– Vi vill ta vårt ansvar för den sociala utvecklingen i världen. Den etiska standarden ger oss ett redskap för att följa upp och kontinuerligt förbättra vår verksamhet i etiskt hänseende, deklarerar hon på företagets webbsida. Nolltoleransfrågor för Lival är barn-, slav- och tvångsarbete.

För Löntagaren förtydligar hon att man inte försöker vara någon världsförbättrare men att det nog finns en viss idealistisk hållning bakom åtagandet. Främst handlar det ju om verksamheten i utvecklingsländer, Kina i första rummet, där Lival har sina underleverantörer. Men det finns också plats för förkovran av verksamheten i Finland, konstaterar hon.

Hemma i sin bostad i Borgå sitter Livals huvudförtroendeman Seija Kankaanpää, sjukskriven och utbränd. Den bild hon, utgående från sina erfarenheter, målar upp av Livals personalpolitik, bekräftar Iisahos konstaterande. Nivån på företagets sociala ansvarstagandet tål höjas.

Seija är lågmäld och trött. Hon har slitit ut sig i hårt arbete och pressande förhållanden som förtroendeman. Men hon är på väg tillbaka, hon tänker inte ge upp.

Det Lival Seija känner är en arbetsplats med hårt uppskruvad arbetstakt, med ackordhets och med en hukande inställning till ledningen. Hon har känt sig påpassad och maktlös.

Arbetstagarna är ängsliga; rädda för att förlora jobben om de klagar. Den som har möjlighet söker sig bort. Andra tål och lider i det tysta.

– Vi brukar skämta med varandra att vi känner oss som om vi vore i fängelse, säger Seija med ett trött leende.

Analyserar sjukfrånvaro

Sjukfrånvaron har satts under särskild lupp på Lival. I februari uppenbarade sig ett papper på anslagstavlan där det meddelas att läkarintyg för sjukledighet inte nödvändigtvis binder arbetsgivaren. Lival analyserar alla sjukintyg och förbehåller sig rätten att värdera sjukdomens art. Kommer man till att arbetstagaren kan utföra ett annat arbete anvisas ett sådant. Är sjukfrånvaron oklar uteblir lönen. Texten på anslaget har kopierats på ett utlåtande av chefsläkaren vid Sibbo hälsocentral och har kommunens officiella brevhuvud. Anslaget togs ner efter att vice huvudförtroendemannen kopplat in Metallförbundet på frågan.

Arbetarskyddsinspektör Lea Piho på Nylands arbetarskyddsdistrikt baxnar då hon ser pappret. Hon säger sig aldrig ha sett något liknande.

– Inte vittnar det direkt om god atmosfär på arbetsplatsen. Det här är ju ett sätt att demonstrera sin misstror mot de anställda.

Direkt olagligt anser hon ändå inte pappret vara. Arbetsgivaren har rätt att kolla upp ett läkarintyg och utreda om den sjukskrivna kan utföra ett annat jobb. Men en läkares diagnos kan arbetsgivaren inte ändra och läkarens tystnadsplikt gäller också inför arbetsgivaren.

I Livals monteringshall sitter Riitta Harjula och monterar glas i plastramar. Hon tycker att stämningen på arbetsplatsen är dålig. Man pratar om att man borde hålla ihop och stå på sig, men det blir aldrig mer än prat.

– Visst är det dåligt om man inte ens vågar hålla sjukledighet – och här skall man nog tänka sig för innan man är borta en dag.

Ackordsättningen är hård anser Riitta. 'Klockkalle' dyker genast upp med sitt stoppur om man lyckas få loss en slant extra. Och så stramas ackordet åt igen.

Riittas arbetskamrat Nanna Jansson glädjer sig åt att hon har bara tre år kvar till pension. Hon är nöjd med sina arbetsuppgifter men stämningen på arbetsplatsen vill hon inte uttala sig om.

– Bäst att inte säga vad man tänker, konstaterar hon och kniper ihop läpparna.

Finn Åström som står vid en stans och trycker ut aluminiumbrickor är frispråkigare, men också nöjdare med tillvaron.

