Landets president Aliaksandr Lukasjenka har i praktiken blivit en diktator som vill ha allt under sin kontroll.

– Nu väntar alla vitryssar på presidentvalet i september. Presidentval borde ha hållits redan för ett par år sedan. Men efter en styrd folkomröstning 1996 och ett manipulerat presidentval 1999 lyckades Lukasjenka återvälja sig själv, säger Bukhvostau vars förbund har 189 000 medlemmar.

Beslutsam opposition

Men den numerärt starka fackföreningsrörelsen i Vitryssland står i beslutsam opposition mot Lukasjenkans diktatoriska strävanden. I bakgrunden finns de repressiva åtgärder som regimen vidtagit för att försvåra facklig verksamhet; staten har gjort inregistreringen av fackliga organisationer obligatorisk samtidigt som själva registreringsförfarandet är så komplicerat att många fackförbund inte klarar av det, regeringens ministrar har på order av presidenten ibland lyckats manipulera val av delegater till fackliga kongresser, inom vissa företag har direktörerna grundat parallella såkallade fackföreningar som är lydiga mot arbetsgivaren, det tar tre månader att få tillstånd att strejka genom ett ytterst komplicerat förfarande där man anhåller om strejkrätt varefter lagen ger presidenten rätt att ytterligare uppskjuta strejken med tre månader, och dessutom har den vitryska hemliga polisen som fortfarande heter KGB lagt facket under specialobservation.

Till bilden av Lukasjenkas totalitära metoder hör godtyckliga rättegångar mot oppositionella personer, mystiska försvinnanden som aldrig reds ut, censur av det fria ordet och tortyr av oliktänkare. Parallellerna till Serbiens Slobodan Milosevic är uppenbara.

– Men vi tänker inte böja oss för någon diktator. I presidentvalet stöder vi den vitryska fackcentralens ordförande Vladimir Goncharik, som är den förenade, demokratiska oppositionens kandidat mot Lukasjenka, lovar Bukhvostau.

Men lätt blir det inte.

– Både parlament och domstolarna kontrolleras i dag av Lukasjenka. Vid det senaste parlamentsvalet förekom ett omfattande valfusk. Inget under att folk är rädda för regimen, säger Bukhvostau.

Hyperinflation

Men det handlar inte enbart om en politisk kris. Också den vitryska ekonomin har drabbats hårt.

– Med en inflationstakt på 350 procent år 1999 har vi ingen chans att klara oss i den internationella konkurrensen. Inflationstakten för detta år är beräknad till 200 procent. Så man kan verkligen tala om hyperinflation.

Bukhvostau påminner om att cirka 40 procent av de vitryska företagen är olönsamma. Ett antal som hela tiden tenderar att växa.

– I realiteten finns det två former av ägande, nämligen statligt och privat. Inom maskinbyggnadssektorn är cirka 70 procent av företagen statsägda. Vissa företag fungerar som aktiebolag. Men då måste man minnas att staten genom att köpa upp majoriteten av aktiestocken i praktiken också kan kontrollera nämnda företag. Och eftersom fackets uppgift är att förbättra sina medlemmars levnadsförhållanden tvingas vi kämpa mot staten, konstaterar Bukhvostau.

Lönerna är mycket låga i Vitryssland. Medellönen för en vanlig löntagare ligger mellan 350 till 450 finska mark i månaden. Inom bil- och jordbruksmaskintillverkningsbranschen kommer man däremot upp till en månadslön på över 600 mark, medan medellönen för industrin i snitt ligger mellan 450 och 500 mark.

– Jag har hela tiden den känslan att regeringen inte kan fortsätta med sin politik hur länge som helst. Får vi inte den vitryska ekonomin i skick kan vi stå inför en total kollaps, anser Aliaksandr Bukhvostau.

HENRIK HELENIUS