
Lycka till med finska modellen
Arbetsministeriet har tillsatt
en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en "finsk modell" för arbetsmarknaden.
Målet är att reformera arbetsmarknadssystemet, läs: arbetslöshetsskyddet,
arbetskraftspolitiken, uppsägningsskyddet, mm., så att kraven på flexibilitet och
trygghet är i balans. Ambitionsnivån är alltså hög, vilket bekräftas av att arbetet
leds av ansvariga ministern, Tarja Cronberg, och att man tagit god tid på sig; till
utgången av år 2010, dvs i praktiken hela regeringsperioden.
Det finns alla anledning att önska arbetsgruppen lycka till. Man ger
sig in på ett minerat fält där många tidigare fått bita i gräset. Inte minst Esko
Ahos regering med sin beryktade arbetsreform.
"Management by
perkele"
är ingen bra metod
i en demokratisk beslutsprocess.
Förutsättningarna att lyckas kan denna gång dock vara bättre. I synnerhet om man
går mer seriöst till väga, lyssnar till arbetsmarknadens parter och avstår från
diktatpolitik. Utgångspunkterna för ett framgångsrikt reformarbete är i alla
händelser bättre nu än vid tidigare försök i samma ärende. Samhällsekonomin är
stabil, utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden nära nog i balans (på väg från
"köparens" till "säljarens" marknad) och behovet av
kostnadsbesparing har ersatts av ett behov att trygga tillgången till arbetskraft.
Massarbetslösheten av ersatts av en strukturell sådan som kräver mer specialiserade
åtgärder.
Det står klart att den mångomtalade danska arbetsmarknadsmodellen är något av en
förebild för utredningen åtminstone för regeringen. Det finns ingen orsak till
skrämselhicka för det. I Danmark har arbetslösa höga ersättningar medan aktiveringen
och utbildningen av arbetslösa är föredömligt ordnad. Som motvikt är
uppsägningsskyddet sämre. Det danska systemet är också mycket dyrare än vårt
nuvarande.
Ändå lönar det sig inte att vänta sig för mycket av utländska förebilder, varken
danska eller andra. Avstånd, kommunikationer och bostadsmarknad ger helt andra ramar
här. Den regionala rörligheten är betydligt svårare att främja hos oss än i lilla
Danmark.
Reformer handlar oftast om attityder också. Vårt finländska "management by
perkele" dvs. att envist stånga sig fram utan sidoblickar är ingen bra metod i en
demokratisk beslutsprocess. Det går inte att med hugg och slag piska fram arbetskraft
till arbetsplatser som saknar attraktionskraft. Våra företagsledare har inte alla ännu
vaknat till insikt om att det krävs en viss ödmjukhet när man går ut på säljarens
marknad. De barn av kunnande och lojalitet man sorglöst kastade ut med badvattnet när
företagen ännu för bara något år sedan dränerades på "överlopps"
personal kan ingen arbetsmarknadsreform skaffa tillbaka i en handvändning.
HANS JERN
Löntagaren 30.8.2007 nr
7/07
|