Inom VR skakas hela organisationen av ett omställningsprogram som syftar till att trygga koncernens framtid. När man till detta lägger bannätets brister och strikta tidtabeller avslöjas så kostnadseffektivitetens baksida: utmattade arbetstagare och frustrerade kunder.

 
NÄRTÅGET FRÅN Kyrkslätt till Helsingfors skall strax avgå. Konduktör Jukka Eloranta kungör i högtalaren att starten är försenad en aning. Ingen verkar reagera på budskapet, passagerarna är vana.

– Tidigare i vintras visade vissa passagerare emellanåt mittfingret och ropade fula saker efter en, säger Eloranta om kundbetjäningsyrkets avigsidor.

– Men jag tycker ändå väldigt mycket om mitt jobb. Största delen av passagerarna är hyggligt och trevligt folk.

Eloranta började jobba som konduktör för två och ett halvt år sedan, just innan koncernens omställningsprogram körde igång. I oktober började förändringarna synas också i hans arbetsvardag. Då deltidsanställde koncernen de första tågförsäljarna som VR tror att skall öka lönsamheten i trafiken.

TÅGFÖRSÄLJARNA sköter kundservicen, såsom biljettgranskning och försäljning. Konduktörerna har förundrat sig över de nya arbetskamraternas arbetsuppgift, eftersom de har bara en veckas utbildning bakom sig.

– Det är mest för deras egen skull jag harmar mig för deras skolning är allt för kort. De har inte tillräckliga kunskaper för att kunna besvara passagerarnas alla frågor. Det kommer att påverka människors syn på VR och på arbetstagarnas yrkeskunnande i negativ riktning, menar Eloranta.

Det är tågets ledande konduktör som beslutar om arbetsfördelning och ansvarar för allt som händer och sker i tåget. Det innebär att tågförsäljarna ökar konduktörens ansvar. Det ökade ansvaret syns dock inte i lönekuvertet, tvärtom.

– Med tågförsäljare lappar man i under rusningstider och de arbetar mycket under kvällar och veckoslut. Det igen betyder att konduktörernas löner minskar. Normalt sett har konduktörerna gjort mycket övertid men det har också gett högre inkomst.

ARBETARSKYDDSFULLMÄKTIGE för VR:s närtrafik, Jouni Antikainen, vet att VR under spartider tar ut allt de får av sina arbetstagare. På grund av det mår många arbetstagare mycket dåligt i rådande omvandling, med dess ökade osäkerhet och stress.

– Man hinner aldrig ta till sig de nya arbetsmetoderna, reglerna och systemen innan nästa förändring står för dörren. Också de ökade undantagssituationer som råder i bantrafiken betalastar arbetstagarna.

Under den senaste tiden har brådskan gjort att konduktörerna har tvingats pruta på bland annat sina lagstadgade pauser. Antikainen säger att arbetstagarna går med på att flexa, för att de är ödmjuka och vill göra sitt jobb så väl som möjligt.

– Jag håller åtminstone fast vid min mattimme. De övriga pauserna är jag inte så noga med, säger Eloranta.

Däremot låter arbetsgivarens flexibilitet vänta på sig.

Vi har krävt att arbetsgivaren skall komma oss till mötes och se till att arbetstagarna får betalt för sin flexibilitet. Hittills har våra krav klingat för döva öron, berättar Antikainen.

Eloranta menar att arbetsgivaren ändå är flexibel visavi arbetsturerna men numera måste man meddela förmannen om byte av arbetsskift tidigare än förr.

VR:S STYRKA har traditionellt varit en öppen samtalskultur. Arbetstagarsidan var tidigare med redan i det skede man planerade förändringar men i dagens läge fattar ledningsgruppen mycket långt besluten på egen hand.

– I det skedet då besluten är fattade är det svårt att lyckas sätta några käppar i hjulet, ondgör sig Antikainen.

– Visst kan vi fortfarande tala om olägenheter med våra förmän men en annan femma är, om diskussionerna leder någon vart.

Uppenbarligen planeras också försämringar i arbetarskyddet, för arbetsgivaren sade förra sommaren upp VR:s arbetarskyddsavtal. Förhandlingarna om nytt avtal har tillsvidare varit resultatlösa.

– Med det nya avtalet försöker koncernen köra ner specialarbetarskyddsfullmäktiges position och minska antalet arbetarskyddsfullmäktige, avslöjar Antikainen.

Dessutom har han lagt märke till att förhandlingarna på gräsrotsnivån om hur kollektivavtalen skall tolkas alltför ofta förs över till behandling i bolagets ledning.

– På det här sättet vinner arbetsgivaren tid i förhoppningen att arbetstagaren skall glömma hela saken som han från början var missnöjd med, misstänker Antikainen.

KONKURRENSUTSÄTTNING av närtrafiken kan bli aktuellt 2018. Arbetarskyddsfullmäktige Jouni Antikainen — med trettio år bakom sig inom VR — tar det med ro.

– Jag har på känn att bolaget under hotet om konkurrensutsättning har piskat sina arbetstagare att arbeta på ordentligt redan i tio års tid, trots att arbetstagarna inte har någon belöning i sikte ens om VR vinner tävlingen.

– Om man har samma lön och samma förmåner så är det väl egalt för arbetstagaren vilket firmanamn som är präglat på ryggen, tror Antikainen.

Konduktör Eloranta är av annan åsikt.

– Jag bryr mig nog om vad det står på min rygg. Hellre det traditionella VR än exempelvis RZD. Trots alla problem är jag stolt över mitt yrke och dess historiska tyngd inom statens järnvägar.