. vane.jpg (302 bytes)

Med livet som insats

El- och telestolpar som brast eller stjälpte under montörerna gjorde 90-talet till ett svart decennium. Olyckorna ökar nu igen då stolparna ruttnar allt mer.

 Råd för el- och telemontörer
 Granska alltid

Håller stolpen? Kirsi Halme skakar stolpen kraftigt då hon hunnit en meter upp. Foto: PATRIK LINDSTRÖMFÖLL MOT SIN DÖD. Förlamades. Svåra skallskador. Benbrott. Arbetarskyddsingenjör Jaakko Ahvola läser ur papperen. Framför honom på bordet står en murken stolpbit. Stolpen brast vid markytan och en ung montör dog.

Jaakko Ahvola är djupt bekymrad. Ett halvt dussin svåra stolpolyckor i höstas och en redan i år enbart på Södra Finlands AVI:s arbetarskyddsområde bådar inte gott.

– Det är nytt folk, både bland montörerna och arbetarskyddsfolket. Är alla medvetna om hur många ruttna stolpar som finns bland de omkring sju miljoner stolpar som bär upp el- och telelinjerna, frågar sig Ahvola som undersökt tiotals arbetsolycksfall.

Stolpgranskning ingår i projektet ENERGI 2010–11 där distriktet också granskar arbetstider, välbefinnande och förebyggande av arbetsolyckor överlag.

DE ÄLDSTA STOLPARNA kan vara ända från 50-talet. Utdikningar kan ha lett till att stolpen står bara ett bar decimeter under marken, då kravet är en sjundedel, eller minst 1,40 m, av stolpens längd. Obehandlade stolpar utgör en risk, men det gör också de som impregnerats med carcinogena komponenter.

Stolpen och livslinjen brast. – En ung elmontör mötte sin död då den här elstolpen gick av vid markytan då sista ledaren lossades, berättar arbetarskyddsingenjör Jaakko Ahvola. Foto: PATRIK LINDSTRÖM– Stolpar borde granskas men noggranna direktiv saknas då stolpförordningen stupade på oenighet i den arbetsgrupp som SHM tillsatt och som jobbat i tre år. Det här var 2004, så efter sju år vore det dags ta nya tag, säger han.

Riskkartläggningen försvåras också av att näten i dag oftast ägs av andra bolag än montörernas arbetsgivare. De förde ofta detaljerade register över stolparna.

– Inget som är inne i marken är särskilt tryggt. Det bästa är att klättra mindre och systematiskt använda personliftar. De tar sig fram på fler ställen än man tror. Och företagen bör satsa mer på säkerhetsskolning av arbetsledning och montörer.

SÄMRE, bara sämre. Den bedömningen gör också arbetarskyddsfullmäktige Jukka Johansson på datatrafikföretaget Relacom i Vanda. Av företagets 500 s.k. stolpkarlar arbetar i snitt 50 på hög höjd varje dag någonstans i Finland.

– Det är inte mycket som hänt konkret på stolpsidan sedan jag började i jobbet 1972. Diskuterats har det nog, säger Johansson. På hans önskelista finns murkenhetsundersökning och stolpregister.

Han har sett stolpar som inte ens hålls uppe med vindens hjälp, och stolpar som är så murkna att markägarna inte vågar avverka risskog runtom — stolparna var brutna vid marken även om de bar upp en fungerande linje.

– Den ökande konkurrensen är en orsak till att ingen vill satsa på nätet, utan väntar på andra tekniska lösningar typ markkablar, som är det enda säkra. När alla stolpar bytts ut vet vi inte, även om bäst-före-datum gått ut för många för längesen.

Personliftar bör användas mer i stolparbete men det finns ännu ställen dit de inte kommer fram.

RELACOM HAR VARIT förskonat från dödsolyckor under 2000-talet. Bara några mindre stolpolyckor har skett. Men så har företaget också en klar säkerhetsstrategi.

– Varje montör gör själv en riskbedömning av varje stolpe innan han klättrar upp. De flesta är erfarna stolpmontörer som lärt sig spåra svaga stolpar.

Stolpklättring inomhus finns på schemat i en del yrkesskolor. Jukka Johansson ger varje nyanställd en fyra timmars introduktion i teoretiskt stolparbete: hur kolla murkenhet, hur klä på sig utrustningen.

– Ute i terrängen får varje ny montör klättra upp i stolpen och får feedback. I början arbetar alla i par med en erfaren arbetare. Tumregeln är begär alltid hjälp då så behövs!

ENSAMARBETE är en risk i linjearbetet. I tätorter ser oftast någon om något händer men på landsbygden är montören otrygg.

För stolp- och mastarbetare ordnas regelbundna räddningsövningar. Varje år ska fallskydden granskas.

Stolpskor, stolpbälte, skyddshjälm, en overall som skyddar för ljusbågar, skyddsglasögon, hörselskydd och handskar hör till utrustningen som var och en bör granska vid arbetsdagens början.

Varje elmontör har också en hel packe kort: obligatoriska som vägsäkerhetskort och kort för heta arbeten samt elsäkerhetskort och förstahjälpenkort . På Relacom har 97 procent av arbetstagaren skaffat arbetssäkerhetskort i vinter. Just nu hålls förstahjälpskurser.

Text: INGEGERD EKSTRAND
Foto: PATRIK LINDSTRÖM

 

Råd för el- och telemontörer:

  • Använd skyddshjälm och skyddsbälte med två säkerhetslinor.
  • Säkerhetslinan bör alltid fästas innan du klättrar upp i stolpen. Se till att haken har gått i lås ordentligt.

 

Granska alltid:

  • om varningsmärken finns på stolpen
  • om stolpen är murken
  • om eventuella mekaniska skador finns
  • i vilket skick staget eller stödträdet är
  • skaka ännu stolpen då du kommit en meter upp. Staget eller stödträdet får du inte besked om då.

 


Löntagaren 29.3.2011 nr 2/11

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)