Schablon efter schablon pressas mot tyget som ligger utspänt i pressen. Tom Andersson öser färg över och favoriten Unikko byggs upp i olika blå nyanser.

Schablonerna är bjässar på 98 gånger 120 cm med ramar på tio kilo som monteras loss vid tvätten. Ari Siitonen rengör och torkar ramarna, monterar ihop och bär den stora schablonen över huvudet. Om tygen trycks i korta serier upprepas proceduren 30 gånger på en dag.

Färglukt och damm

Anja Lopes, arbetarskyddsfullmäktig för fyrtiotalet TEVA-medlemmar, jobbade med tryckning i åtta år. Kontakten med kemikalierna gav henne eksem, allergi i andningsorganen tillstötte. I dag har hon hittat sin rätta plats som tyggranskare. Lyften är färre och sliter inte på lederna.

– Och i dag är kemikalierna mycket bättre då formaldehydhalten är ytterst låg. Dessutom skolar företaget oss i risker med kemikalier och färger men lukten kommer vi inte ifrån, säger Anja.

Färglukten känns svagt i huset, modell äldre med platt tak och stora fönster. Att få optimal luftkonditionering är inte lätt. Dammet är ett otyg, speciellt sommartid i tryckeri och lager. Andningsskydd är till hjälp men huvudförtroendeman Aira Hänninen, inhoppare för den sjukskrivna färgblandaren, har tvingats kompromissa. Läsglasögonen som hon behöver för att läsa den fina printen på färgburkarna immar igen om hon använder skydd.

– Kanske borde jag skaffa en lupp. Vi får den skyddsutrustning vi behöver om vi säger till, säger Aira. Hon står på en gummimatta, benvänligare än stengolvet. Men efter en arbetsdag känns det ändå i ländryggen.

Att jobba inom textil är fysiskt tungt. Lyften är många, arbetsskedena enformiga och sträckningarna gör att varenda led är i bruk.

– Få orkar hänga med till pensionering vid 65. Fysiken ger upp, kanske fruktar man att skicket är sådant att man inte hinner njuta sitt otium om man hänger med för länge. Många har gått i deltidspension, berättar Anja Lopes.

Tomi Salmentie, 30 och Petri Närvänen, 33 passar tygtorken där metervis rött Unikko-tyg rullar fram. Balarna är på 300 kilo så det gäller att lyfta rätt. Arbetsskedena är många och gör belastningen jämnare. Konditionen försöker duon hålla uppe med att spela innebandy och de såg gärna att Marimekko sponsrade fritidsmotion.

– En bra kondition är till nytta också i jobbet, säger de.

Cirkulerar mellan arbetsuppgifter

Många i huset har prövat på flera arbetsuppgifter, ett sätt att tackla och neutralisera den rent fysiska belastning som textilarbetare utsätts för. Enformiga, upprepade rörelser, tunga lyft och sträckningar känns i stödorganen, i handleder, armbågar, skuldror, ben, höft och nacke. Men tillgång till statistik över sjukdagar har varken Lopes eller huvudförtroendemannen.

– Företagsläkaren lät videofilma vårt sätt att arbeta och vi har instruerats om hur vi borde jobba, i vilken ställning, med vilka rörelser och i hur vi borde försöka motverka skador. En gång i året hälsogranskas speciellt stöd – och rörelseorganen. Våra rörelser poängsätts, vanligen får vi poäng mitt i skalan, berättar Lopes.

Hon demonstrerar sin egen arbetsplats, trycker på fotpedalen och det blå Karpalotyget modell 1974, glider mellan rullarna. Anja låter ögonen svepa över metrarna som blir till flera kilometer på en vecka. Ögonen klarar sig bra, knepigast är mångfärgade och småmönstrade tyg, säger hon.

Kollegerna Anna-Liisa Ponsimaa och Pirkko Kinnunen har fått grått Unikkotyg på sin lott. Pirkko är nöjd deltidspensionär efter sina 30 år hos Marimekko. Fysiken är fortfarande bra, säger hon, och berättar att hon cyklar till och från jobbet, 15 km per dag.

