Människohandeln har gällt kinesiska stenläggare, och andra fall där arbetsgivaren misstänks för olaglig invandring ovanpå arbetstidsbrott och extremt låga löner.

Alltid behöver det inte gå så långt som till människohandel. Den allt mer utbredda grå ekonomin skor sig på extremt låga löner och extremt långa arbetsdagar. Byggnadsförbundet genomförde en razzia bland fasadsanerare i Helsingfors i maj. Av huvud- och underentreprenörernas arbetstagare var nu 64 procent utländska, mot 22 procent i april 2009. Knappa hälften arbetade hos finskregistrerade företag, resten var s.k. utsända arbetare. De flesta kom från Estland. De som förtjänade minst fick några euro i timmen. En estnisk ställningsmonterare jobbade för 600 euro i månaden, då det finländska kollektivavtalet skulle gett ca 2500 euro.

Klart är att mer arbetskraft behövs, då allt fler lämnar arbetslivet med ålderns rätt. Men gästarbetarna, den utsända arbetskraften, arbetskraftsinvandrarna och alla andra ska arbeta på lika villkor som infödda finländare. Den principen håller facket hårt på. Lönedumpningen och tummandet på arbetsvillkoren hade måhända kunnat förebyggas, om EU sett till att regelverket var i skick innan rörlig arbetskraft inom EU trumfades igenom. Det framhöll Europarådets människorättskommissarie, svensken Thomas Hammarberg, i en intervju för Löntagaren för ett par år sedan.

Frågan är väl om EU inte också borde ställt som villkor för medlemskap att Rumänien först såg till att den romska minoriteten ges människovärdiga förhållanden i sitt eget hemland. Människovärdigt är väl knappast att tigga i gathörnen i andra EU-länder. I synnerhet inte då misstankar om människohandel också kastats fram från olika håll.

En debatt — där arbetskraftsinvandrare och flyktingar saligt blandats ihop och utsatts för många hätska angrepp — har pågått i medierna och inte minst i de s.k. diskussionsspalterna en längre tid. Tonen har ofta varit hätskare mot flyktingar som på grund av politisk, religiös eller etnisk förföljelse tvingats lämna sina hem. Arbetskraftsinvandrarna har begett sig iväg för att skapa sig en bättre tillvaro, och är beredda att arbeta för målet.

Människans minne är kort. Det är inte många decennier sedan otaliga finländare tog båten över till Sverige, i jakten på ett bredare levebröd. Idag bor där drygt 200 000 personer som är födda i Finland. På 1950-talet var hälften av de utvandrade finlandssvenskar, senare ungefär en av fem.

Tidigare, åren 1870-1929, utvandrade 389 000 finländare till Amerika, det stora flertalet från Vasa län och Sydösterbotten. I dag har över 600 000 amerikaner finländska rötter. Många drog också i väg till Canada, Sydafrika och Australien. Bemöttes våra landsmän, våra släktingar, lika illa då de slet för sitt levebröd på hyggen och byggen, i gruvor och fabriker?

Unga män flydde från Finland kring sekelskiftet 1800–1900 hellre än att göra en flerårig värnplikt i tsarens armé. Hur togs de emot på främmande mark?

Kanske anklagades också de för att stjäla brödfödan från de infödda då tiderna var kärva?