Globalt och centrerat men också miljövänligt är honnörsord i dag. Men går de tre att kombinera? Hur vettigt är det att fisk som norrmän och islänningar fångar i Atlanten flygs till Asien för att förädlas och sättas på burk, varefter konservburkarna forslas till Europa för oss konsumenter att avnjuta.

Eller att deg tillverkas i Baltikum, gräddas i Finland och brödet säljs till oss som inhemskt? Eller att produktionen flyttas till länder med lägre produktionskostnader — än så länge – men produkterna skeppas tillbaka till oss.

Vad kostar allt detta i miljöpåverkan, i koldioxidutsläpp? Var och en av de 40 uppsagda bageriarbetarna i Åbo kunde göra tio resor tur och retur till Kanarieöarna varje år för samma mängd koldioxid som transporterna från koncernens enheter i huvudstadsregionen släpper ut då åboborna förses med sitt dagliga bröd.

Råvaror för skolmat inhandlas centralt. Centralkök ersätter mindre enheter. Bägge åtgärder ökar transporter och får vårt ekologiska fotavtryck att växa. Plats för köp av utsläppsrättigheter?

I den ena vågskålen snöd vinning. I den andra miljökonsekvensen.

Närproducerat har en också en hälsoaspekt, och en trygghet inbakad.. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl fick våra myndigheter att varna oss för att äta inhemsk svamp och inhemska bär. Fukushimakatastrofen har satt sina spår i radioaktiv jod i mjölk och spenat i närområdet i Japan. Men från Taiwan, 1 100 kilometer därifrån, rapporteras om strålningspåverkade bondbönor som importerats från Japan. Myndigheterna i Finland följer med katastrofer utomlands. Men de mindre, de lokala olyckorna som kan ha satt spår i vår vitt beresta mat. Vem har koll på dem?