Tuomo Lilja menar att de sociala medierna lämpar sig
väl som kanaler för facklig information och verksamhet, också därför att
samhörighetstjänsterna på webben ökar människors yttrande- och publiceringsfrihet och
därmed också gagnar medborgardemokratin och jämlikheten — två värden som är
centrala för facket. Det här är ett faktum, även om det i diskussionsforumen
publiceras en massa skräp.
I de sociala medierna talar man till exempel mycket om arbetslivet och i den debatten
borde facket gå med. I diskussionsforumen och de virtuella gemenskaperna på webben borde
fackets aktiva, såsom förtroendemännen låta sina röster ljuda.
Helt enig med Lilja är informationschef Timo Piiroinen på Servicefacket PAM.
Han har försökt mana förbundets distriktsombudsmän och förtroendemän att delta i
diskussionerna i de sociala medierna, såsom Facebook.
– Det ger dem chansen att öppna sitt jobb för andra och på det viset berätta
om arbetslivet i vårt land. Det här kan skapa en ny form av debatt, växelverkan och
aktiviteter. Det här är kanske den mest naturliga vägen för fackförbunden att vara
närvarande i de sociala medierna, funderar Piiroinen.
Info och stöd
Av de FFC-anslutna fackförbunden har redan många en egen profil på Facebook och
också Twitter och YouTube utnyttjas av förbunden. Tillsvidare använder förbunden
ändå de sociala medierna mest som en informationskanal bland andra. De publicerar sina
bulletiner och evenemangsinfo där.
I Post- och Logistikunionen PAU upptäckte man Facebooks kapacitet under höstens
kollektivavtalsförhandlingar.
– Vi uppdaterade våra sidor varje gång vi hade något nytt att berätta om
förhandlingsläget. Vi fick mängder av fans. Det bästa var ändå att gänget
uppmuntrade våra förhandlare och det uppstod en stark vi-anda, berättar informatör Juha
Pöyry.
För de unga medlemmarna är Facebook bästa sättet att få information om förbundet
och arbetsvillkoren, tror Pöyry. Till samma insikt har Finlands Sjömans-Unions
informatör Saana Lamminsivu kommit. Hon är också chefredaktör för tidningen
Sjömannen. Lamminsivu säger att de unga bongar de fackliga nyheterna bättre på
Facebook än på förbundets egen webbplats.
Fackförbundens webbsidor är inte särskilt lockande för de vanliga medlemmarna på
fältet. Nyckelregeln tycks vara att var tionde medlem besöker förbundets sidor
regelbundet. Av de regelbundna besökarna är ändå merparten fackligt aktiva, såsom
förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige.
Snabbt och öppet
Under kollektivavtalsförhandlingarna i handelsbranschen och den dygnslånga strejken
förra våren lade PAM:s information ut nyheter i realtid på förbundets webbplats,
Facebook och Twitter. Medlemmar och journalister fick information om uppdateringen via
textmeddelande.
– Vi sände ut textmeddelanden under vårens förhandlingsrunda till sammanlagt
140 000 olika grupper, berättar Timo Piiroinen.
Elektroniska medier har helt förvandlat nyhetsförmedlingen om
kollektivavtalsförhandlingar och strejker. Den tid, då förhandlarna släppte ut
minimalt med information om förhandlingarnas gång till en liten utvald skara, är
definitivt förbi.
Avigsidan med en snabb och öppen kommunikation är att också falsk information
sprider sig som en löpeld och i offentligheten börjar leva som en sanning, som är svår
att bestrida. En uppfattning om vems krav som är berättigade bildas mycket snabbt i
offentligheten.
– I krislägen klarar sig den bäst som har beredskap till en öppen, snabb och
rentav aggressiv information som utnyttjar flera kanaler samtidigt, säger TEAM:s Tuomo
Lilja.
Frivilliga nätverk
Ur fackets perspektiv är webbens mest värdefulla egenskap inte att den möjliggör
snabb information till breda folkmassor, utan växelverkan och samhörighet, det som
också är den hårda kärnan i fackets verksamhet. Så här tänker man bland annat inom
Metallarbetarförbundet där man ser de sociala medierna framför allt som en del av
organisationsverksamheten och medlemsrekryteringen.
Man kan emellertid inte med tvång få till stånd någon växelverkan mellan
förbundet och medlemmarna eller medlemmarna emellan, på sin höjd kan man finkänsligt
väcka den till liv. Det är betecknande för de sociala medierna att olika samfund föds
och dör som svampar efter regn. Att hålla igång gemenskapen kräver redan större
insatser, men kunde en sådan byggas upp exempelvis förtroendemännen emellan?
Åtminstone inom TEAM har man lyckats med detta. Förbundets förtroendemän har bildat
nätverk på Facebook där de utbyter erfarenheter och sparrar kolleger som kämpar med
samarbetsförhandlingar. Också PAU:s förtroendemän diskuterar sinsemellan och delar ut
råd till varandra, men det sker på förbundets egna interna sidor som är stängda för
andra.
Inom Metall är tanken att förbundets anställda och förtroendemännen, som ändå
hänger i de sociala medierna, kunde vara aktiva där också i sin egen yrkesroll.
– Det här uppmuntrar vi. Vi vill inte bygga ett byråkratiskt system eller ge
några anvisningar utan det är snarare så, att ombudsmän och förtroendemän är
frivilligt med i samhörighetsforumen på det sätt som de själva finner naturligt,
berättar chefredaktör Heikki Piskonen.
Bakgrund och synvinklar
I den snabba elektroniska världen hinner de traditionella medlemstidningarna inte med
som informationsförmedlare. Deras uppgift har snarast blivit att ge bakgrund, öppna nya
perspektiv och upprätthålla gemenskapen. Medlemstidningens trumfkort är att den
åtminstone i princip når ut till varenda en medlem.
Jämfört med webben är det dyrt att göra tidning och bland annat därför har en del
av FFC-förbunden skurit ner sin tidningsutgivning. Så har det gått till exempel i
Metall och Byggnadsförbundet. Inte ett enda fackförbund har ändå tillsvidare flyttat
hela sin information till nätet.
Byggnadsförbundet publicerar webbtidningen Mestalla.fi. Dess uppgift är att ge
aktuell information och tala till framför allt förbundets unga medlemmar, som också
annars rör sig naturligt på webben.
Arbetarnas perspektiv
I FFC:s nya informationsstrategi betonas arbetstagarens perspektiv. I praktiken
innebär det att man i informationen lyfter fram arbetslivets verklighet och nya fenomen,
och tar sig an olägenheter och problem.
I centralorganisationens information flyttas tyngdpunkten inom nästa år till den
elektroniska världen. Organisationens organ Palkkatyöläinen och Löntagaren bevaras,
men ges ut mera sällan. De ungas tidning Arvo utges såsom tidigare fyra gånger per år,
Palkkatyöläinens utgivning halveras till fem nummer per år och de svenska medlemmarnas
Löntagaren minskar från tio till sex nummer.
Också FFC:s webbtjänst förnyas. Den nya tjänsten sak.fi erbjuder nyheter och en
artikeltjänst, förtroendemännens och de aktivas webbtjänst, en omfattande
informationsbank för arbetslivet och en organisationstjänst som berättar om FFC och
FFC:s medlemsförbund. Den nya webbtjänsten skall enligt planerna tas i bruk nästa
höst.
Text: PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Bild: SANNA KALLIO
