DET ÄR TYST på Helsingfors–Vanda flygstation. Morgonrusningen är förbi och eftermiddagsruschen har ännu inte börjat. Den här stillheten är det som arbetsgivaren hänvisar till när han önskar flera deltidsjobbare till flygplatsen.

Arbetsgivaren lade i februari fram ett förslag för huvudförtroendeman Reija Antila, enligt vilket en tredjedel av de cirka 200 arbetstagarna på Finnairs dotterbolag Northport skulle få sina heltidsjobb halverade. Northport svarar för flygfältets markservice, såsom incheckning och portar och förberedelserna för flygplanens starter.

Reija Antila började arbeta på Helsingfors–Vanda flygstation år 1978. Då arbetade alla för Finnair. Numera verkar tiotals olika företag på flygplatsen och många av dem är Finnairs dotterbolag eller deras underleverantörer. Under årens gång har antalet flygningar ökat, flygplatsen byggts ut och också antalet arbetstagare ökat.

De senaste åren har varit tunga för arbetstagarna. Bara i Helsingfors–Vanda har det redan i år har förts ett flertal olika samarbetsförhandlingar.

– Förhandlingsrumban pågår ständigt. Det är alldeles hemskt, för arbetstagarna hänger hela tiden löst, säger Reija Antila.

Arbetsgivaren vill förvandla heltidsanställningar till deltidsjobb, öka andelen inhyrd arbetskraft och försämra arbetsvillkoren. Arbetsgiven förklarar detta med kostnadseffektivitet och strävan att säkra Finnairs konkurrenskraft i den globala konkurrensen.

Arbetsgivaren motiverar också omvandlingen till deltid med att arbetet och arbetstagarna bättre skulle infalla samtidigt. I den andra vågskålen ligger arbetstagarnas utkomst som redan för heltidsarbete är i underkant, säger Reija Antila.

Hon medger att trafiktopparna är en del av branschens natur men hon menar att man kan klara av problemet genom arbetstidsarrangemang, utan att halvera arbetstiden för folk.

HUVUDFÖRTROENDEMAN Jukka Salonens telefon ringer i ett. I likhet med Reija Antila har också han kallats till samarbetsförhandlingar. Salonen säger att arbetstagarna redan har tänjts till det yttersta på Helsingfors–Vanda flygstation. Det finns inte längre någonting att ta av.

Salonen är huvudförtroendeman vid Finnair Technical Services som ansvarar för planens underhåll och service.

– Hos oss på tekniken använder vi redan en obegriplig mängd arbetstidsmodeller och vi har beredskap att förhandla om flexibilitet i arbetstiderna lokalt. Men det är klart att också arbetsgivaren måste vara beredd att betala något för arbetstagarnas flexibilitet, säger han.

Hans kollega, huvudförtroendeman Pekka Kähkönen nickar instämmande. Han är en före detta Finnairanställd som numera representerar dem som arbetar för Northports underleverantör Barona Handling.

Kähkönen uttalade sig för några år sedan i teve när en del av markarbetarna strejkade och resväskorna samlades i högar på flygplatsen. Då lades hanteringen och lastningen av bagage ut till Barona. Arbetstagarna befarade uppsägningar och att fasta anställningar skulle ersättas med hyrarbetskraft.

Fackförbundet lyckades till slut stoppa bruket av hyrarbetare och det blev heller inga uppsägningar. Tvärtom har Barona anställt flera nya.

– Lyckligtvis står vi utanför Finnairs personalpolitik. Hos oss är allting i sin ordning för tillfället, säger Kähkönen och påpekar samtidigt att utläggningen inte förde med sig de önskade inbesparingarna för Finnairs.

I KORSELDEN står 450 arbetstagares jobb och i sista hand kan det handla om att stegvis eliminera en hel yrkesgrupp i vårt land. Av de aktuella uppsägningarna drabbar hälften de arbetare som Jukka Salonen representerar i förhandlingarna.

Det aviga i situationen är att arbetsgivaren samtidigt ber arbetarna jobba övertid och försöker avlöna inhyrd arbetskraft för att jämna ut topparna i arbetet. Salonen säger att ruscherna lika väl kunde skötas genom arbetstidsarrangemang.

Arbetsgivaren vill lägga ut den tekniska basservicen av flygplanen till länder med billigare arbetskraft. Salonen säger att hela uppställningen är absurt: det finns länder i världen där flygplansservicen utförs för en euro i timmen.

– Förr visste man att det var det egna bolagets arbetstagare som utförde större servicearbeten på flygplanen. I framtiden vet vi ingenting om vem som har skött jobbet. Det kommer att pröva förtroendet hårt, säger Salonen och förundrar sig över att arbetets kvalitet inte tycks ha någon betydelse längre.