– Har man bara rätt inställning till saker och ting går det nog bra att jobba här, menar han. Man skall göra undan arbetet i den takt det kommer.

– Full fart är det hela tiden. Minskar jobbet minskar också arbetsstyrkan.

Finn arbetar gärna övertid för han har bostadsskulder att betala.

– De senaste åren har jag jobbat 170 – 300 timmar över.

Han går nu på timlön, men hade tidigare ackord.

– Det tyckte jag inte om. Det gav dåligt med pengar fastän tempot var hårt hela tiden.

Under Seija Kankaanpääs sjukledighet har vice huvudförtroendeman Johan Järvinen fått rycka in i hennes ställe. Han har en svår sits och är inställd på att hellre försöka förhandla och jämka än ta strid.

– Kanske är jag en dålig förtroendeman, suckar han.

Men han tycker att det gått att tala med ledningen och hoppas att det skall gå att föra dialogen vidare.

Normalt

Samarbetsvilja bedyrar också Viveka Iisaho.

– Mänskorna är vår största resurs och den skall vi vårda, säger hon.

– Kritik kommer dagligen. Saklig sådan tar vi gärna emot och ser hur vi kan förbättra saker och ting.

Iisaho vill tona ned konflikten om sjukintygen. Det har aldrig varit meningen att ifrågasätta motiverad sjukfrånvaro.

– Inte vill vi att man kommer sjuk på jobb.

Hon tycker det är tråkigt om direktiven om sjukfrånvaron tagits negativt emot och påpekar att pappret genast plockades ner efter att facket reagerat.

Om ackordsättningen säger hon bara att den har betecknats som helt normal av den konsult som utför arbetsstudierna.

Avtalssekreterare Vuokko Väänänen på Metall säger att ackordsättningen får ändras endast om det sker förändringar i arbetet som motiverar ny ackordsättning. Det att arbetstagarna blir vanare, arbetar snabbare och förtjänar mer är ingen giltig motivering till åtstramning av ackordvillkoren. Hon tycker att det skulle vara skäl för parterna att sätta sig ner och i förhandlingar gå igenom Livals ackordsystem, så pass många signaler om missnöje med ackorden har det vid det här laget kommit till Metall.

Kränkande

Seija Kankaanpää känner sig kränkt också pga Livals sätt att behandla brevförsändelser. Hon berättar att all post hon får till företaget öppnas innan den kommer till henne. Också då hennes namn står överst på kuvertet.

– Jag har påpekat att jag inte tycker om att man öppnar min post, men fått till svar att Livals kutym är sådan.

Lagen ser annorlunda på saken.

Dataombudsman Reijo Aarnio erinrar sig att det finns prejudikat på att brev som sänts till en anställd vid ett ämbetsverk med mottagarens namn överst skulle anses vara personligt. Samma logik torde kunna tillämpas i ett företag. I övrigt hänvisar han till kommunikationsverket. Där hänvisar juristen Kirsi Sunila-Putilin till grundlagens tionde paragraf och till strafflagens bestämmelser om kommunikationshemlighet. I grundlagen slås fast att brevhemligheten är okränkbar. I strafflagens 38:de kapitel, paragraf 3 sägs: "Den som obehörigen öppnar ett brev ... som är adresserat till någon annan ... skall för kränkning av kommunikationshemlighet dömas till böter eller fängelse i högst ett år."

Har en sådan kränkning skett, kan bara en domstol avgöra.

HANS JERN

  SA 8000 är den senaste i raden av standard Lival lyckats skaffa. Tidigare har man beviljats kvalitets- och miljöstandard ISO 9001 och ISO 14001 samt säkerhetsstandard SafetyCert 1.0

SAI:s (Social Accountability International) etiska standard SA 8000 certifieras av Bureau Veritas Quality International (BVQI) som är en multinationell och erkänd aktör på certifieringsmarknaden. SA 8000 standarden är baserad på Internationella Arbetsorganisationen ILO:s konventioner och FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och barns rättigheter.