Anna-Liisa har varit handtryckare, strykare och tryckare. I höstas flyttade hon över till tyggranskningen för att minska belastningen på kroppen.

– När man passerat de 50 känns jobbet i armar, ben och rygg, säger hon och knixar upp en 50 kilos tygbal på sin maskin. Hjälpmedel finns men var och en tar till egna konster för att få arbetet att löpa.

Färre jobbar med mera

Anja Lopes konstaterar att innan nuvarande VD:n Kirsti Paakkanen tog över var det flera jobbare men mindre arbete. Nu när Marimekko upplever något av en renässans är det tvärtom: färre jobbare men mera arbete.

– Stressen ökar då personalen är på minimum. Blir någon sjuk finns ingen marginal, alla tvingas lägga i en högre växel.

Alla gårpå högvarv inför säsongtopparna, på våren och före jul.

– Då vi så trötta att vi nära på flyger på varandra ibland. Men det går över. Marimekko-andan lever kvar bland oss äldre men stressen gör att de yngre inte hinner bli delaktiga.

– Kroniska krämpor gör en trött, det påverkar arbetsförmågan och i slutändan kan detta ge psykiska problem, konstaterar Kirsi Jokinen, specialist i företagshälsovård och företagsläkare för hundratalet företag i Helsingfors.

Symptom i de övre extremiteterna är typiska. Det klassiska exemplet är köttskäraren som drar på sig tennisarmbåge. Klämrörelser frestar på handleden, smärtor i armbågen kan stråla i hela armen. Nacke och skuldror samt axelleden ansträngs lätt.

– Särskilt belastande är vridande rörelser och horisontala lyft där armarna höjs över axlarna. Försök variera arbetsställning, ta en paus, tänj på dig och byt arbetsuppgift emellanåt. Håller du muskler och kropp i gott skick kan du förebygga belastningsskador men tro inte att tungt arbete är det samma som träning. Motrörelser behövs, påpekar Jokinen.

Företagshälsovården videofilmar allt oftare arbetsrörelser och informerar om hur vi kan undvika att gå för hårt åt vår fysik. Också arbetskamraterna är viktiga.

– Påpeka gärna vänligt för varandra om något grepp ser fel ut. Arbetarskydd och företagshälsovård bör gemensamt informera, motivera och aktivera personalen. Och kartlägga riskerna, något som är lättare i större företag med egen hälsovård.

För att hitta riskfaktorerna har Marimekko låtit företagshälsovården videofilma olika arbetsskeden. Informationen som filmerna ger används i förebyggande syfte.

– Vid nyanställningar informerar vi om riskerna, dessutom delar vi ut infoblad om brukssäkerhet och påpekar gång efter annan att det är viktigt att använda skyddsutrustning, något som lätt glöms bort, säger personalchef Schoultz.

Diskussioner med personalen ger idéer till bättre ergonomiska lösningar. En kartläggning av luftkvaliteten pågår just nu.

– Direkta medel har inte budgeterats för arbetarskyddet, men Marimekko satsar där det behövs, försäkrar hon.

Statistik över sjukfrånvaron förs inte i företaget, men personalchefen har en fingertoppskänsla av att den är låg. Årligen inträffar ett par, tre arbetsolyckor som utreds i arbetarskyddskommissionen. Oftast handlar det om fingrar i kläm eller fall i trappor.

UUA utreds

Personalen har möjlighet att delta i gymnastik på jobbet, efter arbetstid. Massage på egen bekostnad i lokaler som företaget ställt till förfogande erbjuds.

– Prisnivån är skälig. Arbetstiden bör dock arbetas in, påpekar Schoultz.

Marimekko grunnar just nu tillsammans med ett försäkringsbolag på hur UUA (TYKY) ska ordnas. Diskussioner förs med flera konditionssalar med målet att få subventionerad fritidsmotion för personalen.

– Problemet är hur vi kan skapa ett system som är jämbördigt också för butikspersonalen. Omräknat i heltid har vi 250 anställda med en medelålder på 45.

Klagan över stress har inte nått personalchefens öron men febrila försök att få ny personal till tryckeriet pågår. I Helsingforstrakten är det svårt att nyrekrytera, konstaterar Ritva Schoultz.