– Jag undrar om vårt land faktiskt har råd att låta den know-how som flygplansservicen kräver gå helt förlorad.

De här frågorna har sysselsatt arbetstagarsidan så pass att de har fört fram sina tvivel till minister Jyri Häkämies, som svarar för statsbolagens ägarstyrning. Facket menar att staten som ägare väl kunde säga ifrån att flygplanens service skall skötas i Finland och med finländsk arbetskraft, då verksamheten inte ens är förlustbringande.

I HAGNÄS i Helsingfors har Luftfartsunionen fyllt ett helt auditorium med huvudförtroendemän, förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige. Förbundssekreterare Juha-Matti Koskinen beskriver evenemanget som en del i ett mötesrally, för många av deltagarna har nyss inlett sitt förtroendeuppdrag.

IAU arrangerar dylika mötesevenemang en gång i månaden, och då går man igenom aktuella frågor. På agendan idag står som vanligt pågående eller nyss avslutade samarbetsförhandlingar. I det här forumet kan deltagarna tala fritt, för ingenting av det som sägs blir antecknat.

Många vill yttra sig. Arbetsgivarens logik förvånar. För trots att dotterbolagens resultat kan vara plusmärkta, räcker det inte när moderbolaget skall vårda sin ekonomi. De ekonomiska målsättningarna är högt ställda och nyckelpersonernas bonus är beroende av att målsättningarna uppnås.

I ett sådant läge är det lätt hänt att arbetsgivaren blir irriterad då arbetstagarna försvarar sina egna arbetsvillkor.

IAU:s ordförande Juhani Haapasaari säger att förbundets utgångspunkt är att förhandla. Förbundet vill komma överens med arbetsgivaren och i allmänhet har det gått att få till stånd ett avtal. Förutsättningen är emellertid att också motparten är redo att uppnå avtal förhandlingsvägen istället för att diktera villkoren.

Haapasaari anser inte att arbetstagarnas splittring på olika bolag och deras underleverantörer i nämnvärd grad har försvårat intressebevakningen.

– Betydelsen av den lokala förhandlingsverksamheten och av huvudförtroendemännens arbete ökas så här.

SPARTALKOT HAR lett till ökad lönsamhet för Finnair. Reija Antila och Jukka Salonen vill betona att arbetstagarna på många sätt har deltagit i det. Arbetstagarna har bland annat avstått från semesterpengar och belöningar, avstått från löneförhöjningar och arbetat över.

Det som arbetstagarna är bittra över är att ingenting tycks vara nog. Beskedet om massiva uppsägningsplaner vid flygplansunderhållet kom genast när stabiliseringsavtalet för att balansera Finnairs ekonomi hade löpt ut. Enligt avtalet förband sig arbetstagarna att spara under ett och ett halvt år och fick i gengäld ett skydd mot permitteringar och uppsägningar.

Pekka Kähkönen har under årens lopp fått en klar uppfattning om vad bolaget strävar till genom att splittra anställningar, lägga ut jobb och använda billig arbetskraft.

– Vi talar om en global konkurrens men det handlar ändå framför allt om arbetsmarknadspolitik. Jag ser det som att de statsägda transportbolagen, såsom Finnair och VR har fått bli ett slags provlaboratorier. Arbetsgivarna vill försvaga fackförbunden, lösa upp anställningar och bli kvitt det ansvar de medför.

Huvudförtroendemännen förundrar sig över att arbetsgivaren inte tycks vara intresserad av att ha motiverade och lojala arbetstagare.

– Jag har alltid tyckt om mitt jobb. Tidigare hade man känslan av att det här är vår egen arbetsplats, vi jobbar för Finnair, säger Reija Antila med vemod i rösten innan hon vänder sig mot en kund som letar efter rätt disk för att checka in.

TEXT PIRJO PAJUNEN
ÖVERSÄTTNING ASTRID NIKULA
FOTO TUULIKKI HOLOPAINEN

Finnair kommer att minska sin tekniska personal med 450 personer. Ungefär hälften av personalminskningen berör medlemmarna i FFC-anslutna Luftfartsunionen IAU.

På temasidorna i Löntagaren 2/2011 berättar bland annat förtroendemännen inom luftfarten hur det känns att ständigt hotas av samarbetsförhandlingar. En av de intervjuade är Jukka Salonen som är huvudförtroendeman för IAU-medlemmarna vid Finnair Teknik.

Samarbetsförhandlingarna vid Finnair Teknik inleddes i mitten av februari och avslutades den 31 mars. Exakt hur många som sägs upp klarnar inom april. Antalet beror på hur mycket personalen kan minskas genom de pensions- och frivilligarrangemang som man kom överens om vid samarbetsförhandlingarna. Omkring hundra av jobben kommer att flytta över till ett annat bolag.  (Nytt 1.4.2011)