– Jag ville ha en förändring så jag utbildade mig vidare, berättar Reetta Liukkonen om vändpunkten då hon studerade till specialist inom konstterapi.

Samtidigt bytte hon fackförbund och blev medlem i Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL. Liukkonen ångrar sig inte:

– Jag ville få mer erfarenhet av att arbeta med vuxna och specialgrupper, och också av arbete inom psykisk hälsovård och socialt behandlingsarbete bland missbrukare.

– De korta jobben tilltalade mig, hela världen kändes öppen, det var härligt att delta i lyckade projekt och möta nya människor.

"Får man ha kontroll över sitt liv?"

Det har inte varit, och är inte, lätt att få andra jobb än sådana som motsvarar en traditionell utbildning. Man anställer inte exempelvis en erfaren barnträdgårdslärare för familjearbete, eftersom det inte finns angivet i behörighetsvillkoren. Ändå finns det ett växande behov av yrkeskunniga personer.

Med tiden har det också gått upp för Reetta att erfarenhet och kompetens inte är en trumf:

– Arbetsgivarna har sina sparkampanjer och är inte benägna att anställa en arbetssökande över 50 år, som har rätt till långa semestrar och alla erfarenhetstillägg.

Introducering och ett bra bemötande är ingen självklarhet. Informationen går inte fram då den korttidsanställda inte finns på distributionslistorna för infon. Den korttidsanställda saknar ofta möjlighet till utbildning och företagshälsovård.

– Om det på arbetsplatsen finns en dålig chef eller mobbning, så måste snuttjobbaren formligen propsa på hjälp av arbetsplatsens förtroendeman. Och de lokala fackavdelningarna kan satsa på verksamhet som snuttjobbaren inte får del av, räknar Liukkonen upp.

Hårda bud när allt tar slut

– När jobbet tar slut får psyket en smäll, det händer varje gång. Man måste tänka igenom ekonomin, lånen, hela livet. Vänta på de första utbetalningarna från a-kassan. Precis då du kommit in i allt så tar det slut. Och relationerna till arbetskamraterna klipps av. Du går igenom ett sorgearbete med många känslor, bland annat skam. Varje gång det upprepas känns det som att tappa fortfästet.

– Människor kan vara grymma, i synnerhet de som rör sig i små cirklar, menar Liukkonen.

Också en korttidsanställd måste sätta gränser ibland: man kan inte ta emot vilket jobb som helst. Man måste se till att inkomstnivån består och bereda sig för nästa arbetslöshetsperiod. Deltidsarbete kan överraskande kasta en ner på grunddagpenning. Man måste också tänka på pensionen.

Snuttjobbaren är en överlevare

Men Reetta Liukkonen är ändå glad över sina erfarenheter. Hon klarar sig och kan fylla i elektroniska arbetsansökningar. Hon kan också ge precis de uppgifter som myndigheterna vill ha i olika sammanhang.

– Jag har lärt mig att vara smidig. Men jag har också upplevt att inte heller hos skattemyndigheten behandlas alla jämlikt. Om man på hösten i beskattningen kan dra av resekostnaderna från en tillfällig arbetsplats till hemorten, så lyckas det inte under nästa beskattningsår när klockan klämtat in det nya året.

Om en person med familj har ett stadigvarande arbete och tar tjänstledigt kan personen i beskattningen dra av resekostnader mellan hemmet och arbetsplatsen eller kostnader för en andra bostad. Reetta Liukkonen har fått ett brev från skatteförvaltningen med avslag.

– Jag fick ett brev från skattemyndigheterna där förmånerna avslogs "eftersom ni är ensamstående och inte har en tjänst", berättar Liukkonen.

– Bankerna är smidiga, telefonbolagen likaså. De visar mänsklighet och det värmer, säger Liukkonen.

Reetta Liukkonen vill uppmuntra till att söka nya, meningsfulla arbeten. Ta ett jobb i Lappland om så behövs. Nätverk har man nytta av. När man känner folk öppnar sig nya möjligheter. Av samhället önskar hon att det stödjer aktivitet och snuttjobbare som vill röra på sig för att få jobb.

Varför, frågar Reetta Liukkonen

– Varför är inte den korttidsanställda och fast anställda jämlika i beskattningen?

– Varför erbjuds flytthjälp bara åt dem som lyfter grunddagpenning?

– Vad är motsvarigheten till de lokala föreningarna för en rörlig snuttjobbare som betalar medlemsavgifter till facket?

– Varför är inte chefsfärdigheter och ett gott bemötande nyckelord på arbetsplatserna?

– Varför svarar inte de arbetsbenämningar som arbetskraftsmyndigheterna använder mot utbildningarna och arbetsuppgifterna?

– Varför har inte Arbetsministeriet sett till att stödet till dem som tar ett arbete på annan ort är jämlikt?

SINI SILVÁN
Översättning: VIOLA EKSTEN
Foto ROBERT SEGER