Allt arbete är inte nödvändigt och värdefullt, och många är tvungna att jobba under usla förhållanden, hävdar forskare Jukka Peltokoski, prekarist.
    Arbetsförhållandena är många gånger usla, men samhället grundas på arbete, argumenterar ordförande Ann Selin, PAM.

Vad betyder då uttrycket prekariat som kommit på modet?

– De som tillhör prekariatet har en annan typ av arbete än fast heltidsanställning, de har problem med sin utkomst och sociala trygghet, säger Selin.

– Fackföreningsrörelsen vill fortsätta att diskutera korttidsjobb av olika slag, men vi vill lyfta fram också dem som sysselsätter sig själva. Vi påstår att denna form av arbete ökar, säger Peltokoski.

Selin håller med om att arbetslagstiftningen omfattar deltidsanställda, visstidsanställda och inhyrd arbetskraft, men inte dem som sysselsätter sig själva. En gråzon har uppstått mellan löntagaren och företagaren.

Löntagare eller företagare?

Peltokoski önskar att facket med eftertryck skulle ta upp den gråa zonen på agendan, men han har inga recept på vad man ska göra för att stärka de självsysselsättandes ställning.

– Som botemedel har vi föreslagit en sorts grundinkomst eller en radikal reform av grundtryggheten, framkastar Peltokoski, en av författarna till boken Paskaduunista barrikadeille (Från skitjobb till barrikaderna).

Selin ställer sig kritisk till en grundinkomst, men vill inte utdöma tanken direkt.

– Jag hör till dem som anser att lönearbete är en ryggrad för samhället. Man måste noga överväga för- och nackdelarna med en grundinkomst. Eftersom införandet av en grundinkomst inte verkar aktuell, måste man hitta modeller för hur man stärker de självsysselsättandes ställning och ökar deras trygghet. En som endast sysselsätter sig själv kunde i lagstiftningen jämställas med en löntagare, när de i dag räknas som företagare.

Företagare som sysselsätter sig själva kan bli medlemmar i PAM, men Selin medger att förbundet knappt har någon service till dem.

– Ett stort problem är att de självsysselsättande inte kan höra till löntagarnas arbetslöshetskassor. Det borde utredas, säger Selin.

Släpp ut burfåglarna

Prekariatet pratar provocerande om skitjobb vilket har gjort att nackhåren rest sig på många.

– Vi är inte ute efter att förringa någons yrke eller arbete, utan de anställningsförhållanden som skitarbetsgivarna erbjuder. Också i Finland jobbar man med oanständigt dåliga löner och anställningsvillkor, säger Peltokoski.

Han anser att allt arbete inte i sig är värdefullt: vissa arbeten är inte till för annat än ekonomisk tillväxt.

– Företagen är tvingade att hela tiden öka vinsten, vilket gör arbetarna ofria. Skitjobb är ett ord som man använt för att provokativt bryta ner de stängsel bakom vilka arbetarna befinner sig i, förklarar Peltokoski.

Selin håller med om att en del av arbetstagarna är tvungna att arbeta under oskäliga förhållanden, mot sina värderingar. Selin påminner ändå att arbetet också har annat värde för en människa än bara pengar.

Mycket väsen

Prekariatets ansikte utåt består av några få personer, vilket gör att man undrar om det är fråga om ett litet gäng som vill ha publicitet. Publicitet har prekariatet fått gott om och med sin provokativa stil har man också väckt facket. FFC:s ordförande Lauri Lyly har i själva verket bjudit in prekariatets företrädare för att diskutera deras synpunkter.

Peltokoski anser att man mycket väl kan bygga upp en dialog, men viktigare är att få igång en bred debatt om arbetsförhållandena som blir allt uslare, och få facket att inse att de också bör arbeta för att bevaka prekariatets intressen.

PAM har i årtionden talat för de deltidsanställdas, visstidsanställdas och den inhyrda arbetskraftens situation, men inte förrän på senare år har fackföreningsrörelsen på bredare front börjat tackla problemet.

– För oss är snuttjobbarnas, eller om man så vill, prekariatets arbetsförhållanden inget nytt tema. Det tog år att inom fackförbunden kämpa för att att de på allvar skulle börja diskutera de atypiska anställningsförhållandena. Under de senaste åren har vi sett förbättringar, säger Selin.

Hon anser att det är bra att aktivisterna inom prekariatet lyckas få till stånd en debatt i samhället och åtgärder för att förbättra arbetsförhållandena för kortjobbare.

Barrikader eller konsensus?

Kommer vi i framtiden att få se Peltokoski som fackföreningsledare?

– Knappast, svarar Peltokoski.

Men han har en del hälsningar till facket.

– Facket borde se ärligare på situationen inom arbetslivet och arbetsmarknaden. Ekonomin har gjort att alla arbeten är osäkra. I själva verket är allt jobb mer och mer ett prekariat.

– Jag vill efterlysa en förändrad verksamhetskultur hos facket. Det skulle vara fint att åter se folk på gräsrotsnivå stiga upp på barrikaderna och visa ny solidaritet. Facket borde i stället för konsensus och medling framhålla konflikten mellan arbete och kapital, framkastar Peltokoski.

Så visst fanns det frågor som Selin och Peltokoski kunde polemisera om. Selin sväljer inte Peltokoskis förslag.

– I dagens läge når man bättre resultat med konsensus och arbete bakom kulisserna än om vi rusat upp på barrikaderna. Finländarna går förresten inte gärna ut och ställer till oroligheter och demonstrerar på gatorna.

– Däremot har de nya mobiliseringsverktygen som t.ex. nätet, inte använts mycket. Pensionsdebatten nyligen visade att man med adresser på webben kunde stoppa försämringar, när en tillräckligt stor massa sätter sig i rörelse, säger Selin och hälsar prekariatet välkommet att jobba i facket.

Man kan dock inte drömma om en fusion mellan prekariatet och PAM, eftersom prekariatet inte är en organisation utan ett löst nätverk av människor.

LEENA SERETIN
Översättning: VIOLA EKSTEN
Foto TUULIKKI HOLOPAINEN