En av de tidningar jag läser har titt som tätt notiser där det
står "när det kommer till". Vad är det för rotvälska? Svinska kanske? För
svenska är det inte. Duger inte svenskans "vad det gäller", "vad det
anbelangar" eller liknade uttryck när våra finska landsmän skriver "mitä
siihen tulee".
Visste du för övrigt att ordet dribbla är okänt i Svenskfinland? Vi är garanterat
många som undrar vad det är för smörja. Jag, som inte är ett dyft intresserad av
sport, vet vad det innebär att dribbla en boll. Ändå påstår en lärare i svenska, som
uttalar sig i landets största dagstidning, att de finskspråkiga abiturienterna inte
klarade av ett så svårt ord, "för det används i Sverige och förekommer inte i
finlandssvenskan". Undrar var hon lärt sig sin svenska?
Det är inte ens så att det ordet är mer känt i regioner med starkare svenska än i
huvudstadsregionen. En kollega, som är uppvuxen vid Mannerheimvägen i Helsingfors, minns
att det ordet var levande redan i hennes barndom. För säkerhets skull kollade hon med
dottern, drygt 20. Javisst, också hon kände till ordet.
Nyligen hörde jag en intervju i radion med en lärare i en kommun i
huvudstadsregionen. Hon oroade sig över elevernas allt sämre svenska. I den korta
intervjun lyckades hon dock få in hela fem riktigt ordentliga språkfel. Som detta
"det är i hemmen, var man ska göra beslut." Det heter fortfarande fatta beslut
på svenska, suomeksi tehdään päätöksiä. Och "var" är enbart ett
frågeord på svenska. Till exempel så här: "Var brukar du handla?" "I
butiken i huset, där jag bor."
Om elevernas svenska är ännu sämre så föreslår jag att både lärare och elever
får stödundervisning i svenska.
Hur många barn i helt svenskspråkiga hem i vårt land vet vad "napa"
betyder? Det används i alla fall av en av programledarna i BU-radion. Kan jag få
framföra en from förhoppning om att de som gör barnprogram för finlandssvenska barn
gör det på svenska?
En gång frågade en finlandssvensk arbetskamrat, vars barn gick i finskspråkig skola,
om dotterns lärare faktiskt hade rätt när hon påstod att det heter "det går och
knallar" och inte "det knallar och går". Jag kunde säga att visst kan man
säga som läraren sa, men att det betyder att det uppstår en viss lukt ...
Efter alla exempel på en variant av svenska som inte förstås i hela Svenskfinland
och knappast alls i Sverige var det en lisa att höra en intervju med en företrädare
för de tvåspråkiga i vårt land. Denna dam — född i helt en finskspråkig trakt
— talade en svenska utan några som helst tecken på att det inte var hennes
modersmål. Ja, det fanns ett — hennes svenska saknade helt dialektala drag.
Lika glad blir jag varje gång finskspråkiga vill tala och talar svenska. Deras
språkfel har jag överseende med. Däremot tycker jag att professionella språkbrukare
ska tala och skriva en så korrekt svenska som möjligt i sitt yrke. Felfria blir vi
aldrig, men det finns ordböcker av olika slag för att kolla upp det man är osäker på.
