Det är inte första gången samma sak har olika namn i Sverige och Finland. Vi talar alltså om griskotletter när svenskarna talar om fläskkotletter. Det är ett översättningsord i Finland, porsaankyljys kallas köttbiten på finska. Gris låter förstås mindre fett än fläsk.

Mat och matlagning är ett område där vi håller oss med en egen terminologi, ibland en översättningsterminologi. Då talar jag inte om memma och karelsk pirog, de är ju finländska företeelser. Liksom isterband och surströmming är rikssvenska.

Jag fick nyligen ett mejl — tack för det — med uppmaning att ta upp alla fadäser i recepten i våra affärskedjors svenska medlemstidningar. De har en stor spridning och det som sägs där fastnar därför lätt i vårt ordförråd.

Klassikern är ju strömmingsbiff för silakkapihvi—– det brukar det stå i åldringshemmens matlistor i min lokaltidning. Jag har inte varit och kollat, men jag är ganska säker på att det är strömmingsflundror som serveras.

Mejlskribenten hade i en kundtidning hittat ord som pepprig, fruktig, äpplig, svampig, tomatig, bärig, ärtig och undrade om de orden faktiskt finns på svenska. En del gör det, men om jag talar om att något är svampigt, så avser jag något mjukt och lite gummiaktigt och inte att det ingår svamp i en maträtt. I min ungdom fick man ibland läsa om ärtiga tjejer. Knappast hade de ätit en massa ärter.

Spontant skulle jag inte använda ett enda av de uppräknade orden i matsammanhang, med däremot en del av dem i andra betydelser.

Bakom dessa nyord eller nya betydelser finns antagligen uppfattningen om att om något kan sägas med två ord på finska så ska det också sägas med två ord på svenska. Juustoinen kaalikeitto blir då ostig kålsoppa och inte kålsoppa med ost. Omenainen kakku – det låter synnerligen konstigt också på finska – hade blivit äpplig äfterrätt. Kanske det var fråga om äppeltårta? Och efterrätt stavas fortfarande med e i början.

Broiler används bara i Finland. I Sverige talar man om kyckling. Skäl att komma ihåg i synnerhet för dem som översätter menyer för restauranger som också har en rikssvensk kundtjänst. Att vi sedan har specifika finländska rätter, främst då husmanskost, är en annan sak. Vi ska inte behöva döpa om vår strömmingslåda, men inget hindrar att det finns en förklaring till vad rätten innehåller. De svenska strömmingslådor jag hittat recept på har bara innehållit strömming, grädde och diverse kryddor, ingen potatis alls.

Ibland finns skillnaden bara skenbart mellan rikssvenskan och finlandssvenskan. En del ord vi tror är finlandssvenska finns också i en del regioner i Sverige. Jag har alltid fått veta att vårt natagräs heter våtarv. Så visade det sig att mina vänner i Östergötland också säger nate om ogräset!

Smakrik höst!