. vane.jpg (302 bytes)

Ingen ingriper! Det psykiska våldet
frodas på hierarkiska arbetsplatser

Mobbning är våld

pune.gif (67 bytes)  Det psykiska våldet är vanligt på nästan alla arbetsplatser inom den offentliga sektorn, också inom hälsovården. Arbetsplatsens medlemmar, arbetstagare och förmän, godkänner stillatigande det som sker, antingen medvetet eller undermedvetet.

Om inte hälsovårdspersonalen samtalar med varandra kan de inte heller utföra ett fullgott vårdarbete, säger Pirkko Sandelin som har disputerat om psykiskt våld på arbetsplatsen. – Genom tigande isoleras arbetskamraten från de övriga, påpekar hon. Foto: HARRI NURMINEN– Människor som arbetar i ett hierarkiskt system griper inte in, utan rentav stöder dem som brukar psykiskt våld, konstaterar licentiaten i hälsovetenskap Pirkko Sandelin, som i början av sommaren disputerade för doktorsgraden vid Uleåborgs universitet.

Det förfärligaste är, menar Sandelin, att ett klart osakligt beteende i värsta fall betraktas som helt normalt, som ett naturligt sätt att agera i en arbetsgemenskap.

Sandelin kom till sina resultat då hon analyserade 32 berättelser om psykiskt våld. Hon intervjuade arbetstagare och studerande inom hälsovården.

Betecknande för psykiskt våld är att offret utsätts för öppen och dold utmattning genom exempelvis offentligt hån, förödmjukelser och systematisk svartmålning.

– Offret isoleras via både öppna och dolda mekanismer, berättar Sandelin.

Kvinnor utövar psykiskt våld genom att öppet eller under förtäckta former spela olika falskspel eller förställningslekar och genom nålvassa pikar, medan männen i sin mobbning är mer direkta.

Resultatet är ändå alltid att offret tröttas ut. Han orkar inte längre försvara sig. För att överleva situationen isolerar han sig från arbetskamraterna, drar sig tillbaka från arbetsgemenskapen, eller tvingas sluta.

– Många blir psykiskt sjuka. Det händer att offret tar sitt liv, berättar disputanden.

Arbetarskyddsfullmäktige Sirkka Kaikkonen (tv.) och Leena Rauta-aro berättar att det är svårt att reda ut mobbningsfall, eftersom en del av de mobbade vägrar delta i de diskussioner där man går igenom fallet. Foto: HARRI NURMINENDoktorsavhandlingen upprör arbetarskyddsfullmäktige Leena Rauta-aro och Sirkka Kaikkonen på Uleåborgs universitetssjukhus.

Rauta-aro handhar arbetarskyddet för skötarna och Kaikkonen för dem som inte jobbar inom vården.

De menar att man inte har stött på så här grava fall vid universitetssjukhuset i Uleåborg.

På sjukhuset utreddes mobbningen år 2001. Enligt enkäten handlade största delen av fallen om "verbal tråkning".

Ett måste att ingripa

Efter enkäten godkände man vid universitetssjukhuset ett direktiv, för att förhindra mobbning och osaklig behandling på arbetsplatsen. Direktivet från år 2003 understryker att mobbning inte får försiggå utan ingripande, utan att man måste gripa tag i samtliga fall.

Rauta-aro säger att man inom arbetarskyddet får reda på ett tiotal fall per år.

– De är ändå sällan helt svartvita utan rör sig om mycket komplicerade förhållanden, påpekar hon.

Det problematiska är, enligt Rauta-aro att de mobbade själva inte alltid vill ta del i de diskussioner där man går på djupet med problemet tillsammans med bl.a. den mobbande.

– De tar för givet att arbetarskyddsfullmäktige klarar av att reda ut situationen, säger hon.

Också arbetsgivarens direktionsrätt kan uppfattas som mobbning. Pirkko Sandelin menar att det vore på sin plats att ta reda på vad direktionsrätten egentligen innebär.

– Det är tänkbart att en del av förmännen använder helt lagliga metoder då de utövar psykiskt våld eller att de får det att åtminstone se så ut, påpekar hon.

Sirkka Kaikkonen berättar om ett aktuellt mobbningsfall.

– Arbetstagaren upplever att hon blir mobbad då arbetskamraterna nöjer sig med ett god morgon och ett hejdå vid dagens slut, men inte säger ett ord till henne på hela dagen.

Tigande isolerar

Just det här vill Pirkko Sandelin få ett slut på. Man kan inte acceptera en tigandets kultur.

– Inte är det ju normalt eller ens möjligt i vårdarbete att man inte talar med varandra och kommunicerar sinsemellan. Man kan inte utföra ett bra eller kompetent vårdarbete om man inte kommunicerar. Det är helt nonsens att skylla tigandet på brådska eller på att man vill fokusera på sitt eget jobb, säger hon.

Sandelin påminner om de otaliga tidigare undersökningar som klassificerar brist på samtal och tigande som en tystnad med vilken man socialt isolerar en arbetskamrat från de övriga.

Hon godkänner inte heller argumentet att "det här är så svåra saker" att man inte ens kan behandla dem. Sandelin förundrar sig också över själva mobbningsbegreppet.

– På basen av föreliggande forskning är det förvånansvärt att man om detta fenomen också i lagstiftningen använder begreppet mobbning. Begreppet förringar och underskattar detta grymma fenomen, där individer och samfund traumatiseras, påpekar Sandelin.

SEPPO KORHONEN
Översättning: ASTRID NIKULA

Löntagaren 30.8.2007 nr 7/07

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)

LÖN  nr 7/2007

Till första sidan LÖN 7/2007

runu.gif (924 bytes) Ledaren
runu.gif (924 bytes) Kolumner
runu.gif (924 bytes)
Tema
    Sagan om toarullen
runu.gif (924 bytes) Aktuellt
runu.gif (924 bytes) Arbetslösheten
    i Svenskfinland
runu.gif (924 bytes) Arbetsmiljö

Mobbning är våld

runu.gif (924 bytes) Språklåda
runu.gif (924 bytes) Kultur
runu.gif (924 bytes) Fritid
runu.gif (924 bytes) Karikatyr