Efter livliga diskussioner i grupperna samlades delegaterna kring två namn: Jarkko Eloranta och Teija Asara-Laakso. Bägge valen var enhälliga. Asara-Laakso fortsätter som branschchef medan Eloranta, 40, efterträder den nära 20 år äldre Heikki Kehälinna som kandiderade för fortsatt mandat.

Barbro Vehkamäki - en av sju svenska ledamöter i den 120-hövdade skaran - säger att det var en klar åldersfråga.

– Då fackledningen framhållit bristen på yngre förmågor, hade det illa motsvarat den bild vi vill ge utåt om vi valt en person som redan uppnått pensionsåldern, sade hon.

Representantskapet leds fem år framöver av Tuija Linna-Pirinen, Hyvinge med Jorma Elovaara, Salo som första och Kirsti Puurunen, Idensalmi, som andra vice ordförande.

De 23 styrelseledamöterna jämte suppleanter hade gallrats fram bland 80 namn under gruppmötena. Också här var valet enhälligt, även om Arto Tulonen, Keuruu och Statens avtalsbransch tyckte styrelsen vunnit i representativitet om också en statsanställd, och någon från privatsektorn, valts in. Bättre beredning nästa gång, och kanske en riksomfattande valkrets, löd Tulonens recept.

Mera pengar och likalön

Regeringen bör i sitt program lyfta upp välfärdspolitiken jämsides med den ekonomiska tillväxten, krävde Tuire Santamäki-Vuori i sitt tal till representantskapsmötet.

– Speciellt viktigt är att det klart skrivs in i regeringsprogrammet att staten och kommunen garanteras tillräckliga ekonomiska tilläggsresurser, sade honi.

Lönepolitiken bör inriktas på att få bukt med eftersläpningen på den offentliga sektorn och likalönsprogrammet, som arbetsmarknadsorganisationerna sinsemellan kommit överens om förverkligas.

Statsminister Matti Vanhanen betonade att kommun- och lönestrukturreformens mål är att alla medborgare också framöver ska åtnjuta välfärdsservice, trots njuggare resurser. Botemedlet enligt Vanhanen är statens produktivitetsprogram för att lösa ekvationen med en åldrande befolkning som kräver mer vård, stora åldersklasser som går i pension medan öppna sektorn behöver ny arbetskraft, och de unga som träder ut på arbetsmarknaden är färre än de som lämnar den.

– Staten måste därför klara sig med mindre personal, så vi gör som JHL: slår samman funktioner som ni slog samman organisationer, för att spara i administration och få en effektivare verksamhet, sade han.

Lokala förhandlingar kräver bättre vapen

FFC:s ordförande Lauri Ihalainen tog bland annat upp det ökande trycket på lokala förhandlingar och behovet att stärka förtroendemännens rättigheter.

Barbro Vehkamäki är skeptisk till lokala förhandlingar. Hon föredrar definitivt kollektivavtal.

– Åtminstone i dagens läge, då arbetsgivaren är den som i sista hand bestämmer, det har vi sett exempel på. Vi på arbetstagarsidan av bordet måste få bättre vapen att sätta emot, typ vetorätt, tycker hon.

Stupbrädesmodellen, att pengarna delades jämnt om parterna inte var överens, gäller numera endast den tekniska sektorn.

– Det var ett stort misstag att i tiden skrota stupbrädesmodellen, säger Barbro Vehkamäki.

Ett sätt att stärka förtroendemännen vore att sänka det antal medlemmar, i dag 600, som krävs för förtroendemannajobb på heltid.

Höj profilen på JHL:s yrkesgrupper

Mötet godkände ett målprogram för JHL med riktlinjer för intressebevakning, rekrytering av medlemmar och aktiva och samhällspåverkan. I debatten påtalades behovet att lyfta fram yrkesgrupper i JHL då lönesättningen diskuteras.

Det här är Barbro Vehkamäki den första att understöda, huvudförtroendeman för omkring 4 000 JHL:are på HUCS; d.v.s. Helsingfors sjukhus, Pejas i Vanda och Jorv i Esbo.

– Sjukvården, men endast sjukskötarna, framhålls i medierna som en underbetald grupp. Det finns också andra. Vem tänker på vem som städar på sjukhusen? Vem rengör instrumenten? Vem lagar mat till patienterna, frågar Vehkamäki.

Hon tycker det är helt rätt att JHL nu lyfter fram lönesättningen då löneskillnaderna ökat markant under de senaste 20 åren.

– I dag har våra medlemmar svårt att klara sig på sin lön, inte minst här i huvudstadsregionen där hyrorna är skyhöga, understryker Vehkamäki.

Rätt lönesättning krävs också för att konkurrera om arbetskraften. Det säger mötet i en resolution som också påtalar behovet att slopa omotiverade snutt- och visstidsjobb samt ge förtroendemännen större befogenheter.

Dags gå från defensiv till offensiv

Med så många debuterande ledamöter blev stämningen på JHL:s första representantskapsmöte rätt avvaktande. De nya tycktes känna sig för.

– Visst. För en debutant var det svårt att genast bilda sig en uppfattning, men då avtalsuppgörelsen blir aktuell blir det säkert både mer intressant och livligt, säger huvudförtroendeman Iris Lahtinen, Ekenäs.

Barbro Vehkamäki, nu på sitt fjärde stormöte och därmed en verklig veteran, upplevde dock mötet som positivt.

JHL:s representantskap — med sina 225 000 medlemmar Finlands största fackförbund — möts igen den 30–31 maj. Då torde Finland ha en ny regering och FFC:s representantskap hasagt sitt om avtalskraven.

Barbro Vehkamäki är lite orolig över hur JHL och fackförbunden kan sköta sina uppgifter då uppsägningarna haglar och globaliseringens skugga vilar över debatten.

– Facket måste se till att inte hamna i underläge. Under senaste avtalsomgångar har vi mest försvarat våra ställningar, inte ställt nya krav. Nu behövs en mera offensiv fackföreningsrörelse, säger Barbro Vehkamäki med eftertryck.

Delegaten Henrik Sjöholm, hela JHL:s röstmagnet i representantskapsvalet, möter du i helfigur på sista sidan.

INGEGERD EKSTRAND