 Ekonomin, rättvisan och
politiken
 Med högkonjunkturen, som nu mattats av, har
inkomstskillnaderna i samhället bara fortsatt att öka. De mänskor som drabbades värst
av den ekonomiska krisen har haft minst nytta av den ekonomiska uppgången. Nyttan av
uppsvinget har genererats i ett fåtals fickor. Ställer vi optionsdirektörernas växande
skara mot de långtidsarbetslösas permanenta trupp får vi den utkristalliserade bilden
av 90-talet.
Sonera är bara ett i raden exempel.
Ledargarnityret som begick allvarliga strategiska felbedömningar och därmed försatte
bolaget i kris, har visserligen fått gå, men gör det med ograverade förmåner. De
tusen anställda som sparkas får inga extraförmåner med sig. De får som andra
överflödiga ty sig till a-kassans knala bidrag.
| Den ekonomiska krisen gick
att övervinna, men den samhällsmoraliska står kvar. Tyvärr tycks den inte i högre
grad engagera 2000-talets politikergeneration. Rättevisefrågorna står lågt på
agendan. De är måhända inte tillräckligt marknadstillvända. |
|
"Den ekonomiska krisen är övervunnen, den moraliska står
kvar" |
Detta kan visa sig vare en ödesdiger
miss. För jämlikhet och rättvisa har inte slutat engagera medborgarna. Flera
undersökningar visar att rättvisetänkandet med krav på minskade inkomstklyftor och
social trygghet nog står högt i kurs hos allmänheten. Det verkar således finnas en
påtaglig värdeklyfta mellan allmänheten och deras företrädare. Det är de sistnämnda
som är utbytbara.
I grunden handlar det om inställningen
till ekonomisk tillväxt. Utan att befrämja tillväxten hade det inte varit möjligt att
ta sig ur den ekonomiska krisen. Och utan tillväxt finns inget att fördela. Men
tillväxten är och skall vara ett instrument, inte ett självändamål.
Rättvisefrågorna är inte underordnade strävan till tillväxt. Det är den ekonomiska
tillväxten som ger utrymme för större rättvisekrav.
En politik för ekonomisk tillväxt
måste alltid kompletteras med en politik för ökad rättvisa.
HANS JERN
Löntagaren 3.9.2001 nr
7/01 |
Ledaren