– I de förändrade förhållanden som råder handlar inte en bättre produktivitet längre om att springa allt hårdare tills man stupar, utan om att göra de rätta sakerna och göra dem på rätt sätt, förklarar löne- och arbetstidsexperten Juha Antila på FFC betydelsen av parternas samarbete.

FFC och EK driver gemensamt projektet på två nivåer: i rundabordsdiskussionerna deltar organisationernas högsta chefer och i de olika arbetsgrupperna förbundens experter.

– Det är i arbetstagarnas och arbetsgivarnas gemensamma intresse att öka produktiviteten. Produktiviteten är beroende av människor, så därför måste man betona vikten av ett gott ledarskap och av att utveckla arbetet och arbetstagarna. Eftersom produktiviteten i dagens läge oftare kräver hjärnkapacitet mer än muskelstyrka är också metoderna att leda och utveckla annorlunda än på t.ex. 1980-talet, säger Juha Antila.

Länk mellan produktivitet och arbetarskydd

Facket och arbetsgivarsidan har sedan slutet av 1960-talet ingått rationaliseringsavtal, med syftet till att öka produktiviteten i samarbete mellan arbetstagare och arbetsgivare. Produktiviteten i vårt land är därför också i världstopp, men ingen vill längre tala om rationaliseringar. Ordet förknippas med uppsägningar, vilket produktivitetssträvandena de facto ofta handlar om, när man ser situationen ur ett smalt perspektiv.

Avtalssekreterare Tapio Paananen på Kemifacket har deltagit i rationaliseringsarbetet i mer än tjugo år. Han hoppas att samarbetet mellan FFC och EK nu ska ge parterna ett helhetsperspektiv på produktivitetssamarbetet.

– Till exempel arbetarskyddet är en del av produktivitetsutvecklingen. Det är mycket man skall åstadkomma på den lokala nivån, men om det inte råder förtroende på arbetsplatsen lyckas knappast heller produktivitetssamarbetet, säger Paananen.

Genom centralorganisationernas samarbete kan man påverka också förtroenderelationerna på arbetsplatserna.

– Det är viktigt att sprida information och se till att den når dem som arbetar, säger Paananen och påminner om att det också är viktigt att följa upp hur projektet framskrider.

Centralorganisationernas produktivitetssamarbete kan enligt Paananen få en verklig betydelse på arbetsplatserna. Alla faktorer hänger ändå samman med varandra.

– Arbetsplatsernas produktivitet har alltid samband med belöning. Parterna måste komma överens om spelregler för resultatbelöning. Produktiviteten ökar inte med hjälp av kaffe och tårta utan den kräver sådant som personalfonder och resultatlönesystem, som sporrar arbetstagarna att förbättra produktiviteten.

Produktiviteten kräver växelverkan

FFC och EK driver sitt samarbete vid det runda bordet, där både industrin och servicebranschen sitter med. Servicefacket PAM:s ordförande Ann Selin förväntar sig att samarbetet skall resultera i verktyg, att använda på arbetsplatserna.

– Hittills har man behandlat sådant som kompetens, arbetsplatsutveckling och produktivitet som separata frågor. När människor hör ordet produktivitet tänker de automatiskt på en hårdare arbetstakt. Nu är det dags att man uttryckligen på arbetsplatserna börjar inse att t.ex. förmågan till växelverkan och dialog är en egenskap som syns direkt i produktivitetstalen.

Inom den privata servicesektorn kan man knappast öka produktiviteten mer genom att öka andelen självbetjäning, menar Selin.

Kommentar

Det så kallade produktivitetsprogrammet har upprört både arbetstagarna och fackförbunden. De anser inte att produktiviteten gagnas av summariska nedskärningar av arbetskraften.

Det förefaller som om Byråkratii vänstra hand inte visste vad den högra gör. Den vänstra bär oro för vad de närmaste årens omfattande pensioneringsvåg för med sig och den högra handen skickar brutalt ut folk från ämbetsverken, också från sådana som redan nu har brist på folk.

Bembölingarna skar sin filt för att få den att bli längre. Det är att hoppas att staten vet bättre när den om några år skall försöka fria till unga människor som en attraktiv och god arbetsgivare.