– Nej, hoppar gör vi inte, vi stiger värdigt i land. Man måste stiga rätt genast, för om fartyget glider förbi och jag inte kommer rätt i land måste jag teckna till kaptenen att korrigera, förklarar Sara-Sofia.

– Varje gång jag gör det här klär jag på mig flytjackan och skorna har gummibotten, annars slinter man lätt på det våta däcket eller på bryggan.

Med vant grepp fäster hon trossen i sin ring på bryggan och snart står M/S King redo att ta emot nya passagerare. Sara-Sofia är före detta flygvärdinna så för henne är arbetssäkerheten en självklar sak.

– Också i det här arbetet kommer säkerheten och kundtjänsten i främsta rummet. Vi har gått kurser med tanke på eldsvåda ombord, grundstötning, sjukdomsfall och olyckor, berättar Sara-Sofia.

En gång tog M/S King emot ett nödanrop – fartyg i sjönöd – och styrde iväg för att hjälpa. – En annan båt hann först, så vi behövde inte vare sig evakuera passagerare eller göra annat som vi hade tänkt. Varje vecka repeterar vi säkerhetsfrågorna, vi påminner till exempel om var närmaste brandsläckare finns.

Cheferna på den här arbetsplatsen får Sara-Sofias beröm, för de svarar alltid på frågor om någonting är oklart. Fartygets kapten är samtidigt arbetarskyddsfullmäktige.

Sara-Sofia har jobb åtminstone till början av september. Under sommarsäsongen kan arbetsdagarna bli upp till tolv timmar långa, men det betyder också att lönekontot blir fetare.

Regnet stänger kiosken

Inga köer framför Ingmans glasskiosk en mulen dag som denna.

– Om det regnar och jag inte har några kunder, ringer jag till chefen. Vi diskuterar om det vore lika bra att stänga kiosken för dagen, berättar tjugoåriga Laura Kyynäräinen.

Laura, som tidigare arbetade som styrman, började arbeta här i april, och hennes arbetsavtal löper ut i september. Exakt när jobbet tar slut har parterna inte slagit fast. Laura berättar att hon inte hann med på introduktionskursen, eftersom hon började jobba senare än de andra säsongarbetarna.

– Först var min kompis här på jobb. Hon bytte till en annan arbetsplats och rekommenderade mig istället. Det var sedan hon som lärde mig jobbet, berättar Laura.

Laura är på det klara med att grävandet med skopan i glassbyttan kan förorsaka inflammation i senskidan.

– Efter min första vecka här var musklerna sjuka, på grund av ovana, men det har gått över.

Kompisen lärde henne de dagliga och veckorutinerna och hur kiosken hålls ren.

– Jag fick nog alldeles tillräckligt med vägledning, intygar hon.

Håll avståndet!

Jussi Havia, 28. arbetar för sjätte året i rad som bromskarl i Bergochdalbanan på Borgbacken.

– Det är visst någonting som lockar en hit varenda sommar, berättar Jussi, som är nyss utexaminerad lärare, men redan verkar i yrket. Han har egna barn där hemma.

– Min fru tycker nog att jag kunde stanna hemma härifrån redan, skrattar Jussi.

För att kunna arbeta som bromkarl i Bergochdalbanan krävs en halvannan timme lång kurs, där man lär sig anläggningens funktioner och säkerhetsföreskrifter. När man kommer på jobb kollar man först att det inte ligger skräp på banan och att där inte finns några borttappade åkare. Bergochdalbanan har högst fyra tåg, av vilka tre är i gång samtidigt. Bromskarlen står i sista vagnen, och han är fäst vid vagnen med ett säkerhetsbälte. Först kollar han att de bommar som håller fast passagerarna sitter fast ordentligt.

– Det värsta som kan hända är att bommen öppnas. Det vore livsfarligt. Jag känner inte till att det någonsin skulle ha hänt, berättar Jussi.

Också i Bergochdalbanan är det viktigt med säkerhetsavstånd. Annars finns risk att man kör in i föregående tåg.

– Krävande i det här jobbet är att man hela tiden måste vara på helspänn. Då och då tvingas man ropa order till passagerarna.

I hårt regn eller åska kör man inte. Den vajer, som drar upp tåget för banans första uppförsbacke, kan glida av då. Resten av färden går tåget av egen tyngd och accelerationskraft.

Bromskarlen kan arbeta en timme och fyrtio minuter i ett streck, efter det har han en tjugo minuters paus. För att få omväxling kan han också arbeta som perrongkarl eller ta emot passagerare. En dag kan det bli upp till tolv timmars arbete om Borgbacken har beställts för privat bruk av exempelvis något företag.

– Det låter som en kliché, men vi har ett verkligt bra kamratskap här på jobbet. Knappast skulle jag annars återvända år efter år.

Säkerheten A och O

– Det är en utmaning att få Borgbackens alla 600 sommararbetare att förhålla sig rätt till arbetssäkerheten, säger Antti Hongisto, som är arbetarskyddsfullmäktig och anläggningsmontör. Nöjesparken har 50 ordinarie arbetstagare året runt. Den tekniska avdelningen med dess 14 arbetare hör till dem.

– Vi har inte behövt gripa in i några arbetarskyddsproblem. Här sköts arbetssäkerheten som den skall, berättar Antti.

Arbetarskyddsfullmäktige betonar att det viktigaste är säkerheten, den egna, såväl som kundernas. Varje nöjesfältarbetare får hörselskydd om han vill och vid behov också utbildning i säkerhetsfrågor.

Antti är med i Borgbackens TYK-grupp och bygger tillsammans med arbetsledningen upp arbetarskyddsfullmäktiges uppgiftsfält.

– Just så skall det fungera, säger Antti.

Välskyddad

Tjugoårige Kimmo Lyytinen arbetar med vattenisolering på ett saneringsbygge i Hagnäs i Helsingfors. Kimmo blev färdig husbyggare från yrkesskolan på våren och han har lyckats få jobb i sin egen bransch. Han har redan löfte om fast anställning på Regitech Oy.

– Redan i skolan gick vi igenom arbetarskyddsfrågor, såsom arbetsställningar och användningen av olika skydd. Här på arbetsplatsen blir vi alltid vägledda inför nya arbetsskeden. Jag har också själv frågat, om någonting har blivit oklart, berättar Kimmo.

– Ibland berättar arbetsledningen om nya saker, ibland är det arbetarskyddsfullmäktige som berättar. Oberoende av vem som hinner först får man alltid svar på sina frågor, och om inte annars så per telefon.

Kimmo berättar att han gärna använder ögonskydd och handskar när han jobbar med vattenisolering för att inte isoleringsmassan skall fastna på huden.

Han får pusta ut mellan varven.

– Det viktiga är att jobbet blir gjort och därför får man hålla pauser ganska fritt, konstaterar Kimmo.

På Kimmos förra sommararbetsplats rekommenderades Kimmo att söka hit för arbetspraktik. Han säger också att alla som bara har velat har fått jobb efter utbildningen. Regitecks nuvarande arbetsprojekt är ett saneringsobjekt. Som det ser ut nu, kommer jobben att räcka till.

– I juli skall jag in i armén. Efter det fortsätter jag jobba här.

TIINA TENKANEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto: PATRIK LINDSTRÖM