Den närvarande framtiden
Han släcker lamporna i alla rum så inte jorden
ska brinna upp
Ute lyser solen genom svarta brännglas
I morgon kanske nya mänskor strövar här
Kanske minns de att här en gång levde nöjda och
lyckliga folkstammar
Det var före allt det hände som sedan tog slut och blev
början till det nya
Kommer de nya mänskorna att skratta och hålla varandra
i handen?
Kommer de att vara vänner?
Kommer de att döda varandra?
Smeker de varandra eller stryper?
Blir de blodgivare eller vampyrer?
Kommer de att vara som vi?
Kommer de att känna till ord som "kärlek" eller "atomkraft"
Kommer de att förlåta oss?
Världen är så smärtsamt vacker just idag
Han tar vägen via kommunala sjukhuset till stranden
mot havet
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 1.11.2007 nr
9/07
|
