Katja Mesa grabbar en liten bunt teckningar och lägger den i insamlingskärlet. Tidningar och teckningar åker in och Mesa går till barnträdgården för att hämta hem Kaisu.

En papperssamlande nation

I likhet med familjen Mesa är många finländare flitiga pappersinsamlare. Finländarna samlar in nästan 70 procent av pappret för återvinning. Av de europeiska länderna är det bara tyskarna, holländarna och norrmännen som är flitigare än vi.

Kaisus muminteckningar åker med återvinningsbilen till Paperinkeräys Oy:s sorteringsanläggning i Håkansåker i Helsingfors. Sorteringsanläggningen är en av de största i Norden. Dagligen töms här 150 billass med returpapper och -kartong. Över hälften kommer från hushållen. Det papper hushållen samlar in används vid framställningen av tidningspapper och mjukpapper.

Anläggningen i Håkansåker drivs i två skift om vintern och i ett skift om sommaren.

– På hösten kommer det vansinniga mängder och vi har så fullt av det att det tom. kan vara svårt att gå mellan högarna, säger anläggningschef Vesa Mörsky.

Returpapper till Kina

Luften är torr och fylld av pappersdamm. I främre delen av anläggningen hörs det bekanta bip-bip-bip när insamlingsbilen backar. Den kippar sin last av returpapper från hushållen på kanten av en pappershög och kör iväg. En av anläggningens tio arbetare flyttar högen med truck till en balningsmaskin. Vanligen matas hushållens returpapper in i en sorterare, som skiljer tidningspapper från annat papper, men nu är den maskinen på service.

Med balningsmaskinerna pressas pappret till tusen kilos balar, som förs med truck till ett mellanlager.

Truckföraren lastar balar på en långtradare. Varje dag transporterar ett tjugotal långtradare med fulltrailer material till pappers- och kartongindustrin.

– Det här returpappret ska till Kina. Vi borde ha fått tjugo containers lastade med returpapper idag men bara tre containers har körts hit ännu, klagar Mörsky.

Mindre än en sjundedel av returpappret går på export. Största delen av exporten går till Sverige och Tyskland, men en del går också till Fjärran Östern. Tänk om Kaisus muminteckningar hamnar i fjärran land?

Hårdare tempo i skogsarbetet

I Pörtom i Malax i Österbotten står granar och tallar och vajar i vinden. På ett en hektar stort kalhygge mitt i skogen arbetar Jouni Kangas med sin brors avverkningsmaskin.

Terrängen är våt och åskan som mullrar i fjärran förebådar mera väta. Jouni Kangas har fyllt sin arbetsdag med björk och nu är det granarnas tur att fällas. Om ett par timmar kommer en annan bror och fortsätter ett par timmar.

– Jag har hållit på med det här i snart tjugo år. Visserligen har ju datatekniken kommit till, men den största förändringen har nog skett i arbetstempot, suckar Jouni Kangas som har hoppat ner från sin maskin.

Skogsarbetet har förändrats totalt under de senaste decennierna. Träden avverkas med datoriserade avverkningsmaskiner. Maskinen kvistar stammarna, kapar dem enligt önskat mått, sorterar enligt användningsändamål och stämplar in kundens färgkod i stocken.

Roboten ersätter inte föraren

Avverkningsmaskinen utnyttjar både trådlös information och satellitnavigering. Informationen om det stämplade bestånd som ska avverkas och vilka virkeskvaliteter som har beställts förs från Metsäliittos datasystem till datorn i Kangas avverkningsmaskin. Datorn beaktar trädstammens form och räknar ut var man bäst kan kapa stammen.

Raka och grova stockträd används som sågvirke och till träskivor. Träd som är tunnare än 15 centimeter och stammar som inte duger till stock används som fiberträ för cellulosaframställning.

Brodern, Kari Kangas kliver fram över tuvor och ris till avverkningsmaskinen.

– Datorn kan inte veta i vilket skick de olika stammarna är. Det är föraren som avgör stammarnas kvalitet och vilket bruksändamål som är lämpligast. Ingen robot i världen kan helt och hållet ersätta föraren, slår han fast.

Jouni Kangas ser över gallringsskopan så att brodern kan börja sitt arbetspass. Åskan mullrar allt närmare.

HELENA RONKAINEN