I Finland anses man inte vara mogen för äktenskap innan man är aderton. Dessutom är det inte lagligt att ha sex innan man är femton år gammal. Dessa åldergränser har ansetts vara en gynnsam samhällsutveckling som baserar sig på den moderna psykologins studier av människans känsloliv. Barn är inte redo för sex innan de är fullt könsmogna, och emotionellt sett kanske inte ens då.

Samtidigt har barn obegränsad tillgång till hårdporr, tjugofyra timmar om dygnet på mobiltelefonen. Det här anses också vara en positiv samhällsutveckling. Teknologin alltså.

Hur är det då egentligen? När samhällsutvecklingen går framåt mot det alltmera liberala och lössläppta där sex får och ska synas och finnas överallt, går vi tillbaka till ett mera primitivt stadium där vi flåsande springer efter sex ungefär som hundar, med den enda skillnaden att hundar trots allt begränsar sig till sin löptid och kan göra något vettigt under resten av månaden.

Jag har alltid ansett att självbehärskning och intellektets kontroll över kroppen är något eftersträvansvärt, men tydligen är det här sättet att tänka är väldigt ute. Nu har man till och med börjat sälja kondomer för tolvåringar i Schweiz.

Tidigare var det samhällets uppgift att skydda barn från sådant som de inte var färdiga för, även om de ville göra det. Nu för tiden verkar det vara samhällets uppgift att i varje fall begränsa följderna av det som barnen inte borde göra. Men hallå! Ifall barnen fick göra precis som de ville skulle de dricka alkohol, röka och ha sex redan vid tio års ålder eller yngre, för barn tar efter vuxna i precis allt. Kondomer i barnstorlek ger fel signaler, och är dessutom förvirrande då den lagliga åldern för att ha sex är flera år högre.

Undersökningarna har visat att tonårsgraviditeterna har ökat och att allt yngre barn har sex allt oftare, därav behovet av kondomer. Och vems fel är det? Könsmognadsåldern har knappast radikalt förändrats under de senaste tio åren.

Nu kan det ju vara så att tolvåringar har haft sex i alla tider och att den skenbara ökningen bara beror på att de vågar prata om det. Dessutom betyder det inte att en tolvåring som har prövat en kondom nödvändigtvis har haft sex. Problemet här är själva kondomen. Om det finns en passlig kondom för en tolvårig pojke så blir risken för att den används också större. Det är ju bra, ifall man kan förhindra könssjukdomar. Det är ju mindre bra om beslutet att ha sex överhuvudtaget avgörs på grund av kondomen. Eller hur förhåller vi oss till att en tolvårig pojke kanske har en tioårig flickvän? Var ska man dra gränsen? Plötsligt låter det inte längre så ruskigt med nioåringar som gifts bort i Jemen. Om vuxna med vissa böjelser vet att tolvåringar har sex med varandra så kanske också steget till att utnyttja dem blir kortare? Eller om det finns kondomer för tolvåringar så kanske tolvåringar allmänt sett tror att alla tolvåringar har sex och känner sig udda om man själv inte har det? Eller hur var det där om att sex är något för två eller flera vuxna som alla är med på noterna? För att inte tala om att sex är till för befruktning? Nä. Det är nog för gammalmodigt.