Den breda finländska
samlingsregeringen står som bekant för en annan prioritering. Avbetalningarna på
statsskulden går före allt annat. Välfärden får vänta. Den regionala utarmningen
får fortgå.
| Den ekonomiska krisen var
djupare i Finland. Nationalhushållet var svagare. Men ändå. Den nordiska
välfärdsmodellen, som allmänt prisas i tal, kunde kräva försvar i ekonomiskt
handlande även hos oss. Frågan har en finlandssvensk dimension
det är värt att begrunda. |
"Svensk
logik: Värst
drabbade
får först
del av
tillväxten" |
I Sverige satsar man nu, förutom på
en allmän förhöjning av bidragsnivåerna, kraftigt på en förbättring av sjukvården
med kortare väntetider och förbättringar för långtidssjuka som mål. Arbetslösheten,
som redan är nere i 4 procent, skall ytterligare pressar ner med full sysselsättning som
mål. Närings- och regionpolitiken lyfts fram. Reformer och rättvisa blir vägledande
för den svenska politiken efter en paus på närmare tjugo år.
En offensiv svensk politik kan väntas
få återverkningar här. I synnerhet i Svenskfinland. Med ökat arbetskraftsbehov,
bättre framtidsutsikter och stabilare samhällsutveckling uppstår det ett sug. I de
finlandssvenska kustregionerna med krisande kommunala ekonomier, tynande
välfärdstjänster och dystert framtidsperspektiv vänds blicken lätt till Sverige.
Det finns inga barriärer. Emigration
har varit ett gissel förr och kan bli det igen. Eller sett ur den enskildas synvinkel:
Framtiden finns på andra sidan viken.
Är det så vi vill ha det?
HANS JERN
Löntagaren 30.4.2001 nr
4/01
Historien
kan upprepas
Med statsfinanserna sanerade väljer Sverige —
regeringen (s)—
Ledaren