Vad vi vill, vad vi drömmer och om och vad vi fruktar.
Det här kan åstadkommas i romaner. Men det är också här ideologier, som
berättelser om vår plats i världen, kommer in i bilden.
För en tid sedan skrev jag här i Löntagaren att det som kommer satt bli mest
spännande efter höstens svenska riksdagsval är vad som efter valnederlaget sker med
Mona Sahlin och Socialdemokraterna. Och nu är vi där. Mona Sahlin avgår och partiet
får ny ordförande i mars nästa år.
Men det som fattas Socialdemokraterna är egentligen inte en ny ordförande, utan en ny
berättelse.
Den största berättelsen i Sverige under det senaste seklet var historien om ett land
som hävde sig upp ur fattigdom och ojämlikhet till välstånd och framtidstro, ett land
där kvinnor och män ur olika samhällsklasser gick sida vid sida mot en tillvaro som
ständigt blev bättre. Och de som berättade bäst var Socialdemokratiska arbetarepartiet
som i val efter val fick folkets förtroende.
Nu är berättelsen, liksom partiet, på väg att slås i spillror. Om dåtiden vill de
inte tala, om samtiden har de inget att säga. Framtiden vet de inget om.
Socialdemokraternas vision idag påminner starkt om de tunna romaner med diffust
innehåll som på nittiotalet låg osålda på bokhandelsdiskarna.
Och även om jag fortfarande tror på de stora berättelserna har jag svårt att se hur
den berättelse skulle vara utformad som kan ena storstadens och landsbygdens
socialdemokratiska väljare. I Stockholm talar de om medelklassens livspussel,
fastighetsskatt och rutavdrag, i övriga landet om arbetslöshet, försäkringskassa och
försvagade fackföreningar.
En skicklig romanförfattare skulle kunna få ihop det.
Men en politiker?
De svenska socialdemokraterna är inte ensamma i sin kris, den är snarare
alleuropeisk. När tyska SPD för ett drygt år sedan gjorde ett historiskt dåligt val
och hamnade på drygt tjugo procent hävdade partiledningen att förlusten varken berodde
på kanslerkandidaten eller partiprogrammet. Partiets ordförande avgick.
Opinionssiffrorna är fortfarande lika låga.
Konstnären Esther Shalev-Gerz skapade en gång ett verk genom att fråga människor
vad som är viktigast att berätta, just i dag. Deras berättelser utgjorde själva
konstverket.
Kan det vara något för vilsna socialdemokrater att ta lärdom av?
Men det är klart att det räcker inte med att bara prata och drömma.
I Johannesevangeliet står också att ordet blev kött. "Genom det har allt blivit
till, och utan det har intet blivit till, som är till."
Så det kanske i alla fall är en början.
