Det som Sverige gör före lär Finland göra efter något senare. Så har det oftast varit gällande både trender och omvälvande samhälleliga förändringar. Så nu har Sveriges folk valt in ett invandrarkritiskt parti i sin riksdag, och troligen kommer Sverigedemokraternas storseger att ses som ett erkännande: det är ok att tycka så här, man gör det till och med i Sverige som annars brukar föregå med gott exempel gällande tolerans och öppenhet.

Reaktionerna i Sverige lät inte vänta på sig. En stor del av dem som inte röstade på Sverigedemokraterna ordnade marscher, protesterade, någon tog till våld redan innan valet och ristade in ett hakkors i en partimedlems panna. När Sverigedemokraterna talade offentligt blev de utbuade. Efter valet blev det plötsligt enormt viktigt för folk att synas på gatorna och ropa att det som Sverigedemokraterna anser inte är ok.

Inte ok? Plötsligt är det inte ok, i öppenhetens Sverige, att tycka illa om saker. Att förhålla sig kritisk till det som majoriteten anser. Plötsligt är det bara ok att tycka vad man vill, så länge som man tycker som alla andra.

Med det här menar jag inte att jag skulle ha röstat på Sverigedemokraterna, och inte heller att jag kommer att rösta på Sannfinländarna, eller Frihetspartiet, eller att rasism är ok. Vad man än tycker om de här partierna så bör man trots allt inse att det här med demokrati betyder att man faktiskt får rösta hur man vill, och det viktigaste är att de flesta röstar. Det är möjligt att Sverigedemokraterna fick soffliggarna att damma av sig och traska till urnorna, men deras röst är också en del av demokratin, hur illa man än skulle gilla vad de har att säga. Det som garanterar vår uttrycksfrihet är att också obekväma åsikter kan komma fram, utan att man behöver reagera med hat. Det var ju så vi västerlänningar tyckte när en västerlänning publicerade Muhammadkarikatyrerna. Det är de facto bättre att negativa och kritiska åsikter öppet kommer fram, snarare än att de får ligga och koka och fräta under ytan. Det som är synligt och öppet och framme kan man handskas med och bemöta. Det är det dolda och giftiga som är betydligt svårare att försöka hantera.

Om det alltså är så att det finns en större del finländare som är missnöjda med hur invandringen hanteras i Finland så har de sin fulla rätt att rösta på ett parti som de anser att erbjuder lösningar. Kanske redan själva röstandet hjälper till att stilla de mest ilskna attityderna. Det som frustrerar individen mest i vårt moderna samhälle, är känslan av att ingen lyssnar och ingen talar för de saker som man anser vara viktiga. Vad ett litet parti sedan kan göra, ifall det ens får komma med i regeringen, är sedan en annan femma. Byråkratins tänder tuggar långsamt. Speciellt ifall någon är ensam med att tycka annorlunda.