Produktionsarbetaren Kati Hattunen matar julchokladkakor på bordet därifrån Tea Koistinen skjuter dem vidare till transportbandet. Kati har arbetat 11 år på Fazer Konfektyrs fabrik i Vanda som extra inhoppare, dvs. en arbetstagare som kallas in vid behov.

– En visstidsanställning har jag aldrig kunnat ta emot, för jag tar inte nattskift. Jag klarar inte av att sova på dagtid, säger Kati Hattunen.

Hon menar att det inte finns lika mycket arbete nu som under tidigare år. Produktionsplanerarna går varje vecka igenom behovet av anställda och beställer arbetskraft enligt det. Reservernas situation varierar från vecka till vecka. I höst har det för vissa av reserverna funnits arbete bara för fyra dagar i månaden. Fazer sysselsatte Kati Hattunen på heltid under januari månad och nu på nytt från början av september. Under perioderna då hon är arbetslös får hon inkomstrelaterad dagpenning om arbetsvillkoret dvs. 18 timmar i veckan fylls.

– Som tur är hör jag till facket!

För att tjäna in mer pension och få mer i plånboken har många av de reserver som behovsinkallas extra arbeten. Kati har några utbildningar i reserv: modist, privat sömmerska och visualist, och inom de yrkena jobbar hon tillfälligt med något annat lågavlönat arbete.

– När det finns jobb att få i min egen bransch kan jag ha fjorton timmars arbetsdagar. I den branschen finns inga fasta jobb.

Man får inte bli sjuk

Om oregelbundna inkomster ger osäkerhet i livet, så betyder sjukdom att du blir helt utan inkomster. En reserv är nämligen sjuk på egen bekostnad. Om reserven kommit överens om ett arbetspass för till exempel två dagar, men blir sjuk den första dagen får hon lön för båda dagarna.

Men om sjukdomen fortsätter kan reserven inte ens ta emot arbete. En visstidsanställd är i det här avseendet i bättre ställning.

Kati Hattunen har erfarenhet också av det.

– Maskinerna fungerade inte ordentligt och vi var tvungna att lyfta lådorna, vilket var ett helt företag. Skiftena roterade inte ordentligt. Jag blev slut i ryggen och den sade stopp. Till all lycka var jag då tidsbunden, så arbetsplatsen betalade min fysioterapi. Men senare blev jag extra inhoppare och har inte kunnat ta emot allt jobb som erbjudits och den fysioterapi jag behövt har jag själv betalat. Fortfarande måste jag akta ryggen när jag jobbar.

Alla arbetstagare känner inte alltid till sina rättigheter eller skyldigheter. Kati Hattunen hoppas på en handledning där man exempelvis kan läsa huvudpunkterna om intjäning av semester.

Eftersom hon har en positiv och optimistisk attityd i livet är hon inte rädd för framtiden och klagar inte. Men några stora inköp gör man inte i Hattunens familj.

– Jag klarar mig på min lön. Jag lever enligt det jag tjänar. I vår familj köper vi inga stora teknikprylar. Och jag vill helst inte ta några fler lån än bostadslånet. Och till all lycka har min man ett fast arbete, summerar hon.

"Man behöver inte permittera"

Också Arja Launamo, förtroendeman vid Fazer Konfektyrs fabrik i Vanda anser att produktionen och därmed jobben minskat jämfört med fjolåret, rentav mer än under den förra recessionen. De inhemska beställningarna har minskat och exporten har mattats av. Fazer Konfektyr sysselsätter 1 000 arbetstagare i Vanda, Villmanstrand och Högfors. Vid Vandafabriken finns 260 fast anställda linjearbetstagare och dessutom sysselsätter fabriken 130 visstidsanställda säsongsarbetare. De visstidsanställda kom i början av juli och deras avtal går ut i slutet av september. Ungefär femtio visstidsanställda fortsätter till slutet av november. Under lågsäsong finns 120 reserver på listan och deras arbetsinsats motsvarar 20 fast anställdas jobb årligen. De visstidsanställdas arbete räknas motsvara cirka 60 fast anställdas jobb årligen.

