Dess märkligare är att så snart arbetare i nyckelposition tar till strejk för att, som i detta fall, försvara en i princip redan avtalad förmån, ja då dyker kraven om begränsningar av strejkrätten genast upp på agendan. (Märk att strejken inte berodde på att stuvarna krävde bättre lönepåslag än andra fått. Och att strejken knappast brutit ut om inte Finlands Näringsliv, i bästa "centralkommittéanda", blandat sig i och blockerat en uppgörelse i godo.)

När arbetsgivarna i föregående avtalsrörelse genom lock-out i flera veckor stängde ut pappersarbetarna från deras arbete och inkomst aktualiserades aldrig frågan om begränsningar av konflikträtten. Inte heller när sjukskötarna inom TEHY, därtill påhejade av landets finansminister, hotade med massuppsägning för att få igenom högre lönekrav än andra vårdgrupper. Men på hamnarbetarnas avtalskamp reagerar det borgerliga blocket direkt. Diskrepansen är påtaglig och budskapet till arbetarna tydligt: NI skall hålla er på mattan!

Den här attityden är den bästa bekräftelsen på att strejkrätten är lika nödvändig som någonsin. Den är värd att försvara till sista blodsdroppen om så behövs. Motsättningarnas tid tycks verkligen inte vara förbi. Fackets entydiga budskap till arbetsgivare och regering är därför: Tafsa inte på strejkrätten! För det är en lek med elden.

HANS JERN