FFC:s chefsekonom Olli Koski menar att
arbetslöshetstillväxten har förringats, trots att sysselsättningen har rasat rentav
snabbare än under den föregående recessionen på 90-talet. Nuvarande kurs drabbar de
långtidsarbetslösa, andra svårsysselsatta och de unga och de äldre hårt. I januari
var de långtidsarbetslösa redan 50 000.
FFC kräver minst hundra miljoner till i anslagen för arbetskraftspolitik i nästa
års budget och 50–100 miljoner till i utbildningsanslagen. Särskild fokus måste
ställas på de långtidsarbetslösa.
Budgetanslagen skars kraftigt 2009. Efter det har anslagen ökat något, men ligger
fortfarande på 2008 års nivå, då sysselsättningsläget var mycket bättre.
I vårt land är inte arbetskraftsanslagen direkt knutna till läget på
arbetsmarknaden, utan bestäms varje år för sig.
– I Danmark följer de arbetskraftspolitiska resurserna sysselsättningsläget och
om vi följde Danmarks modell skulle arbetskraftspolitiken hos oss automatiskt stabilisera
konjunkturerna, säger Olli Koski.
Enligt en OECD-jämförelse är Finlands recept skattestimulans, inte
sysselsättningspolitisk stimulans. Exempelvis Tyskland har tagit i bruk ett
permitteringssystem som motsvarar vårt, men som staten betalar. Det har lett till att
arbetslösheten i landet inte har skenat iväg.
Mota arbetslösheten i grind
Som en följd av lågkonjunkturen har vi redan mist 80 000 arbetsplatser och en
fördubbling är att vänta. I januari var 300 000 arbetslösa registrerade som
arbetssökande.
– Regeringens åtgärder har lett till att vi, trots den häftiga ökningen av
antalet arbetslösa, har betydligt färre personer i sysselsättande åtgärder än
tidigare år. Arbetslöshetsskyddsreformens målsättning att snabbare kunna sysselsätta
människor förefaller att inte förverkligas, säger Olli Koski.
Enligt Koski är den viktigaste lärdomen av tidigare lågkonjunkturer att
arbetslöshetens tillväxt borde stoppas genast, och till nästan vilket pris som helst.
Fastän det anstränger den redan ansträngda offentliga ekonomin att skapa och erbjuda
arbete och arrangera utbildning är det en satsning som bär sig på sikt. En
arbetslöshet som har fått fria tyglar är ytterst dyr och svår att sänka också under
högkonjunktur.
FFC lägger fram ett krispaket på tio punkter i ett färskt arbetskraftspolitiskt
ställningstagande och kräver att man omedelbart börjar förverkliga åtgärderna.
Paketet innehåller åtgärder som förbättrar sysselsättandet av unga och förhindrar
utslagning, bättre utbildningsmöjligheter för dem som redan arbetar, bättre kvalitet
på den arbetskraftspolitiska utbildningen och effektivare sysselsättning av personer med
partiell arbetsförmåga.
Fram för sysselsättande tillväxt
FFC:s ordförande Lauri Lyly har betonat att samtliga reformer inom
arbetskraftspolitiken, pensionssystemen och arbetslivsutvecklingen, som syftar till ökad
sysselsättning, kommer att misslyckas om man inte i landet ekonomi förmår åstadkomma
en tillräcklig sysselsättande tillväxt. Sysselsättningsgraden borde under de kommande
två valperioderna höjas till 75 procent, då den nu har ramlat till 65 procent.
För att nya arbetsplatser skall skapas kräver det en reform av näringsstrukturen.
Man kan inte längre lita på att den exportdominerade industrin lyfter upp vårt lands
ekonomi. Det krävs en tillväxtstrategi på bredare bas, där också servicesektorn
beaktas, sägs det i FFC:s sysselsättningspolitiska ställningstagande.
Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna bereder fram till hösten ett
sysselsättnings- och tillväxtprogram, som söker metoder för att främja ekonomisk
tillväxt och sysselsättning, för att mota arbetslöshet och för att trygga
finländarnas köpkraft och konkurrenskraft. I trepartsarbetsgrupper grunnar man också
på arbetslöshetsskyddets finansiering och förlängda arbetskarriärer.
Lauri Lyly underströk när parterna beslöt att arbeta med detta, att FFC:s
ståndpunkt i pensionsfrågan inte har förändrats: Ett mekaniskt lyft av pensionsåldern
är inte en hållbar metod att förlänga arbetskarriärerna.
PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