– Arbetsgivaren motiverar den stora användningen av visstidsanställda och reserver med att man inte sedan behöver permittera utanför högsäsongerna, berättar Launamo som varit förtroendeman sedan 1995.

– Just nu håller det streck. Det idealiska skulle vara om produktionen var så jämn att visstidsanställda och reserverna inte behövdes.

Launamo menar att det under tidigare år varit svårt att få arbetskraft.

– I fjol var man ett par gånger tvungen att stänga en linje, när det inte fanns tillräckligt med folk för arbetet, säger Launamo.

Yrkesfolk behövs

Att använda extra inhoppare i produktionen är inte oproblematiskt anser huvudförtroendemannen. De fast anställdas arbete störs eftersom de ska introducera inhopparna i uppgifterna. Introducering är krävande och tar tid. Så det är frustrerande och tröttsamt för en linjeledare som utbildat en inhoppare att nästa dag få en ny inhoppare som i sin tur ska instrueras. Arbetsklimatet påverkas.

– Det ges inte numera tillräcklig handledning, säger Arja Launamo.

– Arbetstagaren hamnar alltför tidigt vid bandet. Det är inte sagt att den anställda törs säga att han eller hon inte klarar av jobbet. Den anställda har ändå rätt att vägra utföra ett arbete som han tycker att han inte klarar av.

En produktionslinje får inte skötas med bara reserver, minst en ordinarie måste finnas på plats.

– Till produktionsarbetet tar de idag bara dem som är villiga att jobba i tre skift. Om du varit på tidsbundet i tio år kan du sedan bli fast anställd. Så är det i dag, konstaterar Arja Launamo.

– Några personer har fått fast anställning efter förhandlingar. Om en arbetstagare arbetar år efter år, så visst borde man få fast anställning. Men arbetstagare får fasta anställningar när någon går i pension. I fjol gällde det 14 personer.

En deltidsanställd behöver ett jobb till

Marjaana Salmela sköter en av kassorna i Heinon Tukkus snabbgross i Björkhaga. Hon har varit fast anställd sedan år 2000 men på deltid.

– Lönen för en deltidare räcker inte till, säger Marjaana Salmela.

Inte en enda av företagets elva kassor har fått heltidsarbete, fast de uppgett att de önskat få fler timmar. Antalet timmar för de deltidsanställda är 30 timmar i veckan.

– Det finns helt klart behov av en fast anställd kassa på heltid, intygar huvudförtroendeman Olavi Koskinen.

Marjaana Salmela har i ett år dessutom haft ett annat kassajobb genom ett bemanningsföretag.

– Om jag kommer hit klockan sex och går direkt till ett annat jobb, så är jag hemma runt 20.30, konstaterar hon lugnt och sakligt.

– Om jag inte får veckoslutsarbetspass här så får jag dem genom mitt andra jobb. Som tur är finns det ingen familj med i bilden, så jag behöver inte ordna och ställa med arbetstiderna, säger Salmela.

Hon kan inte påverka arbetspassen, arbetsplaneraren ger henne dem utan vidare frågor. Tidigare upplevde Salmela att arbetspassen delades ut på ett orättvist sätt. De bästa och mest lönsamma passen gick alltid hennes näsa förbi. Nu är situationen en annan.– Det bästa skulle vara en lista med roterande arbetspass, där man regelbundet och rättvist skulle dela ut också veckoslutspass med söndagstillägg, säger hon.

En känslig sak

Heinon Tukku har i Vanda 75 fast anställda, av dem är 22 procent fast anställda på deltid. När Löntagaren frågade efter hur många visstidsanställda det finns vid Heinon Tukku var inte personalchefen beredd att ge antalet per telefon eller e-post.

– Det är en så känslig sak, sade personalchef Kristiina Forss.

Dessutom hade Heinon Tukku uppmanat förtroendeman Olavi Koskinen att ge intervjun som privatperson och inte som förtroendeman.

Heinon Tukku sysselsätter 450 personer runt om i Finland. Företaget har 20 000 kunder och omsättningen 2008 låg på 196 miljoner euro.

TIINA TENKANEN
Översättning: VIOLA EKSTEN
Foto TUULIKKI HOLOPAINEN