Tero Valovuori, 25, nickar bekräftande. Informationen som Heljä Lehtonen, ansvarig för boendeservicen, levererar i snabb takt är klar och koncis. De två sitter vid bordet i tvårummaren med kokvrå på bottenplanet i ett höghus i Tammerfors. Lägenheten fungerar som socialt utrymme för Invalidförbundets personal som dygnet runt bistår rörelsehämmade som bor i lägenheter i de små höghusen runtom.

Närvårdaren Tero börjar jobba som assistent i teamet på knappa dussinet personer i Tammela i början av februari. Invalidförbundet har totalt sju enheter i Tammerfors, och personalen erbjuds möjlighet cirkulera mellan enheterna.

– Då fastnar vi inte i rutinerna, och jobbet fortsätter vara intressant, säger Heljä som själv står i beråd att ta emot ett moderskapsvikariat på servicehuset i Hervanta.

Inva vill ha personal som trivs

Heljä Lehtonen trivs med jobbet, och har gjort så i 18 år. Niina Laitinen, 33, har bara ett par års erfarenhet här. Dessförinnan har hon växelvis snuttjobbat, varit arbetslös och utbildat sig till närvårdare. De erfarenheterna har hon nytta av nu, då hon i likhet sina arbetarskyddskolleger vid boende- och rehabiliteringsenheterna, servicehusen och skolorna runtom i landet leder Invalidförbundets stora personalprojekt "Taito toimia työyhteisössä", förmåga att fungera i arbetsgemenskapen.

För det är arbetarskyddsfullmäktige, genuina personalrepresentanter som de är, som har tilldelats rollen som regissör.

– Vi svarar för hur diskussionerna genomförs i vår enheter. Enhetschefen är producent, och ger oss tid och ramar för diskussionerna. Arbetstagarna är de egentliga stjärnorna — de som skapar innehållet i diskussionen, berättar Niina.

Personalen uppgår totalt till drygt ett par tusen. Merparten är kvinnor och genomsnittsåldern kring 40.

– Projektet utgår inte från problem utan vi ser framåt hur vi kan få vardagen att fungera bättre genom att göra upp gemensamma spelregler, poängterar Niina.

Initiativet kom från arbetsgivaren år 2006. Projektet körde i gång i höstas och avslutas i slutet av februari.

Verktyg för nya och gamla i gamet

Genom att pejla åsikterna hos drygt 300 personer fick Invalidförbundet fram de tre viktigaste färdigheterna: en ansvarsfull och human attityd, kunskap och förmåga, ansvarsfull verksamhet och dito beteende.

– Den största utmaningen var att organisera projektet. I Tammerfors diskuterar vi i nio grupper, ett par timmar några gånger i månaden kring ämnen som pålitlighet, ärlighet, mod, människovärde och rättvisa. Projektet ska ge verktyg för nyanställda, visa hur vi gör här, men också för de äldre som kanske fastnat i sina rutiner, berättar Niina.

Mot att tidigare varit centrerat på utförande har trenden gått mot att viktigast är det arbetet som görs med kunderna. De är i dag i sämre skick då de flyttar till boende. Boendeenheterna bygger på 10–15 små ettor, där kunderna kan få hjälp med att klara dagliga göromål: de hjälps upp ur sängen, tvättas, bistås vid wc-besök, matlagning dygnet runt. Personalen jobbar i tre skift.

Långt är arbetet ett ensamarbete. Goda hjälpmedel gör att arbete i par inte sker så ofta. Umgänget med arbetskamraterna sker i de sociala utrymmena, i regelbundna teamdiskussioner och de stunder kunderna inte önskar assistans.

– Det finns nog inga liknande arbetsplatser. Kunderna är i så olika åldrar, arbetsuppgifterna ändras dagligen, och vi försöker själva också variera dem, säger Niina.

Projektets underrubrik är Människans jobb för människan.

– Det gäller att vara diplomat, att underhandla. Det är viktigt också för oss att minnas att vi inte behöver ställa upp på allt, säger Niina.

Pålitlig, öppen, anpassningsbar

Projektet har fått personalen att fundera över vad det är som de värdesätter hos sina arbetskamrater och chefer, vilka som är de viktiga sakerna just i deras enhet.

Assistenterna Mari Selkee-Ruusunen och Katja Järvenpää ser en bra chef som den som ger ramar för teamet, och som kan lyssna.

En god arbetskamrat då?

– Pålitlig, anpassar sig till teamet och är öppen, säger duon med en mun.

Projektet ska ge något konkret, inte bara bli ett projekt i högen. En del görs skriftligt.

– Men en nyanställd orkar inte genast läsa en lång epistel. En bild säger mer. Vi funderar på att göra en serie affischer som på ett kul sätt visar vad som händer om du inte kommer till jobbet i tid, vad som händer om du gör något eller låter bli att göra det, säger Niina Laitinen.

Målet är fungerande spelregler som kan tillämpas oberoende om enheten är i Tammerfors, i Lappajärvi eller någon annanstans.

– Att vi t.ex. bemöter kunden lika, inte bara likvärdigt. Att vi följer vårt löfte om rehabiliterande inställning. Kan han själv ta på sig rocken, tar vi inte lättaste vägen ut och ger assistans genast, ger hon som exempel.

Att ändra attityder är ett arbete på sikt. Eller som Niina lärde sig på första kursen i arbetarskydd: goda ting kräver tid.

INGEGERD EKSTRAND