Mätare som noterar också de minsta nanopartiklarna och kan skilja bakgrundsnanopartiklar från nanopartiklar i luften saknas. Några htp-värden, gränsvärden för skadlig exponering, kan därför inte heller definieras.

– Kunskapen om nanomaterial ökar hela tiden, men samtidigt ökar osäkerheten. Därför känner många en helt berättigad oro, också om halterna kanske är så låga att de inte nödvändigtvis påverkar oss, säger nanoexperten, professor Kai Savolainen på Arbetshälsoinstitutet.

Forskarna är också arbetstagare. I institutets nanolaboratorium krävs att hjälm, friskluftspump, tät skyddsoverall, engångssockor, skor och latexhandskar sitter på. Även om mätningar visat att halterna är ytterst låga kan olyckan vara framme, en burk som faller i golvet.

– Ett bra skydd gör också att personalen kan koncentrera sig på sitt jobb, påpekar Savolainen.

Nano finns här och nu

Nanoteknologin är inte något som ligger långt i framtiden. Tvärtom. Nanomaterial finns överallt omkring oss, livsmedel, kläder, kosmetika, solkrämer, mediciner, ja i hundratusentals produkter. I Finland är nanoforskningen i världstopp i vissa områden men debatten här hemma lyser med sin frånvaro.

Myndigheterna börjar dock så smått vakna. En inofficiell arbetsgrupp på STM försöker ta fram en nationell strategi. Savolainen hoppas att nano kommer upp på den politiska agendan som i dag toppas av sysselsättning och ekonomi.

– På sikt kan nanoteknologin medverka till att nya, kanske kvalitativt bättre arbetsplatser skapas. Industriföretag måste se till så att allt är i gott skick, annars blir redan försäkringsavgifterna skyhöga, säger han.

Hälsorisker utforskas

Nanopartiklar kommer i huvudsak in i kroppen då vi andas. Nanobollar, titandioxid kan tränga sig in i blodet och spridas från lungorna till andra organ, som hjärnan. I lungorna syns partikelintrånget som inflammationer och ärr.

Den italienska patologen Antoinetta Gatti vid universitetet i Modena har studerat 1400 cancerpatienter med mikro- och nanopartiklar i vävnaden. Hon är övertygad om att det finns ett samband mellan partiklarna i vävnaden och sjukdomar. Nanokolrör ses som de mest riskfyllda.

Få forskar i om nanopartiklar också kan tränga in genom huden.

– Forskarna är också osäkra på om nanomaterial i lungorna klumpar ihop sig, eller om klumparna löser upp sig vid kontakt med slem och celler, säger Kai Savolainen.