 Mer än amoröst sjabbel
 Matti Vanhanens borgerliga regering
har suttit ett år vid makten. Under den tiden har den mediala granskningen av regeringen
varit mer riktad på några ministrars amorösa sjabbel än på själva
regeringspolitiken. Det är fatalt för regeringen har förvisso hunnit med annat också.
" När regeringen Vanhanen
tvingas välja
står den på de välbeställdas sida."
Regeringspolitikens allmänna inriktning kan vid det här laget skönjas
allt tydligare. Till skillnad från broderkabinettet i Sverige har Vanhanens tvåa valt
att starta försiktigt. Där Reinfeldt valde att slå till direkt och lägga en rad för
bl.a. facket misshagliga förslag på bordet direkt efter tillträdet, har Vanhanen varit
mycket klurigare. Regeringens program är luddigt. Det bugar åt alla håll och betonar
samarbete med arbetsmarknadens parter. Men när man efter en slingrande beredning kommer
till beslut är det ingen tvekan om vilken inriktningen är. När regeringen Vanhanen
tvingas välja står den på de välbeställdas sida. Annat är väl inte att vänta.
Statens ekonomi är ännu i gott skick. Det oaktat växer fattigdomsproblemen.
Välfärdsklyftan vidgas. Inkomstskillnaderna närmar sig 1970-talets nivå.
Inkomstöverföringarna och skattepolitiken har allt mindre utjämnande effekt. Regeringen
höjer hälsovårdsavgifterna, familjerna påförs högre barndagvårdsavgifter, men
arvstagarna i rika familjeföretag skall mer eller mindre befrias från arvsskatt.
Sammantaget har vi att göra med en osocial politik som steg för steg för oss allt
längre från det nordiska välfärdssamhällets väg. Statsminister Vanhanen hade
härförliden mage att påstå att de mindrebemedlades problem ägnas allt för stor
uppmärksamhet. Det berättar egentligen allt om den värdegrund regeringens politik vilar
på.
Oppositionens viktigaste uppgift är att formulera tydliga alternativ till
regeringspolitiken. För den socialdemokratiska ledare som väljs vid SDPs kongress i
sommar blir den viktigaste uppgiften att samla partiet kring en trovärdig politik för
rättvisa och välfärd. Den uppgiften behöver inte alls bli så svår.
HANS JERN
Kvalificerat sjabbel
Den bolagiserade posten, som numera kallar sig Itella, har verkligen gjort sitt bästa
för att skaka av sig det månghundraåriga anseende av pålitlighet som statens postverk
åtnjöt. Bilden av ett postverk som trotsande storm och kyla, rövare och katastrofer
alltid såg till att försändelsen nådde sin adressat, kan förpassas till arkivets
innersta skrymsle. Itella kan nog göra vinst, men att hålla reda på vem som röstat i
val tycks vara hart när övermäktigt. Tänk om sjabblet i Metalls förbundsval
inträffat i ett Riksdagsval. Och hur kan vi lita på att så inte sker?
HJ
Löntagaren
17.4.2008 nr 4/08
|
Ledaren