I hela EU inträffar 10–20 procent av arbetsolyckorna i underhållsarbete. Europeiska arbetsmiljöbyrån lyfter fram underhållet i en kampanj åren 2010–201. I år ligger tyngdpunkten på underhållsarbete inom industrin.

Branschen har volym: i Finland arbetar omkring 200 000 arbetstagare med underhåll och företagen satsar 24 miljarder euro i årligt underhåll.

Arbetsmiljösekreterare Kari Mäkelä på TEAM säger att kampanjer nog höjer aktiviteten hos redan säkerhetsmedvetna företag men sällan når fram till småföretagen.

– Ofta biter normer, förpliktelser och övervakning bäst, och kanske branschvisa projekt, säger Mäkelä och berättar om kemiindustrins mångåriga RC-projekt "Ansvar för morgondagen". I de nära hundra deltagande företagen har årlig rapportering om olycksfall, utsläpp, utbildning med mera fått olycksfallsfrekvensen att minska.

Ekonomiska morötter är också utmärkta. Kunskapen mäts också med arbetssäkerhetskortet som redan finns i fickan på över 600 000 personer i Finland. Ansvarsfrågan för arbetsgivare, beställare och underentreprenörer klargörs i lagen om arbetssäkerhet på gemensamma arbetsplatser.

Inbyggda risker väckarklocka

Kemibranschen med giftiga, frätande och explosiva ämnen gör att säkerhetsmedvetenheten är hög. Dödsolyckor inom underhåll är sällsynta, men fall finns. Många aktörer, utomstående planering, oklar orderrangordning gjorde att en ung ingenjör miste livet, även om alla inblandade torde ha besuttit grundkunskap i säKerhet.

En besvärlig passage, en lucka som pga underlåten städning inte gick att stänga helt utan vippade, gjorde att underhållsarbetaren ramlade ned i en gödselcistern och omkom i den 60-gradiga massan.

En riskfaktor är att underhållsarbeten ofta görs i en miljö som är ny för den som utför jobbet. Dessutom kommer underhållsarbetaren i närkontakt då han skruvar, bränner, svetsar på ett annat sätt än övervakarna vid skärm i avskilda rum.

– Riskkartläggningen görs vanligen för arbetsplatsen i normalt, statiskt tillstånd. Att beakta underhåll kräver mer, och alltid hinner inte kunskap, tid och energi till. Underhållet borde ha en egenrubrik i kartläggningen.

Beställaren har alltid huvudansvaret för säkerheten, men beställaransvaret bör klargöras ytterligare. För beställaren skulle en certifiering av underhållsföretaget underlätta, påpekar Mäkelä och berättar om ett system för säkerhets- och kvalitetsutvärdering som skapats med medverkan av bl.a. Uleåborgs universitet.

Informera gärna skyddsombuden

Arbetarskyddsfullmäktige och -ombud är med i planeringen vid större underhålls- och reparationsprojekt, som vid produktionsstopp. Mäkelä betonar att de här förtroendevalda helst bör få information alltid då underhållsarbeten behövs.

– Då kan de själva övervaka och vid behov stoppa farliga arbeten, som riskerar liv och lem hos både egen personal och underhållsarbetaren.

De flesta underhållsarbetare har i dag yrkesutbildning, inom VoV, el eller som instrumentmontör.

– Men mångkunnig säkerhetsutbildning skulle behövas. Än brister det här i många yrkesutbildningar.