Chaufförerna i distributionsbilar i stads- och närområdestrafik sitter vid ratten under bara en tredjedel av sin arbetsdag. Riskerna finns utanför chaufförshytten. Projektet HÄITEK har som mål att förbättra arbetssäkerheten vid lastning och lossning.

– Kärran är svår att få igång med så tung last, och också svår att få stopp på. Själva vagnen väger 75 kilo så lastar man den med 100 till 1200 kilo sjunker den obarmhärtigt ned i snö och sörja, konstaterar Jukka och fortsätter lasta distributionsbilen.

Antti Suvanto, också han chaufför på TLP-kuriiri,, inflikar att tunga, överlånga och överbreda pallar är absolut värst.

Lossningen är sedan ett kapitel för sig. Godset körs ut till marketar, restauranger, närbutiker, fabriker. Värst är byggplatser, säger Risto Kailasuo, arbetarskyddsfullmäktig på transportföretaget Ilmari Lehtonen Oy.

– Förr fanns det ansvariga mästare som tog emot lasten, oberoende om den skulle till en underleverantör. I dag måste vi leta fram underleverantören, kanske springa upp till femte våningen. Och klä på oss skyddshjälm och –väst, utan dem får vi ju inte röra oss. Det här gäller speciellt byggen modell mindre, säger han.

Växlande arbetsmiljöer — olika risker

Under ett arbetspass rör sig chaufförerna i en ständigt växlande arbetsmiljö. Trånga passager, svårtillgängliga dörrar och lastbryggor, ibland dåligt upplysta, kanske halt underlag och ostädat. Bara under en tredjedel av arbetstiden sitter chaufförerna vid ratten i sin hytt, resten av tiden arbetar de med lasten i terminaler eller distribuerar godset till olika mottagare.

De flesta arbetsolyckor sker — inte på vägarna — utan vid lastning och lossning. Lyft som görs snabbt eller felaktigt kan leda till försträckningar. Fötter och fingrar kan hamna i kläm, trots skyddskor och handskar. Att halka och snubbla är en annan risk.

– Statistiken talade sitt tydliga språk om var olycksfallsriskerna finns. Ett tidigare samprojekt mellan universiteten i Uleåborg och Villmanstrand om transportbranschens säkerhet visade klart att vi måste utveckla chaufförernas arbete utanför hytten, berättar Arto Reiman, koordinator för projektet HÄITEK, Häiriötön jakelukuljetus (störningsfri distribution), vid Uleåborgs universitet. I projektet, som pågår fram till nästa vår, deltar bl.a. Arbetshälsoinstitutet, transportföretag som Lehtonen i Uleåborg och Schenker Cargo i Åbo, lastbilsförbundet SKAL, AKT och arbetsgivarnas ALT.

Subjektiv videoanalys

Antti Suvanto är en av de chaufförer som beredvilligt ställde upp då forskaren Janne Pekkala följde med jobbet, åkte från lastplats till mottagande kund, och videofilmade hela arbetskedjan.

– Totalt blev det några tusen minuter på video som vi sedan analyserade med den svenska subjektiva analysmetoden VIDAR tillsammans med chaufförerna. Vi granskade chaufförens arbetssäkerhet, ergonomi, hur redskapen användes, de oftast återkommande och tyngsta arbetsskedena, gick igenom belastningen kroppsdel för kroppsdel en i gången, berättar Pekkala.

Chaufförerna insåg snabbt nyttan. Videon avslöjade hur onödig brådska ledde till onödigt slarviga lyft och stor belastning. Videomaterialet och VIDAR som metod har också presenterats i en rad kurser, i vilka organisationer, försäkringsbolag, skolor, chaufförer och arbetsfysioterapeuter.

– Diskussionerna gav mycket. Alla var nöjda, inte minst vi chaufförer för att någon brydde sig om oss och vårt jobb, säger Risto Kailasuo.

Handdator och konstruktionsprojekt

God praxis skapades. Att hoppa otaliga gånger upp och ner på backluckan varje dag sliter på knäna. Att åka upp och ned på bakluckan är regelstridigt, den är ingen personhiss. En trådlös fjärrkontroll för att höja och sänka bakluckan, god planering av lagerutrymmena underlättar också jobbet påpekar Kailasuo.

– Förbättringar behöver inte nödvändigtvis kosta mycket. Genom att tänka sig in i chaufförens arbete kan kunden förbättra arbetsmiljön, förbättringar behöver inte bli kostsamma. säger Pekkala och berättar om hur en kund, där ramp saknades vid bakdörren och gaffelvagn inte gick att använda. Direkt efter filmingsbesöket skaffade kunden en ramp.

Som en del av HÄITEK prövas en handdator där chauffören utvärderar hur trygg och välfungerade lossningsplatsen är. Kunden utvärderar på motsvarande sätt hur chaufförens jobb löper.

– Bägge kan ge feedback så här. Bra är om chauffören kan behandla människor, läs kunder, sakligt och berätta hur det borde vara ur hans synvinkel. Samarbete höjer säkerheten, betonar Arto Reiman. Han tillägger att samarbetet med alla dem som deltagit i projektet fungerat ytterst väl och smidigt. Det gäller i hög grad organisationerna, som här suttit på samma sida bordet — säkerheten ligger i allas intresse.

Projektet har klart visat var mera insatser behövs. Bilarna och de varierande arbetsmiljöerna kan bli ännu bättre, både vad säkerhet och ergonomi beträffar. Ett utvecklingsarbete pågår.

Chaufförerna skolas ytterst litet i hur de själva kan minska det fysiska slitaget, som genom att lyfta rätt. Det här sker endast vid de regelbundna hälsokontrollerna.

Ilmari Lehtonens projektchef Pekka Kaikkonen såg också gärna en större satsning på arbetssäkerheten, speciellt ergonomin.

– Det här kan vi ta upp själva, på vår utbildning. I dag är svårt att rekrytera chaufförer så vi måste se till att de orkar.

Branschen är slitsam och tung. Satsningar behövs så färre tvingas sluta i förtid, och hamna i pensionsslussen.

INGEGERD EKSTRAND
Foto: ALEKSI MAKKONEN

God praxis
http://www.ttl.fi/Internet/Suomi/Aihesivut/Ergonomia