Den höstmorgonen
vaknade jag
med nya ögon
Jag hade lämnat det arbetande folket och gått i pension
Mitt hjärta hade blivit opålitligt och oregerligt
Jag tänkte mycket på det som hänt, och inte hänt
Jag var nu alla mina åldrar: treåringen, den förälskade
oskulden, maken och den nyblivna pappan
Jag hade blivit min egen far och min egen son och dotter
Den höstmorgonen vaknade jag med nya ögon
Det som varit skymt såg jag nu i ett nytt ljus
Den höga klara luften, genomskinligheten, träden och
barnen som lekte under träden
När jag hörde Glenn Gould spela Bachs partita kom ett stilla
höstregn ur mina ögon
Jag läste noggrant dödsannonserna för att se hur många av
de döda som var yngre än jag
När de sövde mig på polikliniken förstod jag hur enkelt det var
att bara försvinna
Innan jag försvann försökte tänka jag på alla mina vänner, komma
ihåg dem och deras omtänksamhet
Nu fick jag syn det som tidigare skymts av min inåtvända blick
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 4.11.2010 nr
9/10
|
