Vad menar
du? Vad betyder det? Eller "vad menar de?" är väl frågor vi alla då och då
ställt. Det kan gälla någon som talar Sverigesvenska, de använder ett känt ord i en
annan betydelse än vi gör. Då ställer de garanterat motsvarande fråga om oss, när vi
använder samma ord. Ibland kan det vara fråga om att talaren använder ett ålderdomligt
uttryck eller ett regionalt gångbart ord.
Här i södra Finland ställer vi oss främmande till ped för cykel. I Österbotten
är det ordet det vanliga. Och utanför min hemregion, östra Nyland, är bisi för gubbe
mer eller mindre okänt. För en östnylänning känns diskussionen om det ska heta
jultomte eller julgubbe eller eventuellt julbock lite onödig. Det är ju
"julbisi" han heter. Men de flesta av oss använder ett ord som förstås i en
vidare krets när vi rör oss på annat håll.
Ibland blir jag tveksam om ett ord är en finlandism eller inte. Nu har jag fått ny
hjälp genom omarbetade Finlandssvensk ordbok som utkom i höstas. Jag läste inte långt
förrän jag lärde mig något nytt. Andelshandel heter på Sverigesvenska kooperativ
affär. Andelslag är i Sverige ekonomisk förening, kooperativ, andelsförening.
Butiksbil heter i Sverige varubil, men det kommer jag att ha svårt att använda här
hemma, det kan jag medge. Kundvagn för butikskärra är det däremot lättare att lära
sig.
Ett finlandssvenskt ord jag aldrig förstått mig på är bilstall. Det heter ju garage
och därmed jämt, har jag alltid tyckt. Stall är något man har hästar i, numera tycks
det också finnas en del åsnor på fyra ben på våra breddgrader, så då kanske man
behöver särskilja på häst- och åsnestall. Men det är förstås ett
översättningslån när man talar om bilstall.
Inne på bilar så gäller det att komma ihåg att acku heter bilbatteri på svenska.
Ackumulator används i tekniska sammanhang. Det är säkert en och annan finlandssvensk
som fått ta sig en funderare när bilbatteriet sagt upp kontraktet i Sverige och han
behövt köpa ett nytt.
Batterier talar vi däremot gärna om när man i Sverige talar om (värme)element.
Den är intressant, den finlandssvenska ordboken. Jag kommer att ha många trevliga
stunder tillsammans med den. Hittills har jag läst inledningen och bokstäverna a och b,
så jag lär återkomma till fler saker i den.
Nu hittade jag ordet blåstämplad om emmentalerost. Den är lagrad i tre månader, den
röda i sex och den svarta i nio månader. Motsvarande märkning finns inte i Sverige,
säger ordboken lakoniskt. Nej, det finns det inte. Däremot talar man om lagrad och
mellanlagrad. Där lagrad närmast motsvarar svartstämplad och mellanlagrad
rödstämplad.
Och kom ihåg att man baddar sår, inte mat. Där vi talar om att badda en maträtt
borde vi för att bli förstådda också i Sverige tala om att maträtten ska sjuda,
småkoka, puttra.
Ibland kan felöversättningar säga en hel del om översättaren. För ett tag sedan
talade en FFC-direktör om att permitteringarna blir dyra för arbetslöshetskassorna. Jag
som inte har TV, fick ett sms om att Text-tv skrev: "Permissioner dyra för
a-kassorna." Översättaren måste ha varit en ung kille, som kom ihåg hur dyrt det
blev om han ville festa lite under permissionerna under värnplikten.
Notisbyrån försåg under läkardagarna oss med en ny sjukdom. Hypokondri är
inbillningssjuka, det vet vi. Dementi måste i så fall vara motsatsen, förnekande. Av
sammanhanget framgick dock att översättaren slarvat och strukit ett a i finskans
dementia. Så lätt är det inte att översätta. Sjukdomen dementia heter demens på
svenska. Sedan slarvade också redaktionssekreteraren, som publicerades nyheten utan att
korrigera felet.
För vi ska väl inte följa den svenska turisten, som tyckte att finska var mycket
lätt och ropade "yksi taksi straksi!"
Tryckfel kan bli riktigt roliga. Nu har statens krigsstigar en egen miljöchef, om man
får tro en bildtext i den stora finlandssvenska tidningen. Där stod det "miljöchef
för Statens härvägar". Hur man får järnvägar att bli härvägar förblir för
mig en gåta.