. vane.jpg (302 bytes)
ffc-nytt-pal.jpg (4434 bytes)

Christer Björkstrand

Vi har ett ansvar

pune.gif (67 bytes)  Ett fackligt medlemskap är en naturlig sak för nästan alla anställda i Finland. Organisationsgraden är över 80% och vi placerar oss som tvåa i världen, efter Sverige.

Trots den höga organisationsgraden och en stark fackföreningsrörelse har vi all orsak att se om vårt hus på sikt. En av de centralaste frågorna är en fortlöpande värvning av nya medlemmar.

Enbart från FFC-förbunden lämnar i medeltal ca 50 000 medlemmar arbetslivet varje år. På tio år skulle medlemstalet sjunka till hälften av det nuvarande om ingenting görs för att samla upp de nya arbetstagarna som medlemmar.

Svaret på frågan om vi har förutsättning att tala om ett starkt fack ifall vi låter utvecklingen ha sin gång är givet. Med en femtio procentig organisationsgrad är det kört, vissa branscher kommer att klara sig något så när. Men tal om helhetsavtal, inpo-avtal, hör för gott till historien.

Under sommarmånaderna kommer den "nya generationens" arbetare mest ut i arbetslivet. Skolan är förbi och arbetet väntar. Nu gäller det för var och en av oss, för dig och mig, att tala till de unga medarbetarna så att de organiserar sig fackligt.

De ungas intresse för facklig verksamhet kan delas upp i tre huvudgrupper. Det finns utredningar på att ca 40% är tidigare elevmedlemmar och fortsätter automatiskt som medlemmar, ca 40% är inte medlemmar men har inte något emot ett fackligt medlemskap — det har inte blivit av — och ca 20% ställer sig mer eller mindre kritiskt till facket.

I en utredning som gjorts av Finska Gallup 1999 bland ickeorganiserade framgår av följande diagram:

crister-stat.gif (25403 bytes)

Av ovannämnda fakta kan dras en enkel slutsats – det effektivaste sättet att få ungdomen med är att tala med de unga, informera om facket och erbjuda medlemskap. Visst talar vi på jobbet om andra saker så varför inte tala om facket? Den personliga kontakten slår alla dyrbara kampanjer i tidningar och TV i effektivitet och resultat. Vi har ingen orsak att skämmas. I medborgarnas ögon är FFC den mest respekterade intresseorganisationen.

De arbetstagare, som berörs av de allmänbildande kollektivavtalen som förbunden ingått, har fem procent högre lön än de som står utanför kollektivavtalen. Våra förbund är effektiva intressebevakare, kollektivavtalen är starkare än lagen. Facket ger utbildning, erbjuder semesterförmåner och olika medlemsförmåner – så varför skulle vi hålla ljuset under skäppan?

Bollen är hos oss. Hos dig och mig.

CHRISTER BJÖRKSTRAND

Löntagaren 29.4.2002 nr 4/02

hava500.jpg (350 bytes)

lt-back.jpg (825 bytes)lt-ylos.jpg (843 bytes)

marne.gif (45 bytes)