Arbetarpartierna behöver inte dölja att de får ekonomiskt stöd av facket. Den fackliga och politiska arbetarrörelsen är sprungen ur samma värdegrund. Det är naturligt att facket stöder dem som på det politiska fältet arbetar för liknande mål som fackförbunden driver i arbetsmarknadssammanhang.

"Att tro att det inte följer
vissa förväntningar med donationerna
vore nog att vara olovligt naiv"

Annat är det med det förmenta "arbetarnas parti" Samlingspartiet. Det får stark ekonomisk uppbackning av företag och arbetsgivarorganisationer som i intressepolitiken är fackets motpart. I och för sig har företag givetvis rätt att med egna pengar stöda vem de vill. Men om man säger sig arbeta för en part samtidigt som man tar emot pengar av motparten uppstår ett trovärdighetsproblem, som väljarna har rätt att bli upplysta om för att kunna fatta sitt val på saklig grund.

Centern har trasslat till det värst för sig. I ett sinnrikt nätverk av allmännyttiga företag, föreningar och stiftelser tycks både företagspengar och samhällsmedel vara var hopblandade så att ursprunget blir mycket svårskönjbart . Där balanserar man redan på laglighetens gräns. Samhällets pengar mår bäst av att kanaliseras öppet till partierna via partistödet. Centern har också, med statsministern i spetsen, visat den största sturskheten genom att ständigt förringa valfinansieringshärvans politiska vikt.

Svenska folkpartiet klappar sig för bröstet genom att framhålla att miljonerna till dem kommer från en stiftelse vars uttalade syfte är att stöda svenskheten = SFP. Vilka som står för donationerna till stiftelsen berättar man inte. En titt på stiftelsestyrelsens sammansättning talar dock sitt tydliga språk. Det är herrar — uttryckligen herrar — i näringslivets topp det handlar om. Herrar med vana att bestämma. Att tro att det inte följer vissa förväntningar med donationerna vore nog att vara olovligt naiv. Vi tror för vår del att Wallin och Achrén & komp. mycket mer alert lystrar till försynta harklingar från finanskretsar i Eira än till uppgivna nödrop från de finlandssvenska bygderna.

Företagen sägs vara ovilliga att skylta med sina donationer till partierna. Det är väl märkligt? Varför kan man inte öppet berätta att man stöder nån vars värderingar man delar. Eller är det månne så att partierna på den borgerliga kanten inte vill visa att man tar emot pengar av mecenater vars värderingar man nog egentligen delar, men inte vill visa att man delar, eftersom man försöker framstå som något annat än man är. Nu blev det invecklat. Men ibland är verkligheten invecklad.

HANS JERN