. vane.jpg (302 bytes)
ledaren.jpg (2791 bytes)

Skattepress

pune.gif (67 bytes)  Industrikretsarna tycks nu pressa på för fulla muggar och bred front för att tvinga fram skattelättnader åt direktörseliten. Det är självaste Nokiabossen som leder kampanjen. Att det rör sig om en kampanj måste ses som bekräftat efter Jorma Ollilas senaste intervjuutsago i Helsingin Sanomat.

Ollila är bekymrad för att dynamiken saknas, driven mattats av, farten hotar sakta in i landets ekonomi. Genom att sänka högsta marginalskatt från nuvarande 60 till 50 procent skulle problemet vara löst. Då skulle företagens ledargarnityr och toppbegåvningar hitta gnistan och tända på alla cylindrar igen. Genom att låta inkomstskillnaderna öka kan man motivera dem till nya krafttag. Hela landet till välgång. Tro det den som vill.

Den bild av den ekonomiska eliten man skapar sig på basen av Ollilas funderingar är egentligen inte särskilt smickrande. Tydligen är snikenhet dess främsta drivkraft. Herrarna (och några damer) samlar årligen in ett vackert netto genom toppenlöner, frikostiga optioner och saftiga dividender. Men detta är inte nog. Att staten tar in sin beskärda del i form av skatt till den gemensamma kassan tycks vara den outhärdlig smolk i bägaren, som hotar bräcka deras motivation. (Att tvingas betala fortkörningsböter i samma proportion som vanliga knegare förvärrar förmodligen eländet.)

"Snikenhet är tydligen elitens främsta drivkraft"

Om detta verkligen återspeglar den moraliska nivån inom näringslivets ledarskikt finns anledning till oro. Framgången vilar på en bräcklig värdegrund.

Symptomatiskt är att Ollila inte alls tycks tänka på de tusentals lågavlönade tempoarbetare som plockar ihop mobiler i Nokias egna fabriker och hos underleverantörerna. De betalar visserligen inte 60 procent i marginalskatt, men de lyfter heller inga topplöner, de har inga optionsarrangemang, ingen dividend i sikte oberoende av hur de sliter och släpar för företagets framgång. Vinner Ollilas skattekrav gehör, försvinner tempoarbetarnas möjlighet till nya skattesänkningar. Men tydligen inte deras motivation. Eller är den inte så viktig?

Liksom riddaren sporrar sin häst, sporras väl arbetstagarna, till skillnad från direktörerna, bättre med skänkeln än med hötappen. Personalminskningar hotar ju numera så snart resultatet inte tillfredsställer. Även i Nokia.

HANS JERN

Löntagaren 4.2.2002 nr 1/02

hava500.jpg (350 bytes)

lt-back.jpg (825 bytes)lt-ylos.jpg (843 bytes)

marne.gif (45 bytes)