Däckfirmorna och de händigaste familjemedlemmarna har bråda dagar
med att byta sommardäcken mot vinterdäck på bilarna. Här har glädjande nog allt fler
insett att det heter däck på svenska. Bilring är innerringen i däcket. Och något
somliga av oss samlar i form av fettvalkar runt midjan.
Det tilltagande mörkret gör också att vi, om vi rör oss på vägar utan
vägbelysning, får börja växla mellan helljus och halvljus. På finska heter det
kaukovalot och lähivalot. Ibland hör man direktöversättningar från finska, men jag
tänker inte göra det här. Och om vi rör oss med något annat än bil så ska vi se
till att vi syns. Reflex är ett måste, också om det är vägbelysning. Cykellykta
behövs om man cyklar. Vi har ju också en förkärlek för att klä oss i mörka kläder
denna tid på året. Mörka kläder en mörk kväll ökar verkligen inte synligheten.
x x x
Jag har på senare tid börjat oroa mig allt mer för att vana språkbrukare förlorar
förståelsen för nyanser. Det tycks denna höst ha gått inflation i uttrycket "han
är orolig för". Har skillnaden mellan vara orolig och oroa sig raderats ut eller
är det fråga om okunskap? Jag misstänker det senare. Ibland har man hjälp av finskan,
om man ska skilja på nyanser. Olla huolissaan, oroa sig. Orolig översätts däremot med
rauhaton
x x x
FFC:s styrelse kom med en glad nyhet nyligen — den kunde vi läsa om i förra
numret av Löntagaren. Tidningen får fortsätta utkomma som papperstidning också nästa
år. Lite färre gånger, men hellre det än ingen tidning alls. Vi behöver också
papperstidningar. Alla har inte datorer. En del av oss sitter framför en dator dagen
lång och vill inte använda fritiden till att göra det samma.
Jag hör till sistnämnda skara — hemma blir det mest att betala räkningar, kolla
e-posten, skriva svar om det behövs och skriva ett och annat privat brev på dator.
Ingen, inklusive mig själv, klarar nämligen av min handstil efter ett helt yrkesliv,
där jag som redaktör har lärt mig göra snabba anteckningar som stöd för minnet.
Dessutom tycker jag att det är mycket bekvämare att läsa en tidning i buss, på
tåg, i flyg och på toaletten. För att inte tala om i favoritfåtöljen med fötterna
upplyfta på pallen framför. Och jag läser gärna morgontidningarna medan jag äter
frukost — inte vill jag då knappa på någon dator för att läsa senaste nytt.
Länge leve papperstidningen!
