bränna ner tyst kunskap på den mänskliga hjärnans hårdskiva men denna kunskap ska stå att omvandla blixtsnabbt i praktisk kunskap när beställningarna så kräver.

Därför har såväl Kingelin som de andra modellmontörerna både en videokamera och en dator vid sitt arbetsbord, som snabbt återkallar alla moment i framställningen av ett speciellt stycke.

Zitting är stolt över att arbetsmomenten filmas. Det är studerande vid yrkeshögskolan som har byggt en systematisk bildruta, anpassad till behovet. Före videon fick man ty sig till minnet, anteckningar och fotografier för att göra sig ett arbetsmetodernas ABC.

– Videoinspelningarna har underlättat arbetet betydligt, säger Anne Kingelin.

Arbetarskyddsfullmäktige Ilari Luoto säger att arbetshälsa, ork och därmed också produktivitet förbättras effektivast om man utvecklar arbetsmetoderna.

– Det är viktigt att veta hur man ska utföra sitt arbete. När den nedärvda kunskapen finns filmad kan arbetaren också själv utveckla sitt arbete så att det blir lättare och effektivare.

På den rätt lilla orten är människorna på det medelstora företaget ytterst motiverade att utveckla sitt arbete, för att kunna bevara sina arbetsplatser.

– Det lönar sig inte att bruka energi på att grubbla över om fabriken flyttar till ett låglöneland. Det är bara tärande. Vi arbetar här så väl vi förmår, säger Ilari Luoto.

Resultatlön sporrar

SacoTec har också ett resultatlöneprogram, vars syfte är att motivera till förbättrad produktivitet. Förtroendeman Pertti Mäntymäki säger att resultatlönen visst är sporrande men systemet har skruvats onödigt högt. Personalen har möjlighet att få tio procent av enhetens affärsvinst. Kontrolltiden är tre månader. Under den förra perioden nådde man upp till en sju procents resultatlön, vilket var rekord.

– Normalt rör sig resultatlönerna kring mellan 3 och 5 procent, berättar Mäntymäki.

SacoTecs produktivitetsprogram ställer personalens ork högt för det är i produktionen man i praktiken lär sig arbetet. Fyrtio procent av de anställda är kvinnor. Ett mål är att fördubbla personalens mångsidighet.

– På min egen avdelning behärskar jag redan alla arbetsskeden och också en del av uppgifterna på kontrollsidan, berättar Kingelin.

Mäntymäki påpekar att den fördubblade mångsidigheten gäller personer som nu behärskar ett par olika uppgifter. Själv har han efter tiotals år på SacoTec insikter i tiotals olika arbetsskeden.

– Det gör ju arbetet mera intressant när man kan byta arbetsuppgifter.

LEENA SERETIN
Översättning: ASTRID NIKULA