 Samarbetsgrupp stärks
av regional utvecklingslag
 Ett lagförslag om utveckling av regionerna har fått i
huvudsak positivt mottagande från löntagarorganisationerna. FFC, FTFC och Akava säger i
ett gemensamt ställningstagande att den ansvars- och arbetsfördelning som föreslås
styra den regionala utvecklingen motsvarar löntagarorganisationernas synsätt. Särskilt
motiverat är det, enligt organisationerna, att stärka samarbetsgruppernas ställning i
landskapen. Organisationerna anser det också positivt att lagen om utveckling av
landskapen kommer att erbjuda allt mer mångsidiga metoder för det regionala
utvecklingsarbetet.
Lagen syftar till att förbättra
förutsättningarna för regionernas konkurrenskraft och välfärd. Målet är att
strukturera arbetsfördelningen mellan stat och kommuner och stärka regionernas
möjligheter att utvecklas på egna villkor. Lagreformen syftar också till att
förenhetliga de nationella åtgärderna för regional utveckling med den regionalpolitik
som bedrivs inom Europeiska Unionen.
Enligt lagförslaget styrs den regionala utvecklingen av de målsättningar statsrådet
stakar ut per valperiod. Ministerierna och landskapsförbunden beaktar statsrådets
linjedragningar i sina egna planer. Inrikesministeriet ansvarar för koordineringen. Den
politiska styrningen svarar statsrådet för, på landskapsnivå landskapsförbundens
fullmäktige. Landskapens samarbetsgrupper får som uppgift att samordna förverkligandet
av landskapsprogrammen och specialprogrammen och godkänna planerna för hur
landskapsprogrammet ska genomföras.
Löntagarorganisationerna betonar att det för att landskapets samarbetsgrupper skall
kunna fungera är nödvändigt att den inbördes relationen mellan den regionala
utvecklingslagen och lagen om nationell förvaltning av EU: s strukturfondsprogram
definieras. Lagförslaget fyller inte kravet på tydlighet, anser
löntagarorganisationerna. Först när relationen mellan dessa två lagar är preciserad
kan man skapa förutsättningar för att eliminera den dubblering av funktioner som finns
idag och förena programmen, konstaterar organisationerna.
Löntagaren 29.4.2002 nr
4/02 |
