– Alla har arbetssäkerhetskort som uppdateras.
Säkerhetsutbildning ges för olika apparatur, och alltid då det kommer in nya i
företagen. Säkerheten är ett standardinslag vid alla personalinfon. Vi utbildar också
yrkesgrupper enligt behov, som truckförare, underhållsarbetare, helt nyligen elektriker,
räknar Teräväinen upp.
Satsningen på säkerhet har gett resultat. Från
Maintpartner — som avskiljdes från Fortum 2006 — syns direkt i en nedgång i
olycksfallsfrekvensen: från 11,6 år 2004, till 7,1 i fjol. Målet är 5,0 i år. Det
här gäller olyckfall med minst tre dagars sjukfrånvaro. I år tas alla fall med över
en dags frånvaro med.
Vad ligger bakom?
– Att vi talar mera, svarar Esa Virkki, metallare,
arbetarskyddsfullmäktige på Maintpartner och underhållsarbetare sedan 13 år.
– Slagpåse, lägger han till. Jobbar gör han nämligen i fem företag på
hamnområdet.
Alla kan stoppa farligt arbete
Esa Virkki är ett mer eller mindre permanent inslag i kemikalieföretaget BASF, känt
för sina omutliga krav på säkerhet. Minna Kainulainen, som svarar för
arbetssäkerheten, släpper inte in någon utan att ge en kort duvning i säkerhet.
Entreprenörer får en längre.
– Underhållsarbetare utbildar vi som våra egna arbetare, de jobbar ju dagligen i
samma lokaler och exponeras för samma kemikalier. Många kommer också till de två
kurser vi ordnar i året.
Arbetstillstånd — ett skriftigt avtal med uppgifter om objektet, kemikaliers
farligthetsgrad, ett slags minneslista — krävs för alla underhållsarbeten. Sauli
Rantala, arbetarskyddsfullmäktige och TEAM, kollar tillstånden och ser, liksom alla
andra basf:are, till att objektet som ska underhållas är avkopplat från produktionen,
och ofarligt.
– Märker någon, vem som helst, att ett jobb är farligt kan varenda en stoppa
arbetet. Också den som utför underhållet, säger Rantala.
Arbetarskyddet kom Rantala in på redan 1988. Han håller med Virkki om att
kommunikationen blivit bättre. Men också attityderna är andra i dag. Men också
attityderna har förändrats. Arbetarskyddet finns sedan tre år alltid på dagordningen
då det fackavdelningen möts, och god praxis sprids från företag till företag.
Tågordningen är viktig. Om underhållsarbeten ska göras, kontaktas alltid
arbetsledaren på Maintpartner först. Också det är en fråga om arbetarskydd.
Esa Virkki, eller någon kollega, kontrollerar alltid att rören är tomma och saknar
tryck och värme, att elektriciteten är frånkopplad. Lukten blir kvar men här ska alla
skydd på. Ingen protesterar längre, de hör till.
– För BASF finns inget viktigare än arbetssäkerheten, och det gäller också
alla underhållsarbetare, säger Minna Kainulainen med eftertryck.
Förebyggande underhåll
Trenden går mot underhåll på förhand, något som kunderna gett god feedback och som
förbättrat arbetssäkerheten.
Något som sällan planerats på förhand är passagen till objekt som ska underhållas
eller repareras.
– Jag blev rent förskräckt vid en riskutvärdering för några år sedan, då
jag såg att Esa stod inklämd mellan cisternen och tog stöd av väggen för att hållas
uppe på en liten hylla. Vi måste samarbeta, berätta om vi märker problem. All
information är guld värd, säger Minna Kainulainen.
Få fabriker har byggts med tanke på tillgänglighet för underhållsarbeten. Äldre
fastigheter är särskilt besvärliga, men också ny apparatur som placeras kanske
tillfälligt in utgör en risk.
De flesta olyckor sker då underhållsarbetare halkar, snavar eller vacklar till.
Maskinerna är inte lika riskabla längre. Värst är den första snön, säger
Teräväinen med en rysning.
Branschen är nästan helt mansdominerad. Äldre arbetare ges möjlighet till
deltidspension eller -arbetsoförmögenhetspension, annars hade de kanske inte orkat ens
till fyllda 63. För jobbet är krävande, både fysiskt med tunga lyft och obekväma
arbetsställningar. Hettan kan vara jobbig, kölden likaså — ingen köldgräns
finns.
Ett är viktigt. Ingen nybörjare sätts att arbeta ensam. En erfaren arbetskamrat är
ett trumfkort då det gäller att minimera risker.
INGEGEGERD EKSTRAND
Foto PATRIK LINDSTRÖM
