Inom VR skakas hela organisationen av ett
omställningsprogram som syftar till att trygga koncernens framtid. När man till detta
lägger bannätets brister och strikta tidtabeller avslöjas så kostnadseffektivitetens
baksida: utmattade arbetstagare och frustrerade kunder.
NÄRTÅGET FRÅN Kyrkslätt till Helsingfors skall strax avgå. Konduktör
Jukka Eloranta kungör i högtalaren att starten är försenad en aning. Ingen
verkar reagera på budskapet, passagerarna är vana.
Tidigare i vintras visade vissa passagerare emellanåt mittfingret och ropade
fula saker efter en, säger Eloranta om kundbetjäningsyrkets avigsidor.
Men jag tycker ändå väldigt mycket om mitt jobb. Största delen av
passagerarna är hyggligt och trevligt folk.
Eloranta började jobba som konduktör för två och ett halvt år sedan, just innan
koncernens omställningsprogram körde igång. I oktober började förändringarna synas
också i hans arbetsvardag. Då deltidsanställde koncernen de första tågförsäljarna
som VR tror att skall öka lönsamheten i trafiken.
TÅGFÖRSÄLJARNA sköter kundservicen,
såsom biljettgranskning och försäljning. Konduktörerna har förundrat sig över de nya
arbetskamraternas arbetsuppgift, eftersom de har bara en veckas utbildning bakom sig.
Det är mest för deras egen skull jag harmar mig för deras skolning är allt
för kort. De har inte tillräckliga kunskaper för att kunna besvara passagerarnas alla
frågor. Det kommer att påverka människors syn på VR och på arbetstagarnas
yrkeskunnande i negativ riktning, menar Eloranta.
Det är tågets ledande konduktör som beslutar om arbetsfördelning och ansvarar för
allt som händer och sker i tåget. Det innebär att tågförsäljarna ökar konduktörens
ansvar. Det ökade ansvaret syns dock inte i lönekuvertet, tvärtom.
Med tågförsäljare lappar man i under rusningstider och de arbetar mycket
under kvällar och veckoslut. Det igen betyder att konduktörernas löner minskar. Normalt
sett har konduktörerna gjort mycket övertid men det har också gett högre inkomst.
ARBETARSKYDDSFULLMÄKTIGE för VR:s
närtrafik, Jouni Antikainen, vet att VR under spartider tar ut allt de får av
sina arbetstagare. På grund av det mår många arbetstagare mycket dåligt i rådande
omvandling, med dess ökade osäkerhet och stress.
Man hinner aldrig ta till sig de nya arbetsmetoderna, reglerna och systemen
innan nästa förändring står för dörren. Också de ökade undantagssituationer som
råder i bantrafiken betalastar arbetstagarna.
Under den senaste tiden har brådskan gjort att konduktörerna har tvingats pruta på
bland annat sina lagstadgade pauser. Antikainen säger att arbetstagarna går med på att
flexa, för att de är ödmjuka och vill göra sitt jobb så väl som möjligt.
Jag håller åtminstone fast vid min mattimme. De övriga pauserna är jag inte
så noga med, säger Eloranta.
Däremot låter arbetsgivarens flexibilitet vänta på sig.
Vi har krävt att arbetsgivaren skall komma oss till mötes och se till att
arbetstagarna får betalt för sin flexibilitet. Hittills har våra krav klingat för
döva öron, berättar Antikainen.
Eloranta menar att arbetsgivaren ändå är flexibel visavi arbetsturerna men numera
måste man meddela förmannen om byte av arbetsskift tidigare än förr.
VR:S STYRKA har traditionellt varit en
öppen samtalskultur. Arbetstagarsidan var tidigare med redan i det skede man planerade
förändringar men i dagens läge fattar ledningsgruppen mycket långt besluten på egen
hand.
I det skedet då besluten är fattade är det svårt att lyckas sätta några
käppar i hjulet, ondgör sig Antikainen.
Visst kan vi fortfarande tala om olägenheter med våra förmän men en annan
femma är, om diskussionerna leder någon vart.
Uppenbarligen planeras också försämringar i arbetarskyddet, för arbetsgivaren sade
förra sommaren upp VR:s arbetarskyddsavtal. Förhandlingarna om nytt avtal har
tillsvidare varit resultatlösa.
Med det nya avtalet försöker koncernen köra ner
specialarbetarskyddsfullmäktiges position och minska antalet arbetarskyddsfullmäktige,
avslöjar Antikainen.
Dessutom har han lagt märke till att förhandlingarna på gräsrotsnivån om hur
kollektivavtalen skall tolkas alltför ofta förs över till behandling i bolagets
ledning.
På det här sättet vinner arbetsgivaren tid i förhoppningen att arbetstagaren
skall glömma hela saken som han från början var missnöjd med, misstänker Antikainen.
KONKURRENSUTSÄTTNING av närtrafiken kan
bli aktuellt 2018. Arbetarskyddsfullmäktige Jouni Antikainen med trettio år bakom
sig inom VR tar det med ro.
Jag har på känn att bolaget under hotet om konkurrensutsättning har piskat
sina arbetstagare att arbeta på ordentligt redan i tio års tid, trots att arbetstagarna
inte har någon belöning i sikte ens om VR vinner tävlingen.
Om man har samma lön och samma förmåner så är det väl egalt för
arbetstagaren vilket firmanamn som är präglat på ryggen, tror Antikainen.
Konduktör Eloranta är av annan åsikt.
Jag bryr mig nog om vad det står på min rygg. Hellre det traditionella VR än
exempelvis RZD. Trots alla problem är jag stolt över mitt yrke och dess historiska tyngd
inom statens järnvägar.