Undersökningen ger vid handen att allt fler finländare är redo att fortsätta jobba efter fyllda 63, ifall hälsan är god, det ekonomiska läget det tillåter, arbetet är meningsfullt och möjlighet ges till ett lättare jobb med flexibla arbetstider. Endast en dryg tredjedel av de intervjuade finländarna i åldern 45 plus säger att de inte alls kan tänka sig fortsätta. Spridningen är stor. Av arbetstagarna vill 47 procent inte fortsätta, av lägre tjänstemän 36 och av högre tjänstemän är det endast 28 procent som inte kan tänka sig jobba längre.

Jämfört med förra undersökningen 2006 prioriterar betydligt fler att jobbet blir lättare och att arbetsgemenskapen är god. Det allra viktigaste är att den egna hälsan tillåter en fortsättning i arbetslivet.

Varken distansjobb eller stress ökar

Då arbetslivet förändras krävs ofta flexibilitet ifråga om arbetstid och plats där arbetet utförs. År 2009 flexade fyra av tio löntagare i arbetstid regelbundet varje månad, om förmannen eller arbetsuppgifterna förutsatte det. Endast en av tre hade möjlighet att flexa så att de kunde själv bestämma längden på sin arbetsdag.

Undersökningen visar att arbetstidsflexibiliteten inte ökat nämnvärt under 2000-talet. Mest flexade de högre tjänstemännen och minst kunde de som arbetade inom service, försäljning och vård utnyttja möjligheten att flexa självständigt.

Distansjobbet tycks ha minskat i popularitet. Det ökade fram till 2006 men stampar nu på stället. Endast 15 procent av löntagarna jobbar då och då på distans, männen oftare än kvinnorna och de som fyllt 45 oftare än de yngre. Oftast är distansarbetarna högtutbildade högre tjänstemän i åldern 55-64.

Stress och det att tvingas avbryta sitt arbete pga andra uppgifter utgör den största belastningen i arbetet. Ungefär hälften av löntagarna upplevde 2009 att de fick skynda på ganska eller mycket ofta för att hinna med sitt arbete, kvinnorna i högre grad så än männen. Kommunsektorn och högre tjänstemän upplevde mest stress.

Stressen motverkas av möjligheten att själv reglera belastningen i jobbet. Ungefär hälften av löntagarna upplevde att de hade rätt goda eller goda möjligheter göra det. De sämsta möjligheterna hade kvinnliga arbetstagare.

– Generellt ökade stressen fram till 2006, men har inte ökat efter det, konstaterade äldre forskaren Irja Kandolin.

Traditionella arbetsmiljöproblem kvarstår

Regionchef Rauno Hanhela konstaterade att de traditionella problemen i arbetsmiljön fortfarande existerar, trots att arbetet och arbetslivet förändrats. Ungefär 50 procent lider av buller och damm, drygt en fjärdedel har ett fysiskt tungt arbete, medan 15 procent besväras av mögel, särskilt i skolor och överhuvudtaget inom den offentliga sektorn.

– Speciellt för kvinnor inom hotell- och restaurangbranschen har arbetet blivit fysiskt tyngre, men så också för män i industrin. Överraskande många, 10 procent, besväras också av cigarettrökning. Här borde ju siffran vara noll, sade Hanhela med hänvisning till tobakslagen.

Klara riskbranscher utkristalliserades för de olika faktorerna. Buller och vibration är inte oväntat ett stort problem för jord- och skogsbruk, skogsindustrin och på byggen. Kemisk exponering känner de av som arbetar på byggen, inom jordbruket och i industrin. Fysiskt tyngst är jobbet inom byggnads, jord- och skogsbruk, hotell- och restaurang samt social- och hälsovården. Inom de två sistnämnda är också risken för våld störst, likaså för dem som jobbar med säkerhet och inom utbildningen.

Risken för arbetsolycksfall är störst inom den mekaniska träförädlingen, byggnads, metall- och mineraltillverkningen och i landtrafiken. Statistiken för år 2007 visar på 150 000 arbetsolycksfall, i 56 000 fall krävdes minst tre dagars sjukledighet.

Yrkessjukdomar drabbar mest dem som arbetar inom pappersindustrin, fordonstillverkningen, livsmedelsindustrin, metallprodukttillverkningen och den mekaniska träförädlingen. Varje år noteras nästan 3 000 nya fall pga kemiska faktorer och damm. Omkring 25 miljoner dagar per år går till sjukledighet.

– Lednings- och arbetarskyddsorganisationerna står inför stora utmaningar då de samtidigt bör såväl behärska förändring och nya arbetarskyddsrisker som tampas med de traditionella riskerna i arbetsmiljön, framhöll Rauno Hanhela.